Järnvägslag, järnvägsmuseum och pension

I dag fortsatte den allmänna informationen om järnvägslagen, roller inom järnvägen, ekonomiska strömningar genom hela järnvägssystemet och lite extremt grundläggande om olika fordonstyper. Jag såg på när mina kurskamrater, förutom några få undantag, skrev ner allt som vår lärare Göran sade. Den mannen är en aldrig sinande brunn med information och anekdoter från järnvägen. Han snöar lätt in på axelföljder och annat. Folk skrev och skrev. Jag är dock övertygad att det som sades kommer att bli lika naturligt som olika biltyper för alla i klassen inom en ganska snar framtid.

Efter lunch fick vi en rejäl rundvandring på museet med vår ciceron Göran. Jag vet inte hur han såg på dagen, men för oss elever var det lite vemodigt. Det kändes lite som en epok gick i graven. I morgon är Görans sista dag som lärare och utbildningsansvarig på järnvägsskolan i Ängelholm. Göran började på SJ den 26:e januari 1976, så han har säkert hunnit med att se både det ena och det andra. Han har också säkert lämnat sitt avtryck hos både skola och elever. Jag är i och för sig tämligen övertygad att han kommer att dyka upp igen på något sätt i andra sammanhang.

I morgon är vi lediga för att bedriva lite hemstudier och jag väljer att i natt brottas med växlar ur kontroll på fjärren.

Lycka till med pensionen Göran önskar vi elever i JSLOKF18

140130- 9

Gammalt lok, gammal kärlek

Förra gången jag studerade på skolan i Ängelholm så gick jag ofta på rasterna ett varv runt skolområdet. Jag gillade att strosa runt och mysa bland de gamla byggnaderna och fantisera om vad som kunde dölja sig bakom alla reglade portar och fönster. Platsen och järnvägsbyggnaderna ruvar på en lång historia och jag är barnsligt förtjust i allt som är gammalt. Har det sedan också järnvägsanknytning är det nästan för bra för att vara sant. Nåväl, bakom museet vid vändskivan hittade jag något jag inte sett på nära håll på mer än 30 år. Det var järnvägsmuseets gamla ånglok E 902 som stod och värmdes upp sakta inför luciakörningen den helgen. Jag bara rundade hörnet på det gamla lokstallet och så var hon där framför mig. Jag blev fullständigt överrumplad och visste knappt vad jag skulle ta mig till, utan bara stod där med hakan vid knäna som ett fån och tittade.

101209- 58Vilken maskin. Vilken skönhet. Det var som ett levande väsen, en kolossal drake som stod där framför mig och jag vågade nästan inte andas av rädsla att skrämma bort den. Min nästa impuls var att vända på klacken och rusa in till de andra för att få dom att förstå, få dom att tro mig, men framför allt få dom att komma med mig så jag kunde visa vad jag hittat. Men jag vågade inte röra mig. Om jag gick min väg skulle jag säkert aldrig mer få se henne. Det låter jättefånigt, jag vet, men precis så som jag beskriver det ovan kändes det i mig. Jag blev fullständigt tagen av tillfället och kärleken till tåg och järnväg slog till med full kraft. En kärlek jag inte känt sedan jag var liten grabb.

Jag stod länge och bara förundrades av synen. Hon var så stor. Så smäcker. Det pyste tyst från både här och där. Med jämna intervall kom ett svagt rytmiskt dunkande som steg i styrka ett kort ögonblick för att sedan försvinna igen. Emellanåt var det nästan knäpp tyst. Det var bara jag och hon. Ingen annan människa syntes eller hördes. Jag gick sakta runt henne och tog in varje detalj. SJ-loggan, skylten med littera och nummer. Koppel-stängerna, ångdomen och tendervagnen och kompressorn och ångsliderna och hjulen och…vilken maskin. Det var där och då bestämde jag mig att oavsett vad som än händer, ska jag någon gång i mitt liv köra ett ånglok.

101210- 59

Dag tre på skolan i Ängelholm

Så var tredje dagen avklarad. Det känns nästan lite segt och långsamt. Men jag får samtidigt ha förståelse för att järnväg och dess värld är helt nya för väldigt många i klassen. Fast jag vill börja lära mig om lokens teknik och annat spännande nu. Och allt praktiskt som att faktiskt köra, växla och rangera vagnar. Jag längtar.

I går hade vi Göran E hela dagen. En som har varit med länge och som många inom järnvägen träffat på, även vi tågklarerare. Tråkigt nog ska Göran gå i pension om ett par veckor, men det ska nog bli bra ändå. Vi har också träffat två andra lärare, Björn och Rikard. Två riktigt sköna killar som verkar veta vad dom snackar om.

I dag hade min klass ”första hjälpen”utbildning och grundläggande brandskydds-utbildning. Som utbildad brandman och d-hlr instruktör var det inget nytt för mig. Men läraren var fantastiskt bra så det var ändå ett nöje att lyssna på honom och extra repetition är som bekant aldrig fel. Det var meningen att vi skulle göra några praktiska övningar utomhus, men på grund av snöstormen så blev vi inne hela dagen. Övningarna tar vi till sommaren.

Efter att ha kollat facebook när jag kom hem, så var jag nästan lite glad att ha sluppit jobba på fjärren idag. Enorma problem med infrastrukturen och massor med sena tåg tydligen. Jag tycker synd om kollegorna. När man delar blekinge kustbana på två fjtkl, då vet man att det strular. Hoppas det töar till i morgon natt då jag ska in och köra ett extrapass på fjärren.

140129- 2

Järnvägsskolan

Så var den över. Första trevande dagen på skolan. Det var en stillsam tillställning där nog alla försökte ta in att det faktiskt var nu som det började. Särskilt omvälvande verkade det vara för alla dom som inte har järnvägsbakgrund, vilket var större delen av klasserna verkade det som.

Vi hade traditionellt upprop och presentation av lärare, skolan och skolområdet, kursplan, viktiga telefonnummer och så vidare. Vi fick även en nyckel till ett skåp på skolan där vi kan ha lite saker när vi inte är i klassrummet. Efter lunchen så blev vi fotograferade till klasslistan. Sedan skulle det hämtas ut skyddskläder i varselfärg. Efter det tog vi en tur i snöstormen så alla fick se skolans lokaler och var allt finns på området. Något jag ser fram emot att få prova är tågsimulatorn. Det är en kopia av förarhytten i en Rc6, målad i klassisk Rc orange. Här övas tydligen ATC och signaler. Hela hytten är hydrauliskt upphängd så den rör sig realistiskt efter hur man kör. Efter det var dagen slut. En riktig mjukstart med andra ord. Längtar redan efter morgondagen. Då blir det järnvägshistoria och ännu mer information tydligen.

140127- 17

Dåligt omen?

Idag är dagen. Idag börjar jag på Järnvägsskolan i Ängelholm. Kul och spännande!

Idag är det också årsdag för AS 204. Apollo Saturnus 204. Eller Apollo 1 som den senare döptes om till. Detta för att hedra de tre astronauterna Grissom, White och Chaffee, som dog i lågorna på Launch-Complex 34 den 27:e januari 1967. Man utförde ett så kallat ”plugs-out” test där avsikten var att kommunicera med mission control och köra alla systemen ombord helt avskurna från all fysisk kontakt med omvärlden under så realistiska omständigheter som möjligt under egen energiförsörjning. Det började inte bra. Man hade stora problem att kommunicera och flera gånger höll man på att avbryta testet. Gus, befälhavaren, utbrister uppgivet ”Hur ska vi någonsin komma till månen om vi inte ens kan kommunicera mellan tre byggnader”.

Klockan 00:30:54, svensk normaltid, hörs ett elektriskt brus på frekvensen och exakt tio sekunder senare utropar Roger Chaffee ”Hey!”. Två sekunder senare hörs Ed Whites röst ”Fire in the cockpit! There’s a bad fire!”. Omedelbart efter det hörs det hur kapselns skrov slits upp av det förhöjda tryck som elden genererar. Någon ropar ”I’m burning up!” och sedan hörs ett blodisande skrik. Sedan är det tyst. Man tror att de tre männen dog inom 17 sekunder efter att branden startade. Ljudfilerna finns att höra för den som är intresserad, men jag rekommenderar ingen att lyssna. Det är sannerligen hemskt att höra.

Jag kommer nog att klara mig utmärkt idag ändå, för även om den 27:e är det officiella datumet för olyckan, så inträffade tragedin tidigt på morgonen den 28:e här i Sverige då vi är minst sex timmar före Amerikas tidszon.

För att hedra dessa tre män frångår jag mina principer och lägger in någon annans bilder här på min blogg, helt utan koppling till järnväg. Märket för Apollo 1 och NASA:s besätt-ningsbild. Primary Crew: Edward H. White II, Virgil I. ”Gus” Grissom, Roger B. Chaffee.

595px-Apollo_1_patchApollo_1_Prime_Crew_-_GPN-2000-001159

Namn, namn och namn…

Vad kallar man sin blogg? Som ni säkert märkt har jag testat och känt efter lite fram och tillbaka men nu är jag trött på att försöka vara fyndig, poetisk, kvick eller rolig. Nu heter det vad det är. Martins Järnvägsblogg. Punkt slut.

Nedan bjuder jag på en bild någon tyckte man kunde sätta upp på dörren till utrymmet där den operativa ledaren och tågledaren sitter inne på fjärren.

131009- 40

Station som station

Har ni varit på tågex i Ystad? Expeditionen är inrymd i det gamla stationshuset som på så många andra ställen. Inget konstigt med det. En lustig sak är dock att detta hus agerat polisstation i ett antal Wallanderfilmer. När engelsmännen intog Ystad för inspelning, så fick våning två agera polisstation. Man skulle filma några scener inne i huset och några scener utanför. För att tågklarerare och andra skulle kunna jobba som vanligt utan att riskera att hamna på film, bestämdes det att rutorna på våning ett skulle frostas. Och för att göra saken lite mer trovärdig lade filmteamet till den svenska polisens logga. Efter filmningen lämnades vissa saker kvar, bland annat polisloggorna på fönstren. Undrar om någon ringt på tågex någon gång för att anmäla ett brott?

10-12-22-7080