Egna pass

Så var det dags för mitt första egna pass på riktigt. Jag skulle börja med att köra en kort tur till Ängelholm och tillbaka. Den allra första turen till Ängelholm på morgonen, så jag fick gå upp riktigt tidigt. Jag smög upp ur sängen när klockan ringde vid 03.00 för att inte väcka hustrun och gick ut i köket där jag kvällen innan förberett alla kläder och min lokförarryggsäck. Jag klädde mig, satte på kaffekokaren och tog ut tågorder på läsplattan medan jag åt frukost. Efter frukosten fyllde jag min termosmugg med kaffe, kollade att alla grejor var packade som jag behövde under dagen och begav mig ut till bilen för att köra den korta vägen in till Helsingborg. Jag parkerade på personalparkeringen och började gå in mot knutpunkten samtidigt som jag kollade vilket spår tåget skulle avgå ifrån i appen ”tågtavlan” i min mobiltelefon.

Jag kom ner på plattformen vid den norra delen på spår två och konstaterade att det redan stod folk och väntade på att jag skulle öppna dörrarna till tåget. Jag fick upp nyckelknippan och låste upp förarhytten på mitt tågsätt och klev in.

Jag gör alltid exakt samma sak varenda gång jag ska installera mig i ett tågsätt eller byta hytt från ena sidan till den andra. När jag kommer in i hytten lägger jag först spaken för luftbromsen i körläge. Därefter sätter jag nyckeln i låset på förarpanelen och aktiverar hytten samtidigt som jag hänger min ryggsäck på kroken sidan om förarbordet till vänster. Är inte passagerardörrarna öppna redan, så öppnar jag dom nu. Medan ATC:n startar upp och gör sin uppstartstest hänger jag av mig jackan och kepsen på kroken bakom förarstolen. Därefter bekräftar jag tågkonfigurationen i TCMS och kvitterar ATC:n så den slutar tuta. Jag matar in rätt uppgifter i ATC:n och startar rätt bromsprov i TCMS-systemet. Under tiden tåget funktionskontrollerar bromsarna, ställer jag in förarstol och förarmiljön så den passar mig. Efter avslutat bromsprov så kvitterar jag i datorn och vrider om riktningsställaren till ”framåt” och släpper parkeringsbromsen. Jag matar sedan in rätt tågnummer i både mobisir-telefonen och i PIS:en. Därefter funktionskontrollerar jag förarövervakningen, eller dödmansgreppet som vissa kallar det. Efter det kvitterar jag alla larm som står i larmlistan. Jag kollar också klargöringslappen som hänger bakom mig på väggen. Slutligen tar jag fram min läsplatta med giltig tågorder och ställer termosmuggen i mugghållaren till höger om förarbordet. Nu är tåget klart för avfärd när dörrarna stängts.

Jag tittade ut på plattformen och såg min ”ombordare” stå längre ner och vänta på att jag skulle göra klart för avfärd. Jag visade handsignalen ”klart” och min tågvärd gick bort till en låda som hänger på en pelare utmed plattformen och begärde körsignal från tågklareraren. Jag gick in i min hytt igen, stängde dörren och släckte takbelysningen. Eftersom detta var min första egna tur som färdig lokförare hade jag en lite olustig känsla av att jag kanske hade glömt något. Jag gick igenom allting en gång till och kunde konstatera att allt var i sin ordning. Ändå kändes det som att jag kanske hade missat något. Kanske var det personen som stått bakom mig i så många veckor som fattades?

När rätt tid var inne såg jag i backspegeln att min ombordare visade ”ljussignalen” klart med sin lampa. Jag stängde dörrarna och alla dörrar stängdes utan problem utom den dörren som ombordaren låst i öppet läge. När han sett att alla dörrar var stängda så visade han ljussignalen ”avgång” med lampan, klev ombord och stängde sin egen dörr. När denna också stängts och låsts, tändes en grön lampa på min panel, och jag gav gas och rullade ut från stationen genom tunneln mot Ängelholm.

Hela första dagen på egen hand som lokförare, gick bra och jag klarade mig helt utan problem. Även nästa dag gick bra. Och tredje, och fjärde och femte…

Dagarna rullar på och overklighetskänslan över att äntligen vara lokförare på riktigt började så småningom bytas mot en känsla av vardag. Inte så att det redan nu är tråkigt att köra tåg, jag älskar verkligen jobbet och att se landskapet rusa förbi utanför fönstret. Men efter att ha gjort samma sak 100-tals gånger nu så börjar saker att bli mer eller mindre rutin. Ibland händer det dock saker som absolut inte är rutin. Det berättar jag om i nästa inlägg.

IMG_9185

Min arbetsplats

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s