Pneumatik och Broms

”Här lär ni er inte att köra tåg! Det kan vem som helst! Här lär ni er att bromsa tåg!” Detta förkunnade en av våra lärare under den första veckan på skolan. Igår och idag har vi bägge klasser tillsammans börjat nosa lite på just pneumatik och bromssystem. Inte helt solklart för vissa i klassen. Vi kommer ju från en väldigt blandad bakgrund. Och jag misstänker att vissa kan detta mycket väl och mer därtill och vissa kan absolut inget alls. Jag är dock inte orolig då jag är övertygad om att det kommer att klarna för alla till slut. Även för den minst tekniska eleven i klassen. Vi har ju ett och ett halvt år på oss.

140214- 3

Sedan har jag nu blivit uppmärksammad på att folk faktiskt läser det jag skriver. Och det är inte vilket folk som helst, utan järnvägsfolket. Och järnvägsfolket är en speciell grupp av människor. En grupp vars omtanke om detaljer ibland får orimliga proportioner. Man kan diskutera i oändlighet om tåg 11037 passerar Stehag 11.43 eller 11.44. Vem äger den eller den vagnen. Vilket lok ingick i det tågsättet som just idag hade extra resandeutbyte i Nässjö och så vidare. Har man inte rätt på alla detaljer, så lär man bli uppmärksammad på det. Vilket jag nu blivit. Missförstå inte, jag är själv likadan i mångt och mycket, men jag har väl inte tänkt något speciellt på alla detaljer jag skriver om. Jag har länge kommit undan med vissa halvsanningar när jag inte orkat ta reda på hur det egentligen ligger till. Nu får jag nog börja göra det i fortsättningen! Gör om gör rätt!

Slutligen bjuder jag på en styrventil i genomskärning med kammare A tydligt utmärkt i gult. Trevlig helg!

140214- 5

Signaler och ställverk

Igår var klassen på besök på fjärren. Jag har inte så mycket mer att säga om det. Mer än att jag tvingades bära besöksbricka. Istället för att bråka med kollegan som inte visste bättre, så fick den hänga där på bröstet. Och att klassen var rörande ense att en timme är på tok för kort tid för studiebesök på TC Malmö.

140212- 8

Idag var det i stället lektion hela dagen. Vi fick en liten introduktion till signalsystemens tekniska värld genom läraren i signalteknik, Tomas Eriksson. Det blev mycket teknik och många termer. Mina klasskompisar som är helt nya i tågvärlden hade fullt sjå att hänga med. Vi avverkade spårledningar, ställverkstyper, vägskyddsanläggningar, signaler och signalbesked, tågvägslåsningar, flankskydd, skyddssträckor, stopplyktor, skyddsväxlar, TKK, isolskarvar, linjeblockering, EBICOS och så vidare. Fram emot eftermiddagen snurrade det nog runt i huvudet för många av oss. Vi avslutade lektionen med att gå runt modelljärnvägen i c-huset för att se på alla saker vi pratat om under dagen.

Vad som är så fantastiskt med modellen är att den är kopplad till riktig utrustning så alla funktioner som finns på en riktig bana, finns även på modellen.

Dagen med stort D

Idag hände det. Idag kommer alltid att vara en speciell dag. Inte så att det konkurrerar med min bröllopsdag eller barnens födelsedag, men fortfarande en stor dag som för alltid kommer vara en milstolpe i mitt liv. Idag framförde jag ett rälsfordon för första gången någonsin. Det må så vara att det bara blev ett par vändor fram och tillbaka på järnvägsskolans område. Men ändå. Det var så roligt. Sällan har så jag sett så många vuxna med så breda leenden på läpparna som hos mina klasskamrater idag. Antagligen såg jag lika lycklig ut.

140210- 7

Maskinen vi körde var en liten dieselelektrisk sak med littera Z67. Vi körde maskinen i grupper om tre. Micke, vår lärare som med en stor nypa humor, lika stor nypa tålamod och i mitt tycke alldeles för stor nypa förtroende på vår körförmåga, lyckades lotsa oss igenom våra första skälvande och berusande rälsmetrar med handen på körreglaget. Ingen av oss ville släppa reglaget och lämna över till någon annan att köra. Men tiden gick på tok för fort och snart var det dags att låta en ny tregrupp ta över vårt lok för lite körning fram och tillbaka.

Efter dieselloket var det dags för Rc-simulatorn. En Rc6. Helt upphängd på hydraulik och helt autentiskt fungerande. Vi körde ett tåg med två hundra meter vagnar i kroken från knutpunkten i Helsingborg, via triangelspåret i Kattarp till spår 1 i Åstorp. Lite overkligt tyckte jag då godståg inte får gå igenom knutpunkten, men jag sade inget om det. Huvudsaken var ju att vi fick prova på att spaka lite själva. Vilken bra dag det blev. Tills jag kom till fjärren på eftermiddagen och fick en tråkig händelse på halsen. Men det kan jag berätta om en annan gång. I morgon ska klassen på studiebesök till…fjärren. Det ska bli intressant. Eller inte för mig kanske. Men jag följer med. Av solidaritet med klasskompisarna.

Enligt plan

140208- 22

Entré till fjärren i Malmö

Idag var det jobb på fjärren som gällde. Det är min jobbhelg och det är dagpass denna gång. Varannan arbetshelg är det dag, varannan natt. Idag hade jag en kort tur och jobbade 11-18. Det innebär i sin tur att det på schemat står ”enligt plan”. Man kör en så kallad rastavlösningstur där man rastavlöser sina kolleger som jobbar 12-timmarpass.

Min dag såg i princip ut så här:
Jag började med ett kort 20-minuterspass på norra stambanan, det vill säga sträckan Nässjö – Hässleholm. På vardagarna är denna delad på två tkl vid Alvesta. Detta på grund av trafikintensiteten. På helgen är det oftast betydligt lugnare. Det hände i princip inget utan jag bara övervakade banan under hela passet.

140208- 19

Foajen

Nästa pass var en längre rastavlösning på en timme. Banorna var skånebanan och blekinge kustbana. Dessa är också sammanslagna på en tkl under helgen. Här är det lite mer att göra. Man förbereder tågmöten enligt grafen och om tågen är sena planerar man om var mötena istället ska ske. Det är lite pyssligare än stambanan då dessa banor är enkelspår. Detta innebär att tågen bara kan mötas på driftplatserna. Men dessa banor har även mycket annat som händer varje timme. Man lägger manuellt in tågen i Kristianstad och byter tågnummer på tågen som ska vända i Kristianstad, Klippan och Åstorp. Tågmöte i Nätraby, Ångsågsmossen, Sölvesborg, Fjälkinge, Karpalund, Attarp och Hylstofta. Det blir mycket knappande på tangentbordet. Kommandot att lägga in ett tåg mot vagnar på spår tre i Kristianstad till exempel, är ”TRH C17 321 236, VRK 236 296”. Man försöker jobba proaktivt och förbereda så mycket som det går. Helt plötsligt kan något inträffa som kräver ens uppmärksamhet, och då är det lätt att hamna i efterläge på resten av banorna.

140208- 10

D-skydd inritat i grafen på skånebanan

Dagen avlöpte i samma lugna och odramatiska takt. Till sist skulle tkl-böckerna för TAM-banorna skrivas och rättas och sträckordrarna i s-pärmen uppdaterades. Jag kunde i lugn och ro fixa detta innan hemfärd. I morgon ska jag köra Hässleholm i tolv timmar. Det blir första gången på T14 som jag kör den driftplatsen. Rapport om detta kommer i morgon.

Hallandsåstunneln

Idag har klass 18 varit och tittat på utställningen om Hallandsåstunneln. Det verkar vara obligatoriskt om man utbildas på Järnvägsskolan i Ängelholm. Utställningen följer tydligen ett givet mönster, för det var exakt samma procedur som när jag var där 2010. Först ser man en propagandafilm om projektet. Sedan tar ett bildspel vid och därefter slussas man runt i utställningen innan man avslutar med att vandra upp till utsiktsplatsen vid de södra mynningsrören. Vår guide var dock mycket trevlig att lyssna på och hade svar på nästan alla frågor som dök upp.

Tunnelprojektet genom Hallandsåsen är ett kapitel för sig inom svensk infrastrukturhistoria. Tanken är bra och behovet finns. Det är väl genomförandet som inte är väl helt lyckat. Man räknar att projektet kommer att ha kostat 10,5 miljarder med 2008 års penningvärde när det är färdigt. Budgeten från början var 900 miljoner. Det lustiga är att det från början faktiskt fanns offerter med i upphandlingen som föreslog betongfodring av tunnelrören. Det är just den teknik man nu använt för att borra klart genom åsen, men dessa alternativ förkastades då på 90-talet som alldeles för dyra.

Nu visar alltså Skanska, Vici och Trafikverket i informationsutställningen hur hela projektet avlöpt under sina 22 år.  Man beräknar dra igång trafiken vid T16 det vill säga den 15:e december 2015.

BASÄVISTA

I går och i dag har vi haft genomgång om risker och vad man behöver tänka på när man vistas i spårmiljö. Alla som vistas ute i spåret måste gå denna kurs, annars begår man ett lagbrott om man befinner sig inom säkerhetszonen. BASÄVISTA heter kursen och är den enklaste nivån för att lagligt få vistas i och kring spåret.

Generellt innebär kursen att man får grundläggande information och praktisk kunskap om vilken farlig miljö järnvägen faktiskt är och hur man beter sig och planerar sina rörelser i spåret. Mycket kan hända om man slarvar och inte tänker sig för. Tåg kommer farande i en ryslig fart, vagnar rullar ljudlöst på bangårdar och växlar går om utan förvarning. Vissa växlar är grymt snabba. Pang, så går dom om. Marken är ofta full med hål och schakt som kan vara översnöade. Sliprar kan vara hala, speciellt dom gamla kreosotsyllarna i trä. Godsvagnar kan vara lastade med farliga ämnen. Luftledningar och tågvärmeposter innehåller högspänning och med alla saboterande kopparstölder så kan det gå illa när jordtrådar och annat är borta.

Lärdomen är att man ska ta det lugnt, använda sunt förnuft, vara uppmärksam, tänka sig för och vara fullt medveten om riskerna. Då ska det nog inte vara någon fara.

Vi började dagen med en promenad på Helsingborgs godsbangård. Här snackade vi om sth på olika bandelar, skruvbromsar, pneumatiska växlar, dvärgsignaler mm. Vi dök inom tågex också för att snabbt kolla in hur dom hade det. Kul att se. Jag har ju pratat med dom mängder av tillfällen på telefon, men aldrig hälsat på.

Efter det ställde vi oss ute på linjen vid Raus, relativt nära nerspåret på västkustbanan. Tanken var att vi skulle uppleva hur fort tågen faktiskt passerar och hur tysta moderna motorvagnar är. En X61 passerade i en ryslig fart bara några meter ifrån, och jag måste erkänna att det var lite obehagligt att faktiskt stå så nära! Jäklar vad fort det gick!

Trainrapporten

Jag sitter här i soffan med benen på fotpallen och en stor mugg nybryggt kaffe bredvid mig. Macbooken ligger bekvämt i knät och på den läser jag ”Trainrapporten” som vi fått till uppgift att läsa inför nästa vecka. Huset är tomt och tyst då barnen är iväg och leker hos kompisar och kära hustru är på ett stort möbelvaruhus för att skaffa lite saker vi behöver. Trainrapporten handlar om trafiksäkerhet och informationsmiljö för lokförare. Man analyserar riskerna och kommer med försiktiga förslag på vissa säkerhetshöjande åtgärder. Rapporten är från december 2001. Jag misstänker att rapporten hunnit dryftas både fram och tillbaka på dom 13 år den funnits ute i skolor och bland järnvägsoperatörer.

Med det sagt bjuder jag på en bild på förarmiljön i en X61 på väg ner i citytunneln i Malmö som jag tog i april 2011. Fräscht tycker jag. Och snygg färg.

11-04-12-67