Jag är lokförare

Efter några veckor på växlingen var det dags att börja köra med en instruktör. Jag funderade lite på hur min instruktör skulle vara. Rent kör- och regelmässigt var jag väldigt förberedd och jag kände mig trygg med dom bitarna. Men skulle jag och min instruktör fungera ihop på ett personligt plan? Det visade sig att jag inte behövde vara orolig. Lasse, som min instruktör hette, var en fantastiskt lugn, rolig och kunnig person. En riktigt cool kille. Jag gillade honom massor redan efter första dagen. Det här skulle bli kul. Det sista lilla steget mot att bli riktig lokförare hade börjat!

Lasse är stationerad i Malmö och jag är stationerad i Helsingborg, så det fick bli tre veckor med resor fram och tillbaka mellan dessa bägge städer. Jag åkte tåg så mycket som möjligt, men när turerna slutade eller började mitt i natten, fick jag köra egen bil. Det gjorde mig inget. Det var ju bara under en begränsad tid. Dagarna gick fort och Lasse lärde mig en del saker som jag inte visste och jag lärde honom ett par saker som inte han kände till. Man kör passen som om man vore själv och instruktören finns vid ens sida hela tiden och ser så man gör det man borde göra på ett riktigt sätt. Vi pratade om ditt och datt och hade det riktigt trevligt. Ibland frågade Lasse mig om något som rörde körningen eller motorvagnen, men oftast gällde samtalen saker som inte hade något som helst med järnväg att göra. Lite som ett långt utdraget läxförhör blandat med privatsnack. Det mesta avlöpte som det skulle helt utan dramatik.

En sak hände dock under dessa veckor. Det blev lite av ett uppvaknande för mig, och det var väldigt intressant att få reda på hur jag egentligen reagerade på en sådan situation. Så här var det.

På helgerna går det resandetåg dygnet runt mellan Malmö och Lund. Det var mitt i natten och vi hade kört upp vårt pågatåg till Lund spår 3 där vi skulle vänta en dryg timme innan vi körde ner till Malmö igen för att sluta och åka hem. Klockan började närma sig avgång och signalen visade ”kör 40”. När det var dags stängde jag dörrarna och smög iväg. ATC:n fick information från baliserna och 40 dök upp i huvudindikatorn. När man lämnar plattformarna i Lund söderut så går spåren ihop i växlar till dubbelspåret och järnvägen svänger ganska skarpt till höger genom det som kallas ”amaturkurvan”. Mitt i denna kurva står nästa huvudsignal. När jag kommer in i kurvan ser jag att denna signal visar ”stopp” med ett ilsket rött sken. Det är nu som det intressanta händer. Jag vet ju med all säkerhet att det ALLTID är signalen som gäller. När jag ser stoppsignalen så hinner jag ändå tänka ”…men signalen är ju i stopp…det måste ju vara fel. ATC:n säger ju kör…”.

Givetvis så nödbromsade jag tåget och hann stanna innan signalen, men det intressanta var att jag för ett kort ögonblick faktiskt litade mer på ATC:n än signalen, när det faktiskt borde varit tvärt om. Jag har alltid trott att jag vid ett sådant tillfälle skulle tänka just tvärt om. Jag borde tänkt ”…skit i ATC:n signalen är röd…BROMS”! Istället hann jag under ett par hundradelar tänka att den röda signalen måste vara fel då ATC:n sade kör…

stopp

Det visade sig att tkl hade av misstag tagit tillbaka signalen framför mig, men denne ringde direkt och bad tusen gånger om ursäkt och förlåtelse. Jag svarade att sådant händer, man är ju bara människa. Jag har själv gjort precis samma sak ett par gånger under min tid på fjärren. I vilket fall som helst tyckte jag det var oerhört nyttigt att ha varit med om, och nu när jag kör själv tittar jag alltid väldigt noga på signalerna innan jag bekräftar dessa med en blick på ATC:n.

Sista dagen med Lasse kom och jag började undra hur det skulle kännas att helt plötsligt ha nått det stora målet. Att vara lokförare på riktigt. Det var en strålande sommardag och solen sken obehindrat från en molnfri himmel. Vi hade turer som tog oss runt nästan hela skåne. På eftermiddagens sista tur skulle jag skulle bara köra ner från Hässleholm till Malmö och därefter skulle jag sluta för dagen. Allt gick som vanligt och jag rullade så småningom in på spår 3 i Lund och öppnade dörrarna. Då sade Lasse ”Jaha. Du, Martin. Skriv på här.” Han lämnade över mitt kompletterande intyg i två exemplar och jag skrev snabbt på bägge, behöll det ena och lämnade tillbaka det andra till Lasse. ”Ja, grattis då. Det här har ju gått bra. Lycka till nu, jag går av här” sade Lasse och sträckte sig efter sin ryggsäck. Jag såg Lasse i ögonen och sträckte fram min hand. ”Tack Lasse, det har varit fantastiskt kul att jobba med dig” svarade jag. Han tryckte min hand, log brett, klev ut genom dörren och försvann i folkvimlet på perrongen.

Jaha? Då var det klart? Nu var jag ensam i hytten. Nu var jag äntligen färdig. Nu var jag lokförare. Till min besvikelse kändes det precis som vanligt när jag rullade ut från Lund mot Malmö, förutom att jag hade en oerhört skön känsla av tillfredställelse som man får efter att ha nått ett mål som hägrat väldigt länge. Samtidigt var det lite overkligt. Jag vet inte vad jag förväntat mig. Änglakörer och halleluja? Jag vet faktiskt inte. Jag hade ju kört pågatåg ensam i hytten många gånger tidigare på växlingen, men aldrig som lokförare. Nu var det på riktigt. Nu var det jag som körde. Nu var jag lokförare. När jag kom till Malmö C lämnade jag över tåget till en annan förare och strosade bort mot plattformen där jag skulle ta tåget hem. Jag tittade på alla jag mötte och undrade om dom såg något. Om dom märkte. Här kommer en lokförare gående. ”Tjena, jag är lokförare”, ”Hallå, lokförare”, ”Hej, jag kör tåg…” Jag ville berätta för varenda en som jag mötte vad som hade hänt. ”Nä, nu får jag skärpa mig” tänkte jag. Vem bryr sig som inte känner mig?

Nu var jag i alla fall äntligen färdig. Lokförare på riktigt. Lokförare. Redan tidigt nästa dag skulle jag köra mitt första egna pass. Jag kunde knappt bärga mig…

selfie

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s