Namn, namn och namn…

Vad kallar man sin blogg? Som ni säkert märkt har jag testat och känt efter lite fram och tillbaka men nu är jag trött på att försöka vara fyndig, poetisk, kvick eller rolig. Nu heter det vad det är. Martins Järnvägsblogg. Punkt slut.

Nedan bjuder jag på en bild någon tyckte man kunde sätta upp på dörren till utrymmet där den operativa ledaren och tågledaren sitter inne på fjärren.

131009- 40

Station som station

Har ni varit på tågex i Ystad? Expeditionen är inrymd i det gamla stationshuset som på så många andra ställen. Inget konstigt med det. En lustig sak är dock att detta hus agerat polisstation i ett antal Wallanderfilmer. När engelsmännen intog Ystad för inspelning, så fick våning två agera polisstation. Man skulle filma några scener inne i huset och några scener utanför. För att tågklarerare och andra skulle kunna jobba som vanligt utan att riskera att hamna på film, bestämdes det att rutorna på våning ett skulle frostas. Och för att göra saken lite mer trovärdig lade filmteamet till den svenska polisens logga. Efter filmningen lämnades vissa saker kvar, bland annat polisloggorna på fönstren. Undrar om någon ringt på tågex någon gång för att anmäla ett brott?

10-12-22-7080

Medelhafvet?

Jag vet att det är den korrekta benämningen om man ska vara petig. Men ändå. Varje gång jag ser skylten ler jag för mig själv. Ser för mitt inre någon som råkar mäta precis när vågen passerar. Då blir det fel. Eller missuppfattar och mäter hela vägen till Medelhavet. Att det i verkligheten beror på tidvatten och annat är ju inte lika kul…

Vet någon var det är?

101019- 43

Sista vardagen på TC

Idag har jag officiellt gjort mitt sista vardagspass på fjärren i Malmö. Lite trist faktiskt. Jag kommer att sakna många av kollegorna. Eftersom jag bara kommer att jobba mina helger, tar det ett tag innan man träffar alla igen. Nåväl, det ska bli fantastiskt kul på skolan i Ängelholm.

På väg hem, precis utanför fjärren, stötte jag på en gammal bekant som stod och brummade förnöjt på ett litet stickspår. En bekant som man älskar att hata. En som för oss trafikledare är ett nödvändigt ont och som är högst aktuell just nu med allt som händer och diskuteras kring järnvägen och dess status. Jag talar givetvis om STRIX.

STRIX är Infranords mätvagn för periodisk mätning av våra spår runt om i landet. Man har ett kontrakt på att genomföra mätningar av cirka 61.000 km räls per år. Detta innebär en till sex körningar per bandel och år beroende på besiktningsklass på banan. Man mäter spårläge, rälsprofil, räfflor och vågor, kontaktledning samt ballastprofil. Man videofilmar även spår, omgivning och kontaktledning.

Varför säger jag då att STRIXen är ett nödvändigt ont? Jo, ofta innebär det att vår arbetsbelastning ökar avsevärt och ibland även till helt orimliga nivåer.

Låt oss säga att man mäter en sträcka mellan Malmö och Lund och här upptäcker ett skevningsfel som innebär en hastighetsnedsättning utan signalering. Fjtkl ska då spärra linjen, orderge tåg, kontrollera inställd takhastighet i ATC, häva spärr, lägg i spärr igen efter tåg. Varje tåg innebär minst tre telefonsamtal och en blankett. Tågen blir försenade så man måste börja kolla av spårval på intilliggande driftplatser. Nytt spår i Lund. Är info med på noterna? Telefonen ringer och ringer. ”Hallå? A-skydd i Flackarp på nerspår? Nej, jag har inte tid nu. Ring om en halvtimme”. Växel ur kontroll i Eslöv…typiskt. Nu ringer pågen också för han inte får signal. Sabla växel. Felanmäl växel och ring felmottagningen så dom kan skicka ut någon. Åååååå nu lade nedspårsautomaten igenom i Tjörnarp för godståget. Jag glömde ta ur automaten. Tusan!! Godståget skulle in på sidan för förbigång med x:et som kommer bakom i 200 km/h. Jag måste ringa godstågsföraren. Inte inloggad i mobisiren. Nu ringer det igen. ”Hej nu har jag kopplat av och är redo för rundgång i Tornhill. Har du någon lucka”? Förseningarna måste rapporteras i Basun…jag ryggar inte för lite jobb, men ibland håller man knappt näsan ovanför vattenytan. Ofta får man hjälp av en kollega, men det går inte alltid. Dom kan ju också ha störningar på sina banor!

Beskrivningen ovan är kanske inget normalfall, men absolut ingen överdrift! Samtidigt förstår man ju mycket väl att åtgärderna och mätningarna utförs för att hålla våra banor säkra och trygga för alla dom som färdas på stålbandet genom landet. Men man har svårt att känna ärlig glädje när kollegan vänder sig mot en och säger ”Jaha du, då kommer strixen till dig via 610…”.

140124- 3

Tydligare riktning och smalare innehåll

Vad händer nu undrar ni säkert. Smalare innehåll? Tydlig riktning? Jag har efter lite övervägande kommit fram till att i denna blogg fortsättningsvis skriva och publicera det som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen järnvägen. Jag har således beslutat att flytta alla tidigare inlägg om familj och annat till en ny blogg. Vill man följa familjen Fröhberg i framtiden får man söka sig till den nya bloggen Familjen Fröhberg. Jag kommer givetvis att även fortsätta uppdatera familjebloggen. En tanke är dock att få käraste frun att vara med på ett hörn. Det är ju så kul!

I denna blogg kommer det hädanefter bara att bli tal om tåg, fjärren, järnväg och lokförarutbildning.

Nedan bjuder jag på en bild av dvärgen som står vid ”inre i söder” i Eslöv. Undrar om den fått någon uppmärksamhet i cyberrymden någon gång? Signaldvärgar är kanske inte det hetaste att blogga om? Men det hade varit jäkligt tufft att ha en gammal dvärg i vardagsrummet hemma. Signaldvärgar är tuffa! Eller hur kära hustru?

11-05-18-10