Klippan – Ljungbyheds Järnväg och en DEVA-vagn

En liten fågel viskade i mitt öra något om en gammal motorvagn i Ljungbyhed. Jag var helt enkelt tvungen att kolla om det låg sanning i ryktet. Enligt uppgift skulle det stå lite gamla vagnar och en gammal DEVA-motorvagn strandade i grustaget precis innan infarten till Ljungbyhed. Jag körde ut till gamla flygflottiljen F5. Detta är ett område jag känner väl till då jag i början av 2000-talet arbetade som flygledare här. Jag parkerade bilen och började promenera bort mot den gamla stationsbyggnaden.

Nuförtiden förvaltas banan av museiföreningen och används enbart till cykeldressinuthyrning. Sträckan är ungefär 10 km och spårvidden är 1435 mm. Föreningen bildades 1972 under namnet Helsingborgs Veteranjärnväg. Idag heter föreningen Veteranjärnvägen Klippan – Ljungbyhed.

Det gamla stationshuset är idag gjort om till bostadshus, men godshuset, spåren och den gamla semaforen finns kvar. Semaforen som för övrigt hämtades dit från Eriksdals station på Österlen. Man har idag byggt ett företag rakt över spåren, så det går inte att cykla hela vägen in till den gamla stationen. Jag hittade en äldre bild att jämföra med dom nya jag tog.

Efter att ha besökt stationsområdet, gick jag därefter längs en liten väg ut mot Klippanhållet och såg snart några gamla vagnar parkerade på ett sidospår. Dom var i ett bedrövligt skick. Däremot blev jag lite nyfiken på vad som fanns i beredskapsskjulet som också fanns här. Det får bli ett senare projekt…

Jag vandrade vidare och fann snart det jag sökte efter. Tyvärr var även dessa vagnar i ett miserabelt skick. Naturen håller på att återta både spår och materiel. Synd tycker jag. Vad är då en DEVA-motorvagn. Jo, det är som en personvagn med inbyggd motor för drivning. En föregångare till våra rälsbussar om man så vill. Idag finns det bara en eller två kvar i världen. Att då finna en i skogen utanför Ljungbyhed är lite spännande. Nu är den tyvärr bortom all räddning. Jag tror även att SJ byggt om vagnen till en ren personvagn för kanske 50 år sedan. Så den hade ändå aldrig blivit rälsbuss igen.

Varför skriver jag då om detta? Man brukar inte specificera var man hitta dessa gamla ”skatter” för att skydda dom från personer som inte förstår skillnaden på mitt och ditt. I detta fallet är stället välkänt och syns väldigt tydligt från banan där allmänheten cyklar förbi på dressinerna.

Promenad på LEJ

Härom dagen var jag ute igen för att kolla en del av sträckan LEJ (Landskrona – Engelholm järnväg) närmare bestämt den del som sträckte sig från Billesholm till Landskrona. Jag har kört förbi den gamla banvallen många gånger och tänkt att jag skulle kolla in den gamla linjen för att se om något fanns kvar från den gamla järnvägstiden.

140520- 38

Jag parkerade min bil i en skogsdunge ungefär mellan Billesholm och Ekeby och började promenera längs en grusväg ner mot den gamla banvallen. Banan har blivit ombyggd till en utmärkt cykelväg vilken idag sköts och underhålls av Bjuvs kommun. Där grusvägen korsade cykelvägen fann jag en gammal banvaktsstuga som någon nu har som sommarställ skulle jag gissa. En fantastiskt charmig liten stuga som verkar skötas omsorgsfullt för den såg väldigt välhållen och fin ut.

140520- 11

Jag vek av på cykelstigen och gick med raska steg mot Ekeby. Efter någon kilometer fann jag en gammal bro som var daterad till 1955. Jag tog några bilder innan jag gick vidare och njöt av stillheten och det skånska landskapet.

När jag började närma mig Ekeby så blev det svårare att se var den gamla banvallen hade gått. Cykelstigen verkade vika av bort från den gamla stationen med tillhörande godslager. Jag antar att det var här genomgångsspåret gick vidare mot Landskrona. Den första järnvägsbyggnaden var i fint skick och här verkade ägaren bedriva någon form av verksamhet. Stationshuset däremot var i ett bedrövligt skick. Jag gick igenom det gamla stationsområdet mot Ekeby centrum för att se om jag kunde finna var spåren hade gått förr i tiden. På andra sidan verkade en trädlinje över åkern vara det enda spåret som fanns kvar av den gamla linjen. Jag vände på klacken och började promenera tillbaka mot Billesholm.

Jag vandrade lugnt tillbaka längs den gamla banvallen mot Billesholm. Jag var helt ensam och njöt av det strålande vädret och all fågelsång. Detta måste varit en vacker bansträckning på sin tid och jag fantiserade om att komma åkandes i en gammal rälsbuss eller ett ångloksdraget sommartåg innehållande gamla vagnar med gjutjärnsgrindar och fernissade träbänkar. Det enda dock som skvallrade om att det var en gammal järnvägslinje var att makadamen tittade fram här och där längs banvallen. Och så den gamla banvaktsstugan förstås.

Gävle ToR del 2

Jag har aldrig varit i Gävle. Jag såg fram emot att äntligen komma upp till Järnvägsmuseet och få se allt som jag läst och hört om, men också för att få träffa alla människor som arbetar här uppe, både de som är anställda och alla de som arbetar ideellt. Vi anlände till spåren utanför Hennan och arbetet med att dela vårt tåg och växla undan vagnar och ånglok startade omedelbart. Vi hade blivit inbjudna till grillbufé av Jvmv:s avdeling i Gävle ute på Nynäs. Efter inspektion av museiområdet med tillhörande lokstallar, så vaskade vi av oss och snyggade till oss lite för avtransport med y7:an ut till Nynäs.

Väl ute på Nynäs blev vi bjudna på en fantastisk grillbufé. Det räckte och blev över till alla. Vissa blev till och med tvingade att ta två gånger. Efteråt var jag så mätt att jag knappt kunde röra mig! Innan kaffet tog vi en tur i stallarna. Vilken samling! Det var helt otroligt att strosa runt bland dessa klenoder. Vart man än vände sig fanns något spännande att se. Jag och Jimmy avvek nästan direkt från övriga gruppen som i princip sprang förbi allt intressant. Jimmy hade inte heller varit här förut och nu gick vi runt och glodde med hakorna i golvet som små barn i en leksaksbutik. Det var helt fantastiskt och jag rekommenderar verkligen ett besök ute på Nynäs för alla som inte varit här. Nedan kommer en liten bildkavalkad med utvalda delar av stallet.

Efter stallarna blev det kaffe och tårta och ännu mera tågsnack. När alla var nöjda skjutsade Hasse oss tillbaka i rälsbussen till vår vagn, där de flesta kröp till kojs mätta, belåtna och med huvudet fyllt med nya intryck. Fast några ”ickeskåningar” slank inom 2959 för att avrunda kvällen med en liten hutt fiskefjaes. Dagen efter skulle det bli en hel del att hinna med innan avfärd hemåt mot Ängelholm.

En epok i graven

I söndags gick en epok i graven. Om det var till sorg för någon vill jag låta vara osagt. Man har nu beslutat att inte distribuera ändringstryck till linjeboken via pappersform utan endast använda den digitala versionen som finns på trafikverkets hemsida. Detta för att många redan bara använder den digitala versionen. Vi vill även bli lite modernare och miljövänligare. Eftersom det kom en uppdatering i söndags den 18:e maj, så slutade alla våra papperskopior att gälla och alla linjeböcker samlades in för att slängas.

Gävle ToR del 1

Förra helgen var jag med om en riktigt rolig resa. Vi skulle transportköra vårt renoverade ånglok och några vagnar upp till trafikverkets järnvägsmuseum i Gävle. Väl där skulle vi lämna ångloket och byta vagnar. Vi skulle även hämta två andra ånglok för transport tillbaka till Ängelholm. Norrut skulle Da 888 dra tåget och på hemresan skulle Da 820 tjänstgöra som dragare.

140508- 23

När jag anslöt på torsdagseftermiddagen var tåget i princip färdigväxlat. Martin och Hasse hade jobbat sedan tidig morgon med att bygga ihop tågsättet. Da-loket var utväxlat på ett spår med ström i kontaktledningen ute på stationen. Det som skulle göras innan avfärd var att få ombord förnödenheter och lite annat smått och gott. Efter att ha burit ombord min packning och lite andra saker, fixade Claes och jag ”uppgifter till förare”. Det var första gången jag gjorde det skarpt, så jag räknade en extra gång så jag verkligen var säker på att det var rätt. Vi fick en bromsprocent på 57.

En efter en dök deltagarna upp för att hjälpa till med förberedelserna inför avfärd. Jag fick uppdraget att kontrollera med fjärren hur läget var och om det fanns möjligheter för oss att växla ut lite tidigare. ”Du stinsen. Kan inte du kolla med dina polare på fjärren hur det ser ut ikväll?” Efter att ha kollat av gällande graf ringde jag Robin som körde västkusten och förplanerade växlingen. Efter kvällsmat hos Patrik på restaurangen så gick vi ut för att växla en timme tidigare än beräknat. Det kändes lite märkligt att vara ”på andra sidan telefonen” och höra kollegan säga allt det som jag brukar säga. Växlingen gick smidigt och bara efter ett par minuter var vi klara för avfärd mot Gävle.

Vi fick signal efter Green Cargos Re som rullade igenom via spår 1 från Åstorp och vi var äntligen på väg! Dock inte så långt. Redan i Vejbyslätt stannade vi för att kolla av lager och axlar på vagnar och ånglok. Det är viktigt att kolla av så att smörjning och annat fungerar så det inte blir varmgång i grejorna. I början av resan kollas allt noga i täta kontroller, men efterhand som resan går kan kontrollerna glesas. Förutom ett par graders höjning i en lagerbox på lokets tender så var allt ok.

140508- 38

Jag tog plats i förarhytten nästan direkt för att se och lära så mycket som möjligt nu när vi läser signaler och ATC i skolan. Efter ett litet tag hamnade jag bakom körkontrollerna. Det var helt fantastiskt att äntligen få köra på riktigt ute på linjen! Ralf tog över och körde igenom Göteborg, men norr om götet körde jag vidare en bra sträcka till. Vilken upplevelse. I och med att hjulen är kopplade med koppelstång så vaggar Da-loket lite lustigt vid pådrag när loket får jobba lite! Vilken känsla!

Vid sex på morgonen när vi kommit till Laxå gick jag och lade mig i hytten, som väldigt fort döptes till snarkofagen av dom andra i sällskapet, jag förstår inte varför? Jag vaknade vid 10:30 utvilad av att solen lyste in i genom fönstret i hytten. Efter en bastant frukost tog jag och försökte göra mig lite nyttig genom att hjälpa till där det behövdes. På eftermiddagen letade jag mig framåt till förarhytten igen och gjorde tillsammans med Lasse Martin sällskap när han körde in oss till Gävle C och därefter växlade oss vidare till järnvägsmuseet. Resan hade gått fantastiskt bra utan några som helst problem.

140509- 46

Simulatorkörning

Lektionerna fortsätter med de mastiga bitarna ”Tågfärd i system H och M”, signaler och skyltar samt ATC. Björn gör vad han kan för att reda ut begreppen för oss. Vi packade in oss i skolans T43 så att Björn kunde visa och förklara uppstartsförfarandet på ATC:n.

Denna vecka har det varit ”övningskörning” i skolans Rc6 simulator. Övningarna fortsätter också nästa vecka. Simulatorn är en komplett Rc6 förarhytt som är hydrauliskt upphängd så att det rör sig trovärdigt när man gasar, bromsar eller går igenom växlar och annat. Framför rutan på förarplats sitter en tv-skärm där linjen Hbg – Åp presenteras för eleven. I filmen projiceras signalbilder så man kan se körtillstånden utan ATC. Dödskallar och vägsignaler syns också i videon.

140514- 15

I simulatorns mjukvara finns olika övningar programmerade. ATC-fel, balis-fel, signal-fel mm. Allt för att förbereda oss på första kör-LIA:n. Läraren kan via sin pulpet se och höra hur vi reagerar på de olika störningarna. Än så länge har det varit hanterbara situationer. Jag misstänker att det kommer att bli värre.

Sveriges kortaste linje?

Härom dagen var jag inne i Helsingborg i ett ärende och passade efteråt på att uppsöka ett för många barn fantastiskt ställe. När jag var mindre var jag här ett par gånger och nu upptäckte jag till min glädje att stället fanns kvar. Det var till på köpet i mycket gott skick. Jag talar om Fredrikstad. Lilleputtstaden på Olympia i centrala Helsingborg.

140516- 104

Olympiaområdet. Denna oas mitt i staden som innehåller så mycket fint. Ishall, bowlingbana, rackethallar, fotbollsplaner, curlingbana, den nya stadion, HIF:s hemmaplan, joggingspår och inte minst kulturområdet Fredriksdal. Och så lilla Fredrikstad.

140516- 111

Här har många av Helsingborgs barn lärt sig trafikvett. Den lilla staden innehåller det mesta man kan önska sig. Skola, finka, bostadshus, bensinmack och så givetvis en järnväg. Inte så stor men ändå. Här rullar tyvärr inga fordon, men plankorsningen signallerar emellanåt att tåg kommer. Linjen är väl cirka två meter. Kortast i Sverige?

140516- 110

Jag tror till och med jag har kvar diplomet som intygar att jag genomgått och klarat ”utbildningen”. Mitt minne av stället var att det var fantastiskt kul. Det kändes som man var ute i trafiken på riktigt när man cyklade runt på den lille lånecykeln.

Mitt egentliga ärende i staden? Jag ber att få återkomma med det!