Lek med döden

Av en händelse hamnade jag i Billeberga idag. Jag gick en runda runt stationsområdet för att se om jag kunde se var spåret mot Landskrona hade gått. Jag kom förbi platsen där för drygt ett år sedan en treårig pojke avled efter att ha blivit påkörd av ett pågatåg. Den obevakade övergångsfållan var nu borta och ett nytt staket var uppsatt. Det enda som vittnade om den oerhört tragiska olyckan var några vissna blommor och några utbrunna gravljus.

Medan jag står här och skänker den lille pojken och hans familj en tanke, ser jag två ungdomar i övre tonåren närma sig. Raskt korsar man spåren på platsen och kommer fram till där jag står. Jag hinner inte tänka så mycket utan hör mig själv säga till ungdomarna att inte leka med döden på det viset. Dom tittar förläget på mig och börjar komma med dumma ursäkter. Jag ser på ungdomarna att dom mycket väl vet vad som gäller. Varför chansa med livet som insats? För att man är lat? Räcker det inte med en olycka på denna plats? Jag hoppas dom fick sig en tankeställare!

Billeberga

Övergången fanns tidigare ungefär där bilen syns parkerad. Idag är alla spår av fållan borta.

Skällesamtal

Jag fick frågan vilka förare som är värst att ha att göra med. Tyvärr måste jag säga att det är X2 förare. Utan någon som helst tvekan. Men dom är också bäst.

Dom flesta lokförare är utomordentligt trevliga och proffsiga. Men tyvärr verkar några få sakna vissa sociala spärrar som vi andra människor besitter. Och i denna lilla skara av förare finns det både män och kvinnor. Hur man kan ringa en helt främmande person som man aldrig träffat förr och skälla och bete sig så att till och med Hin Håle skulle blivit generad är för mig en gåta. Jag har full förståelse för frustrationen som uppstår över att bli försenad på vägen och sedan hamna i ett sämre läge längre fram på grund av detta. Men att låta denna frustration gå ut över en fjtkl som gör sitt jobb professionellt och efter absolut bästa förmåga är helt förkastligt. Vad man sedan önskar uppnå med att ringa fjärren och spy galla har jag svårt att se. Det visar samtidigt på en riktigt dålig systemförståelse och helhetssyn. Och det är ju synd.

När förare ringer in med en riktigt dålig attityd och gormar och skäller över hur vi sköter vårt jobb på fjärren, ska man komma ihåg att 99 gånger av 100 finns det ett väl underbyggt skäl till att vi gör som vi gör. Det är kanske inte alltid är så tydligt för en förare längst fram i ett tåg som inte har hela bilden klar för sig. Sedan händer det givetvis att vi på fjärren gör fel eller bedömer en situation galet. I efterhand visar det sig att man skulle gjort tvärt om. Man lär sig och går vidare.

En händelse då jag fick skäll var när en godstågsförare ville köra tre timmar tidigt från Halmstad. Göteborgsfjärren ringde och undrade om man kunde skicka tidigt, och det gick väl bra. Skicka ni så får vi ta det efter hand liksom. Som man gör. När godståget gick in på sidan i Båstad Norra för att släppa förbi öresundstågen ringde föraren och undrade vad som hände? Han hade ju bett Göteborg att kolla med Malmö om det var ok att gå tidigt, och det var det ju, så då borde det FÖR BÖVELEN VARA GRÖNT ända ner till Malmö godsbangård. Ibland kan man som sagt bara skratta…

X2000

”Asmundtorp – en minut – ingen på och ingen ut!”

I går tog jag en liten tur på Landskrona & Hälsingborgs Järnväg. Inte med tåg. Det har inte gått sedan 1983. Jag gick till fots en bit österut från Asmundtorp. Det är en trevlig tur som går på asfalt hela vägen från företagsparken Kronan i Landskrona till stationen i Billeberga. Nu för tiden är det en cykelväg på den gamla banvallen.

L & HJ

När Sveriges riksdag beslöt att börja anlägga stambanor i landet, såg vissa kommuner enorma möjligheter om man kunde ansluta sig till dessa riksbanor. Efter lite gnäll fram och tillbaka beslöts att Helsingborg och Landskrona skulle göra gemensam sak och anlägga banor mellan städerna och Eslöv där anslutningen till södra stambanan skulle ske. Knutpunkten mellan banorna från Helsingborg och Landskrona blev i Billeberga. 31:a juli 1865 skedde invigningen med pompa, ståt och kunglig närvaro. Enda stationen på sträckan Billeberga – Landskrona var just Asmundtorp. KLSAsmundtorp var tydligen ingen betydande station. Enligt uppgift brukade konduktören på tåget ropa ”Asmundtorp – en minut! Ingen på och ingen ut!” 12:e juni 1982 gick sista persontåget på banan och ett år efter började man riva upp rälsen.

Jag gillar att man valt att behålla banvall och kontaktledningsstolpar. Dom blir som historiska dokument om ett svunnet järnvägsskåne. Att människor tar över och renoverar gamla stationer och godsbyggnader är riktigt kul. Om det görs på rätt sätt vill säga…

Jag blev sugen på att leta upp fler gamla järnvägsrester i skåne för att se hur dom gamla privatbanorna överlevt i vårt moderna samhälle. Fler inlägg kommer.

Hässleholm

I dag körde jag Hässleholm. Jag gillar verkligen Hässleholm. Inte samhället som sådant utan driftplatsen. Inställningen till Hm bland tågklarerarna på fjärren är väldigt olika. Somliga gillar stället, andra hatar det. Vissa rent av vägrar sitta på den arbetsplatsen. Signaler, växlar, spårledningar, plankorsningar med mera är kopplat till ett egensinnigt ställverk modell 65. Med egensinnigt menar jag hur det allt som oftast beter sig. Jag för min del tycker stället har karaktär. Samhället fick järnväg 1860 och stationen stod klar tre år efter. Stinsar och tågklarerare fanns här ända fram till 29:e november 2009. Sedan dess har fjärren i Malmö kört driftplatsen. När sista man släckte och låste den där söndagen 2009 stannade tiden på tågex i Hässleholm. Det är precis som en tidskapsel. Allt finns kvar som det var. Kaffekoppar, några jackor och en keps, blanketter och stämplar, säo-permar, pennor och tidningar. Till och med kalendern har frusit i tiden. Det enda som snurrar på är ställverket och klockan på väggen.

Tidskapsel

Personbangården har åtta spår för trafikutbyte och tre spår till, om man räknar sticken på spår nio, som oftast används för uppställning av Veolias elefantrövar. På godsbangården finns betydligt fler och längre spår. Här finns spår med besynnerliga namn som t.ex. gamla posten, jämte, jämte jämte, norra magasin och stall. Absolut inget unikt för Hässleholm vad jag kan förstå. Dubbelspåret på södra stambanan går tvärs igen Hässleholm och skånebanan korsar dessa spår på tvären från Helsingborg mot Kristianstad. Även banan mot Halmstad över Markaryd ansluter här.

Utmaningen med att köra Hässleholm som fjärrtågklarerare ligger i att få till en smidig och flytande trafik oavsett tidiga eller sena tåg. För att klara detta måste man känna till ställverkets egenheter och även kunna vara lite klurig och kreativ. En god dos erfarenhet hjälper givetvis också till. Om det sedan finns en duktig veoliaväxlare på plats blir inte saken sämre.  Dom flesta som har växlingstjänst i Hm är duktiga, effektiva och mycket lätta att ha och göra med. Värre kan det vara med vissa passerande förare. Men det är sällan man får skäll i Hässleholm. Värre är det när man kör banorna.

Avslutningsvis bjuder jag på en bild av Hässleholms tågexpedition som jag knäppte 2010.

Tågex