Teorivecka

Veckan som gick har ägnats åt teori. Först lite allmänt om järnvägsfordon med Göran E och därefter motorlära med Svante. Motorlära ja. Som någon i klassen utryckte det. ”Antingen gillar man motorer, eller så hatar man motorer”. Åter igen vet jag att många sitter med mycket pluggande inför provet på måndag. Men efter bara två dagar med lektioner och förevisningar misstänker jag att provet kommer att beröra det mest grundläggande av kunskap.

Med Göran körde lite vi lite T43. Min lista på körda fordon börjar bli lång. Fast ännu så länge har jag inte kört fordon på linjen utan bara på driftplats och sidospår. Så det räknas väl knappast. Inget som kanske platsar i CV:t inför en anställning. Jag ser dock fram emot att få börja köra ”på riktigt” vilket blir efter sommaren då vi går ut på vår andra LIA.

Jag lägger upp lite blandade bilder från veckan, håll till godo.

En mycket speciell påsk

Jag har varit med om något mycket spännande och intressant. Men jag varnar er redan nu. Detta blir ett långt inlägg. Nu ska ni få höra.

Det hela började på onsdagen då jag på kvällen anslöt min namne, a.k.a Vkm Ö, i Ängelholm. Vi inkvarterade oss i SJVM:s vagn, So11 2959, från 1934. Detta är en vagn som blivit ombyggd från WL11 till förstaklassig ”vandrarhemsstandard” av SJ till kulturtåget och hette då S28LT. Här finns toalett med dusch, några hytter med skrivbord och några hytter utan. Martin snöt genast direktörshytten medan jag ödmjukt installerade mig i en 1:a-klass hytt. I vagnen finns även ett stort vardagsrum med pentry och rinnande vatten. Här spenderades kvällen med lite traditionsenlig tågporr på TV:n, vilket innebär en dokumentär om Dm3 som avnjöts tillsammans med en kall öl. Vi kom i säng i hyffsad tid, det vill säga alldeles för sent, då vi skulle upp tidigt på torsdag morgon.

Klockan 04:30 var det revelj. Vi klädde oss och lommade iväg mot lokstallet. Martin gick upp till kontoret för att sätta på lite kaffe medan jag bytte om till lämpligare kläder. Efter kaffet startade vi den lilla lokomotorn och drog ut Ka 692 på gården. Idag skulle vi nämligen provköra ett ånglok efter vinterns alla reparationer. Vi förberedde allt vi skulle och klockan 05:00 började dom första försiktiga rökslingorna leta sig upp genom skorstenen. Vi matade fyrboxen försiktigt med ved under hela förmiddagen och sakta men säkert började temperatur och tryck öka i panna och lok.

Fram emot vanlig morgontid anslöt Anders leden och vi beslutade oss för att få upp tågvärmekabeln på resgodsvagnen F1 25074 som också renoverats under året som gått. Efter lite pyssel där Anders bevisade att uttrycket ”gammal är äldst” gäller i högsta grad bakom vår stallport, var kabeln på plats i sitt nya metallskydd. Snart dök även Tobias upp för att förbereda testkörningen av ångloket. Han kontrollerade status på panna och fyr innan han gick loss på att smörja allt som ska smörjas på ett ånglok innan körning, vilket inte är så lite det. Han försökte även lära mig lite om den ädla konsten utsmörjning, vilket han snabbt gav upp. Efter lunch dök även Lasse upp ivrig att göra en insats. På eftermiddagen kom också Claes, a.k.a stallkneckt H och Jimmy för att hjälpa till.

Vi hade tågläge mellan Ängelholm och Åstorp klockan 16:45 som 34715, så vid 16 började vi göra oss klara för att växla fram till växel 128 med resgodsfinkan på släp. Eftersom det blivit lite förseningar i ordinarie trafik dröjde det lite innan vi fick lokalt och kunde växla ut oss till spår två för avgång mot Åstorp. Vi backade hela vägen till Åp med vagnen i fören på loket. Tobias var eldare, Martin förare, Claes agerade förarbiträde och jag var bara i vägen. Väl ute på linjen slets jag mellan att som tågintresserad bara njuta av färden eller som fotograf dokumentera allt jag såg och var med om. Det var första gången jag åkte ånglok i hytten. Jag njöt i fulla drag. Vilken upplevelse! När vi närmade oss Åstorp såg jag på fristående försignalen att vi hade ”vänta stopp” medan stallkneckten ringde fjärren för att begära infart till driftplatsen. Det blev spår 4 i vanlig ordning. Väl framme kontrollerade vi att allt stod rätt till med loket. Efter en snabb rundgång via spår 1 stod så loket på rätt sida om vagnen. Vi väntade på vårt läge 18.20 då vi skulle gå som 34716 tillbaka till Ängelholm. Under tiden anlände pågatåget till spår 3 från Helsingborg och pågen till spår 1 från Hässleholm.

En rokad skedde i hytten inför tillbakaresan. Claes tog regulatorn, Martin fick på eldarkepsen, Lasse tog post vid kolluckan i tendern och Jimmy släppte generöst sin plats i hytten till mig. Tack för detta Jimmy, det uppskattas mycket! Färden tillbaka gick smidigt och lätt och jag tillät mig studera verksamheten i hytten mer ingående än på ditresan. Värt att notera är de olika stilar som förekommer bland personal och förare. Eldare B utför sitt värv med en saklig beslutsamhet medan Vkm Ö är mer av ninjatypen. Snabbt ska det gå. Resultatet blir säker det samma, det kan jag inte bedöma. Vi fick vänta lite på infart till Ängelholm, men när vi väl kom in kunde vi snabbt växla undan oss och lämna tillbaka växlarna till fjtkl. Denna gång i kontroll visade sig… Väl inne på området kopplade vi av godsvagnen vid vändskivan, för att sedan ta några extra turer fram och tillbaka på skolområdet. Nu fick både Lasse, Jimmy, jag och en polis(!) prova på att köra loket. Givetvis under vaksam uppsikt från både Tobias och Claes. Vilken upplevelse. Jimmy tog vant regulatorn, medan vi andra var lite mer trevande. Efter några rundor så parkerade vi loket utanför stallporten och förberedde det för avsvalning under natten. När allt var klart blev det kvällsmat ur Vkm Ö:s frys. Efter detta gick jag, Martin och Tobias och duschade och bytte om för att avsluta kvällen med en kall öl och mer tågfilm i 2959.

Dagen efter gick vi upp vid 07.30 för att se hur mycket loket svalnat och släppt tryck. Tydligen tillräckligt för att kunna dra in i lokstallet, men först skulle all ånga och varmt vatten tömmas ur pannan. Nu återstår det bara att koppla ner loket för transport till Gävle och järnvägsmuseet där. Anade jag ett visst vemod hos Martin och Tobias? Kan det vara så att dessa bägge herrar fäst sig vid Ka 692 lite mer än dom vill erkänna? Jag är hur som helst enormt tacksam för denna upplevelse och hoppas att det kommer att bli många fler gånger för min del!

 

Järnvägsteknik

Veckan som varit gick i teknikens tecken. Vi har pratat om banöverbyggnad, banunderbyggnad, el- och kontaktledningsteknik, tele, datasystem och detektorer. Är man lite intresserad av teknik, har det varit mycket intressant.

Vår föreläsare i banteknik, Kennet Nilsson, var mycket kunnig på området. Han berättade kortfattat om alla aspekter kring konstruktion och underhåll av räls och banvall. Han visade också skolans utställning om banteknik som var mycket imponerande. Här kan man se exempel på olika rälstyper och dess förslitningar och skador, olika isolskarvar och rälsinfästningar mm. Lägg gärna märke till rälsbiten jag plåtat nedan som ser konstig ut. Ena sidan på rälshuvudet har slitits ut och valsats så sidan deformerats till en nedåtböjd krok. Så ska det inte vara.

Jörgen Ståhl föreläste om elanläggningar och kontaktledningsteknik. Han berättade om historian kring elanläggningen på järnvägen och hur utvecklingen varit. Han visade oss utställningen för kontaktledningsavdelingen på skolan. Denna var också mycket imponerande. Jag reagerade på att allt var så stort när man fick se delarna på nära håll. A-utliggarna till exempel. Jämför med Jörgen på bilden nedan. Plåt-spillkråkan på stolpen sätts upp för att signalera ”upptaget” till andra hackspettar. Vi såg även simulatorn för GELD som är ett nationellt eldriftledningssystem.

Thomas Hult berättade om tele-/ dataanläggningar och detektorer. Vi pratade om olika svagströmssystem som finns inom järnvägen, men tonvikten låg på detektorer och deras funktion och uppbyggnad. Speciellt intressant tyckte jag att det var att se hur kika-detektorn var konstruerad och vilka delar som den är uppbyggd med. Det var väl fotografen i mig som vaknade.

Första LIA-veckan klar

Så var veckan med bangårdspraktik över. Det var mycket intressant och kul att få vara med Green Cargo personalen på Helsingborgs godsbangård. Jag fick prova på allt som vi lärt oss i skolan och mer därtill. Jag fick vara med att ta emot ankommande godståg, hänga av och släppa luften för att kunna dela tåget över vallen. Jag var med att släppa vagnar över vall och var med att hänga ihop och bromsprova på rangeringsspåren. Vi både hämtade och lämnade vagnar på Elektrokoppar, Posten och nere i hamnen. Vi hämtade och lämnade vagnar på verkstaden. Solen sken och det regnade. Jag körde loken inifrån hytt och via radio. Det var ibland lugnt och ibland stressigt. Perfekt praktik!

Jag vill rikta mitt varma tack till min handledare, Jallis, som gjorde veckan till en en rolig och lärorik vecka. Jag vill också tacka Mella, Thomas, Göran och alla andra, som hjälpte till att göra min praktik till en mycket bra upplevelse.

Jag bjuder på lite blandade bilder från veckan och sist en liten video där jag åker längst bak på ett växlingssätt med vagnar från hamnspåren till godsbangården.

 

Första LIA:n

LIA. Lärande i arbete. Det är ungefär som prao, eller pryo som det hette tidigare. Men på yrkeshögskolan heter praktikperioderna LIA. Skolan i Ängelholm är extremt beroende av järnvägsaktörernas goda vilja för att få praktikplatser till sina elever.

Denna vecka gäller det bangårdspraktik för min del. Företaget som ställer upp med praktikplatser för detta är den största godsdistributören av alla på järnvägen i Sverige, Green Cargo. Alla elever blir tilldelade en handledare att gå med under hela praktikperioden. Vad det egentligen innebär är att man skuggar en person under dennes arbetsvecka och gör allt som denne gör under kompetent överinseende givetvis. Green Cargo och alla handledare och instruktörer som ställer upp under våra LIA-veckor ska ha en stor eloge. Green Cargo brottas just nu med svåra tider, många uppsägningar och förlorade kontrakt. Trots det så ställer bolaget upp med denna generösa gest. Hade man inte gjort det, hade vi inte fått någon praktik.

På måndagen började alla som skulle ut på LIA under veckan med ett besök hos GC i Malmö. Vi blev introducerade till företaget och vi fick information om hur allt skulle fungera under veckan. Man informerade också om sitt miljö- och säkerhetsarbete. Efter informationen bjöd man på lunch. Vi åkte alla till en liten suspekt restaurang nere i hamnen. Vi gick in genom vad som verkade vara en bakdörr och uppför en smal spiraltrappa. Ovanför trappan väntade en superhjälte i verklig storlek. Väl inne i lokalerna hittade vi en riktigt bra lunchrestaurang som serverade en lunchbuffé med väl tilltaget utbud. Prisvärt och gott. Efter lunchen gick vi runt på bangården i Malmö på ett litet studiebesök. Vi såg I-gruppen, R-gruppen, tornet och lokspåren. Det var riktigt trevligt och intressant. Tack för detta GC.

Jag gör denna vecka min praktik på godsbangården i Helsingborg. Det är fantastiskt roligt att äntligen få se och vara med att bygga ihop tågsätt och bromsprova. Även att se de logistiska flödena och vara med ”på riktigt” är kul. Slippa skolbänken lite.

Första passet var ett nattpass med min handledare som jag omedelbart gillade. En man med bägge fötterna på jorden och en enorm ryggsäck med kunskap och erfarenhet. Natten började lugnt. På grund av ett E-skydd på nedspår mellan Landskrona och Helsingborg, kunde inte första godståget köra rakt in på godsbangården utan fick köra förbi på huvudspår och backa in från norr. Min handledare var signalgivare och jag stod i hytten med föraren 400 meter från aktern som radiolänk. Efter avkoppling av vagnarna på R-spåren, fortsatte loket ensamt mot Älmhult. Vi förberedde uppdelningen av tågsättet för släppning över vallen. Därefter blev det lite vänta på nästa tåg. Fram emot tidig morgon släppte vi tre tågsätt över vallen med vår lilla radiostyrda V5:a, hämtade en vagn som råkat rulla fel och kopplat två tågsätt innan det var dags att gå hem och väcka familjen inför en ny dag. Idag, onsdag, blir det ett eftermiddagspass. Rapport kommer.

140408- 2

Jobbhelg på nya turlistorna

Helgen spenderades på fjärren. Det är nya turlistor så bemanningen och tiderna är lite ovanliga innan man vant sig. Nu är det dagtid som gäller på helgerna framöver. Det var en relativt lugn helg utan några skandaler eller större störningar. Jag körde ”västkustbanan” vilket innebär Rååbanan mellan Helsingborg och Kävlinge, Lommabanan mellan Kävlinge och Arlöv, Västkustbanan mellan Halmstad och Helsingborg via Ängelholm och Helsingborg till Lund via Landskrona och Kävlinge. Man kör även banan Eldsberga – Hässleholm via Markaryd.

På lördagen var det dessutom familjedag på fjärren. Alla medarbetare kunde komma och ta med anhöriga eller andra intresserade för att visa upp sin arbetsplats. Det arrangerades rundturer, fiskdamm för barnen och korvgrillning på terassen. Jag tror att tillställningen blev mycket lyckad och uppskattad. Det var många som tog tillfället i akt att visa upp fjärren för släkt och vänner. På söndagen var de största incidenterna koppartjuvar i Landskrona och pågatågsmöte (!) i Vallåkra. Koppartjuvar ja. Trots tre patruller på plats i Landskrona inom tio minuter så lyckades banditerna smita. Men dom blev uppenbarligen avbrutna i sitt värv då konstaplarna fann verktyg och skadad material ute i spåret. Förseningarna blev måttliga på mellan tio och tjugo minuter.

140406- 18Pågatågsmöte i Vallåkra är ovanliga. Ovanliga för det bara finns plattform på spår 1 för trafikutbyte. Denna gång berodde det på att 1543 blev stående vid plattformen i Gantofta för att vänta på ambulans till en passagerare. Ambulansen tog nästan 50 minuter att dyka upp, så för att minska förseningen kördes 1538 upp till Vallåkra. Efter trafikutbyte kördes tåget ut på linjen mot Gantofta för att sedan köras in på spår 2 i Vallåkra igen för att vänta på 1543. 1538 blev ungefär tio minuter sen och kunde köra vidare så fort som 1543 inkommit på spår 1 nästan en timme sen.

En lustig sak jag också tänkte på, är när någon utan järnvägsbakgrund ringer in till oss eller felmottagaren och ska anmäla någon funktion eller något som inte fungerar på ett vägskydd. Ofta säger man till oss ”Ja, det är den vägen du vet, den efter kyrkan, precis vid kurvan mellan Markaryd och Knäred”…

Jag lägger upp en foto på hur vår bild av sträckan mellan Markaryd och Genevad ser ut, Där är ju några vägar att välja mellan…

140405- 8

Jobbtorsdag igen

Så var det torsdag igen vilket innebar prov i ämnet växling på förmiddagen och arbete med museivänner på eftermiddagen och kvällen. Eftersom jag redan var på plats i lokalerna på grund av skolutbildningen så var jag också först på plats bland ånglok och gamla tågvagnar. Jag tog vid där jag slutade förra gången, vid vagnen CFo4.

140403- 18Jag körde på med nålhammaren för att få av den tjocka svarta färgen på underredet av korgen. Det är ett tröttsamt verktyg. Jag tänkte att jag kör tills någon annan dyker upp. Jag hann nästan hela vagnssidan innan Tobias syntes i stallporten. Kort därefter dök även Lasse upp. Vi bestämde att all energi skulle läggas på att försöka få Ka-loket färdigt. Det var i princip bara några små detaljer som skulle åtgärdas enligt Tobias, så det borde vara snabbt avklarat. Trodde jag.

Alla som jobbar med ånglok vet tydligen bättre. Det är ofta trilskandes maskiner som kräver lika stora delar tålamod och finurlighet som finess och våld. Jag började med att krypa under loket för att återställa smörjrören till sliden som var nedmonterade tidigare. Lasse återställde andra änden på rören vid backventilerna. Redan här trilskades en skruv som fastnat i hålet och tappat sin skalle. Efter ett tag anslöt Claes nere i gropen och vi återställde gemensamt täckplåtarna kring sliderna och askröret från sotskåpet. Plåtarna kom på plats med hjälp av lite våld, finess och en tröskedomkraft.

140403- 44

Nu var det bara en liten saxsprint som skulle ur en axel så att en bricka kunde träs på och en ny sprint installeras. Denna sprint kommer att finnas kvar i historien som ”the saxsprint from hell”. Jag och Lasse började. Sedan blev Tobias involverad. Och Claes. Efter en timme, där våldet och svordomarna eskalerat till barnförbjuden nivå, kom slutligen sprinten ur hålet i axeln. Vi belönade oss med platta korvar utan senap men väl korvbröd, utanför porten i den ljuva vårkvällen. Trots besvären under eftermiddagen med plåtar, skruvar och sprintar, hann vi även med att bättra på färgen, ta ur mer ur skåran i ena hjulhuset där manöverspaken till någon draglucka till fyrboxen gick igenom och allmänt putsa och feja både här och där. Martin gav sig också på CF-vagnen senare på kvällen. Nu känns det i alla fall som om Ka 692 börjar bli i ett mycket dugligt skick.