Humor

Föraren: ”Föraren på tåg XXXX.”
Fjtkl: ”Hej, det var fjärren i Malmö. Du, jag fick ett varmgångslarm på dig här, vänster sida axel 89.”
Föraren ”…SUCK…varmgång sade du? Axel 89…var det på vänster sida?”
Fjtkl: ”Ja, vänster axel 89. Du kan stanna, kolla och återkomma till mig när du kontrollerat!”
Föraren: ”Ja, jag kollar och återkommer.”

Fjtkl: ”Fjärren i Malmö.”
Föraren: ”Ja, tjena, föraren här på tåg XXXX. Jag kollade axel 89 på vänster sida och där är ingen varmgång alls.”
Fjtkl: ”Vänster sida? Sade jag vänster? Jag menade höger…”
Föraren: ”Vafaan…….?”
Fjtkl: ”Nä, jag bara skojar med dig. Ingen varmgång sade du? Bra, då kan du köra vidare, ha det gott!”
Föraren: ”…..hrmpf…mmm…tack. Hej.”

————————————

Föraren: ”Föraren på tåg XXXX”.
Fjtkl: ”Hej, det var fjärren i Malmö. Du tappar ju tid hela tiden. Kör du inte i 100?”
Föraren ”Nä, jag har bara 70 på tåget idag.”
Fjtkl: ”Aj fasen. Ja det var ju inte bra. Du är ju 15 minuter sen nu, så tyvärr får du nog stå här hos mig i Hässleholm i fyra timmar. Dom ska ha arbete på banan söderut så jag kan tyvärr inte köra dig igenom.”
Föraren: ”Jag…men…va? Fyra timmar…vafaaan…”
Fjtkl: ”Nä, jag driver med dig. Jag lägger rakt igenom, kör på!”
Föraren: ”Du, det där var inte så snällt. Jag trodde jag var körd där ett tag.”
Fjtkl: ”Jag vet. Sorry. Kunde inte låta bli. Tkl-humor du vet…”
Föraren: ”Jo. Men då kör jag på? Tack för det!”

————————————

Föraren: ”Föraren på tåg XXXX”.
Fjtkl: ”Hej, det var fjärren i Malmö. Du, hur lång är du idag?”
Föraren ”Ungefär lika lång som igår. En och åttitre ungefär.”
Fjtkl: ”Haha. Kul. Verkligen. Hur långt är ditt tågsätt?”
Föraren: ”Jasså. Hehe, säg det då. Sexhundratrettioen meter.”
Fjtkl: ”Lokförarhumor! Tack för det!

————————————

fjärren

TC Malmö

I helgen var jag tillbaka till jobb på fjärren i Malmö. Jag hade inte jobbat här på sex veckor, så det kändes som att komma tillbaka efter en lång semester. På helgen jobbar jag alltid 12-timmarspass från 08 till 20. Men i lördags började jag 9 så jag fick en timmes sovmorgon.

Jag skulle köra Hässleholm hela lördagen så jag började med att starta upp datorn vid arbetsplatsen och försökte logga in alla system som behövs för att kunna arbeta. Medan datorn funderade på om den skulle släppa in mig i trafikverkets system gick jag bort till Micke som kört Hm från klockan 8 när han började. Micke meddelade mig att läget var lugnt, inga anordningar fanns och att han hade förberett och lagt in på driftplatsen för en del tåg. Jag fick grafen, tkl-boken och en del andra dokument som hör till driftsplatsen och gick bort till mitt skrivbord igen där datorn tydligen bestämt sig för att min behörighet fortfarande gällde. Jag tog behörigheten över Hässleholm i vårt styrsystem och fixade allt som behövdes för att kunna börja jobba. Jag ögnade snabbt igenom grafen för att bilda mig en uppfattning om hur dagen skulle komma att se ut. En blick på tåglägesbilderna sade mig att allt i princip var i rätt tid. Klockan blev 09:10 och jag lade grön körsignal för öresundstågen på spår 2 som skulle avgå 09:12.

Jag såg att dvärgarna gick upp i kör, växlarna gick om, huvudsignalerna tändes gröna och det gröna bandet sträckte ut sig mellan alla tända signaler. Även tågnumret multiplicerades längs den gröna tågvägen så jag kunde konstatera att numret var vänt på rätt håll och skulle således följa med tågbeläggningen ut ur Hm. Då hör jag Mickes röst ”Du Martin. Ska jag verkligen ha det tåget”? Men vafasen…jag hade lagt kör ut mot Mosselund, det vill säga längs stambanan, men tåget skulle ju mot Kristianstad. Jag ringde snabbt föraren för att kolla så tåget stod stilla samtidigt som jag förberedde kommandot att återta körsignalen. Tågvägen löste så jag kunde lägga rätt väg och öresundståget kunde lämna Hässleholm mot Kristianstad nästan fem minuter sent. Hur skulle resten av helgen bli?

IMG_6241

Skånebanans graf

Resten av helgen avlöpte utan fadäser vill jag meddela. På söndagen körde jag blekinge kustbana. Oftast har samma tkl både skånebanan och blekingebanan men denna helg var det totalavstängt på södra stambanan mellan Hässleholm och Eslöv. Det var en massa omledningar av trafik via just skånebanan och således behov av att dela på skåne och blekinge mellan två tkl. Grafer, tkl-böcker, säkerhetsblanketter och andra papper. Var gör vi av dessa kanske ni undrar.

Alla papper som används av oss när vi jobbar arkiveras och sparas i minst ett år. För detta ändamål har vi ett stort arkiv i källaren. Det finns ett system för arkiveringen, men det är ändå mycket svårt att hitta det man söker på ett snabbt sätt. Det blir att dyka ner i pappersbackarna och försöka läsa sig fram.

IMG_6239

En del av arkivet i källaren

Slutligen vill jag bjuda på en iscensatt nidbild av fjärren som jag arrangerat för att kunna skicka till kompisar som är ute och kör. När dom vet att jag jobbar händer det att dom ringer eller sms:ar för att fråga om både det ena och det andra. Oftast om hur länge dom ska få vänta på körsignal. Då brukar jag replikera med att det är bökigt just nu och att jag inte har tid riktigt…sedan skickar jag denna bild…bara på skoj givetvis!

IMG_6238

Slutet på början

Jag skulle som tidigare sagt göra min körpraktik på Arriva i Helsingborg. Det skulle bli enormt kul och spännande att få prova på pendlartrafik med motorvagnståg. IMG_6077Enligt min handledares schema skulle jag börja köra på tisdag kväll men redan på måndagen tog jag mig in till Arrivas lokaler på knutpunkten i Helsingborg. Här skulle jag hämta ut lite prylar inför praktiken. Jag fick fylla i ett papper med uppgifter om anhöriga samt skriva under att jag läst, förstått och förband mig att följa företagets regler. Självklart skrev jag på. Efter det fick jag kvittera ut en namnbricka, parkeringstillstånd, uniform och en nyckelknippa med nycklar till företagets lokaler, trafikverkets lokaler och till tågen. Nu var jag redo för praktik. Jag gillar att man får uniform, det känns mer på riktigt då. Vissa bolag låter oss elever köra i våra egna civila kläder och det är synd tycker jag. Eller som min handledare på Arriva sa. ”Det är väl viktigt att ni ser proffsiga ut. Inför våra kunder, det vill säga resenärerna är ni ju inte elever utan den personen som faktiskt kör tåget. Då är det bra att ni inte ser ut som PRAO-elever!” Jag kan bara hålla med.

På tisdagen dök jag upp i god tid innan passet och hittade min handledare med en kopp kaffe i näven. Så klart. Han hette Tommy och även denna gång gillade jag honom direkt. En lugn man med enormt skön humor. Detta skulle nog blir bra. Vi kollade igenom körordrar och säkerhetsordrar, hittade vår ombordare som vi skulle ha med och gick sedan gemensamt ner mot plattformarna för att ta över tåget som vi skulle köra mot Hässleholm via skånebanan.

Jag kom in i hytten på vårt pågatåg och visste i princip inget om hur man körde dessa vagnar eller hur det skulle kännas att gasa och bromsa. Jag var lite nervös, men när Tommy sa att han skulle köra en liten bit först så jag kunde se hur allt fungerade så kändes det genast bättre. Jag stod sidan om upp till Bjuv och tog in allt som Tommy sa. I Bjuv tog jag över spakarna och jag kände genast att jag hade kontroll på läget. Det var ganska lätt att köra själva tåget, så jag kunde koncentrera mig nästan helt på var jag skulle bromsa och vilken hastighet tåget hade på väg in mot plattformarna och u-tavlorna.

Är man stationerad i Helsingborg så kör man pågatåg mellan Ängelholm och Helsingborg, Helsingborg till Hässleholm och Kristianstad via Perstorp, Klippan och Åstorp (skånebanan), från Helsingborg till Simrishamn via Teckomatorp och Kävlinge (rååbanan och Ystadsbanan), från Helsingborg till Hyllie via Landskrona, Lund, Malmö (västkustbanan). Efter ett par pass på varje bana så börjar linjen att sitta riktigt bra. Jag vet precis var jag ska bromsa och var jag kan gasa på eller hålla igen efter trafikutbytet. Jag fick några aha-upplevelser om hur ATC:n beter sig och vad som gör att man kan köra som man gör.

IMG_6080Förarplatsen på en X61:a är riktigt trivsam. Om man börjar från höger i bilden syns nödstoppsknappen och till vänster om denna några vred att tända, släcka eller dimma belysningen i förarhytten och i mätartavlorna. Här är även en knapp att tända blinkande frontljus vid fara, manöver för magnetbromsen och reglage för vindrutetorkare och soljalusiet vid frontrutan. I bordet under dessa knappar finns styrningen för att öppna och stänga dörrarna på höger sida. Här finns även talknappar så att man kan ropa ut information i tåget eller prata med den andra förarhytten eller toalettutrymmet. Den vita knappen är till att fälla ut eller in sidospeglarna. Vidare till vänster sitter panelen för ”PISen”, det vill säga Passenger Information System. Detta är det system som automatiskt ropar ut i högtalarna vilken station man närmar sig. Det visar även informationen på tv-skärmar inne i tåget. Här finns en lång lista med färdiga utrop som man kan välja att ropa ut vid olika tillfällen t.ex ”Vi står nu stilla och vänta på ett mötande tåg”. Mycket användbart. På utsidan av tåget skyltas rätt destination upp på alla skyltar fram, bak och på sidan. I bordet under PISen sitter ”dildon”. Det är en löstagbar spak som reglerar tryckluftsbromsen ombord. Det finns bara en dildo på varje tåg, så glömmer man att ta med sig den när man byter ände på tåget får man en extra promenad på exakt 148,6 meter. Precis till vänster om ”dildon” finns körreglaget som man styr både gaspådrag och broms med. Den lilla spaken ovanför är till att reglera strålkastarnas styrka med. I panelen rakt framför föraren finns ATC:n, en analog hastighetsmätare, mätare för lufttrycket i bromssystemet och en mätare för linjespänningen. Nästa spak på skrivbordet är också ett körreglage och den gula knappen ovanför är till för tyfonen, eller tutan för alla er lekmän där ute. Panelen ovanför är den så kallade TSMS. På denna panel kan man se i princip allt och olika status om alla tekniska system ombord. IMG_6123Till vänster om denna panel sitter några fler knappar som har med strömavtagare, huvudbrytare, parkeringsbroms och körriktningsväljare att göra. GSM-R MobiSir-telefonen är också placerad här. I skrivbordet under telefonpanelen finns knappar för dörrar och sidospegeln på vänstersidan av tåget. I hytten finns det betydligt fler knappar, utrustning och olika säkringspaneler än jag nämnt ovan, men jag lämnar dessa därhän.

”Ja då var det Tyringe…Tyringe nästa”. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi gissa att jag en dag skulle sitta längst fram i ett tåg och i högtalarna ropa ut en sådan klassisk replik. Men av någon anledning så får allt som oftast PIS:en frispel i just Tyringe, första stoppet efter att man lämnat Hässleholm norrut mot Helsingborg på skånebanan. Mats tyckte att jag inte behövde ropa ut, men jag ville verkligen varje gång och gjorde mitt yttersta att låta som en van och lätt uttråkad lokförare…”Tyringe nästa…”. Ha. Jag kände mig som en riktig pågatågschaufför! Problemet med PIS:en och Tyringe, har jag fått från en säker källa, kommer att åtgärdas inför T15.

Ding, ding, dång…ding, ding, dång…ett elektroniskt plingande hördes i hytten och på PIS-skärmen kom bilden från övervakningskameran i vestibulen utanför toaletten upp. Jag kopplade upp ”nödlinjen” och hörde hur det spolade. ”Ja, hallå? Behöver du hjälp?” Hörde hur det spolade igen. ”Hallå? Har det hänt något?” Fortfarande inget svar. Jag kopplade ner förbindelsen. Tydligen trycker folk ofta på fel knapp när dom ska spola och kommer åt nödknappen istället? Jag gick bak till toaletten för att se hur det såg ut där inne. Väl inne på dasset kunde jag inte för mitt liv förstå hur man kan ta fel och ”råka” trycka på den röda nödknappen nästan ända nere vid golvet. Fast den vanligaste feltryckningen som hörs i hytten är nog ”Tågpersonal till dörr ett”. Det är den knappen man trycker på om man behöver hjälp med sin rullstol eller liknande. Många trycker på den för att öppna dörrarna när man stannat vid plattformen.

Dom fem veckorna gick otroligt fort. Jag fick uppleva det mesta som kan inträffa om man jobbar på pågatågen. Jag körde tidigt på morgonen och sent på kvällen. Jag körde enkelspår, dubbelspår, system M och system H. Jag växlade fram och bort vagnar. Jag multade olika vagnssätt, körde framåt och jag backade. Det blev en tur och retur till Markaryd från Hässleholm. Jag körde på några fåglar, fasaner och en stor hjort. Inga människor tack och lov. Dom tre första veckorna körde jag med Tommy och dom två sista med Mats. Det är roligt att byta handledare efter ett tag för då kan man jämföra olika inställning och attityd till samma sak. Jag är mycket tacksam över att fått förmånen att köra för dessa bägge herrar som med varm humor, ett stort kunnande och ett outslitligt tålamod förmedlade sin gedigna erfarenhet till mig under min praktik.

Det sista passet på söndagen innan skolan skulle börja körde jag med Mats. När vi körde förbi Helsingborgs godsbangård för sista gången på väg ner mot Knutpunkten kändes det lite vemodigt att behöva lämna Arriva, pågatågen och alla härliga människor som jobbar här. Jag sa det till Mats, men då tittade han på mig med ett leende och sade något som jag definitivt tar med mig vidare efter min praktik. Han sa ”Jo, det är klart att det kan kännas lite tråkigt, men glöm inte att detta är ju bara slutet på början!”

IMG_6221

Körpraktik på Arriva

Så var ännu en körpraktik över. Denna gång var det fem veckor praktik på Arriva som kör pågatågen för skånetrafikens räkning. Jag såg fram emot att få komma ut och köra igen, men måste nog erkänna att jag hade mina fördomar kring att köra motorvagnståg. Fördomar som kom helt på skam skulle det visa sig.

Dom flesta som ska bli lokförare verkar ha en uppfattning att lok och vagnar är det som gäller om man ska köra tåg ”på riktigt”. På godstrafiken drar man ofta tunga och långa tåg, bromsningen måste planeras i god tid på grund av lång tillsättning och lossning av bromsarna, man växlar och bromsprovar, ibland gör man uppgift till förare själv, man måste planera sin körning utifrån hur banan ser ut med upp- och nerförslut, strömlösa sektioner, lövhalka o.s.v. Köra motorvagnståg kan väl vilken apa som helst…väl?

Pågatågen är idag av typen Coradia Nordic littera X61, tillverkat av den franska koncernen Alstom. Tågsättet består av fyra fast sammansatta vagnkorgar och är 74,3 meter långt.Tågen tillverkades i Tyskland, men en del av monteringen och testningen sker i Västerås. 70 tåg är levererade och 30 till är beställda. Ungefär.

Hur är då X61 att köra? Mycket bra skulle jag vilja säga. Dom accelererar bra, rullar mycket lätt, bromsen tar nästan omedelbart och på ett bra sätt. Dom är lätta att köra rent tekniskt. Hytten är bra ljuddämpad och förarstolen bekväm om man ställer in den rätt. Men det ställer helt andra krav på föraren när det gäller linjekännedom och hur tekniken i tåget och ute på banan fungerar. Man har t.ex. ingen sand med sig att använda för att få traktion när lövhalkan sätter in. Jag upplevde att jag lärde mig mer om ATC:n och baliser än när jag körde för GC. Här gäller det att veta precis vilka baliser som uppdaterar ATC:n eller ej. Var ska man börja bromsa och var kan man gasa på? På godstågsidan är det ofta trafikledningen som genom signaler berättar vad som ska hända, det vill säga om man ska in på sidan för att släppa fram ett tåg eller om man ska stanna för att byta förare eller övergå till växling. På pendlartrafiken är det oftast grönt ljus hela tiden så det gäller att man som förare har koll på var man ska stanna när man kommer farande i 160 km/h och man ser knappt hundra meter framför sig. En annan skillnad är att man är aktiv hela tiden. Man stannar och släpper på eller av resande i princip hela tiden. Man kör sällan längre än 5 – 10 minuter innan man ska stanna igen. Dagen går otroligt fort.

IMG_6217

 

Tillbaka på skolan

Så var första körpraktiken över. Det överträffade mina förväntningar med råge. Jag hade en fantastiskt bra handledare och vi klickade direkt. Jag fick verkligen uppleva en massa intressanta saker på praktiken. Jag körde små lätta tåg, långa tunga tåg, långsamma tåg och snabba tåg. Jag körde på Stambanan mellan Malmö och Nässjö. Jag körde på Skånebanan till Hässleholm. Jag körde på Rååbanan och Markarydsbanan. Jag körde på Västkustbanan över Hallandsåsen. Det växlades i Malmö, Kristianstad, Alvesta och Helsingborg. Jag körde tidiga morgnar och sena kvällar. Jag körde på natten, mitt på dagen och i tjock dimma. Jag sov på hotell och GreenCargos övernattningsrum. Jag körde T44 och Td. Jag körde Rc4, Rc4P, Rd och Re. Jag träffade växlingspersonalen i Älmhult, Kristianstad och Alvesta. Jag gjorde till och med V-tecknet till Osby-Janne en mörk kväll när vi dundrade igenom Osby med posttåget söderut. Praktiken var fantastiskt kul och tog tyvärr slut alldeles för fort. Jag är mycket tacksam mot GC och deras handledare som ger oss elever denna möjlighet att få komma ut och öva i verkligheten. Nu längtar jag till nästa körpraktik i Oktober. Då blir det Arriva och pågatågen för min del. Det ska bli kul att jämföra persontåg med godståg.

Vi är tillbaka på skolan och har redan hunnit avverka två kurser med tillhörande prov. Personvagnar och grundläggande ellära. Nu blir det spärrfärdsteori för hela slanten innan vi ska ut och köra igen. Och mer prov…

 

Hässleholm

I dag körde jag Hässleholm. Jag gillar verkligen Hässleholm. Inte samhället som sådant utan driftplatsen. Inställningen till Hm bland tågklarerarna på fjärren är väldigt olika. Somliga gillar stället, andra hatar det. Vissa rent av vägrar sitta på den arbetsplatsen. Signaler, växlar, spårledningar, plankorsningar med mera är kopplat till ett egensinnigt ställverk modell 65. Med egensinnigt menar jag hur det allt som oftast beter sig. Jag för min del tycker stället har karaktär. Samhället fick järnväg 1860 och stationen stod klar tre år efter. Stinsar och tågklarerare fanns här ända fram till 29:e november 2009. Sedan dess har fjärren i Malmö kört driftplatsen. När sista man släckte och låste den där söndagen 2009 stannade tiden på tågex i Hässleholm. Det är precis som en tidskapsel. Allt finns kvar som det var. Kaffekoppar, några jackor och en keps, blanketter och stämplar, säo-permar, pennor och tidningar. Till och med kalendern har frusit i tiden. Det enda som snurrar på är ställverket och klockan på väggen.

Tidskapsel

Personbangården har åtta spår för trafikutbyte och tre spår till, om man räknar sticken på spår nio, som oftast används för uppställning av Veolias elefantrövar. På godsbangården finns betydligt fler och längre spår. Här finns spår med besynnerliga namn som t.ex. gamla posten, jämte, jämte jämte, norra magasin och stall. Absolut inget unikt för Hässleholm vad jag kan förstå. Dubbelspåret på södra stambanan går tvärs igen Hässleholm och skånebanan korsar dessa spår på tvären från Helsingborg mot Kristianstad. Även banan mot Halmstad över Markaryd ansluter här.

Utmaningen med att köra Hässleholm som fjärrtågklarerare ligger i att få till en smidig och flytande trafik oavsett tidiga eller sena tåg. För att klara detta måste man känna till ställverkets egenheter och även kunna vara lite klurig och kreativ. En god dos erfarenhet hjälper givetvis också till. Om det sedan finns en duktig veoliaväxlare på plats blir inte saken sämre.  Dom flesta som har växlingstjänst i Hm är duktiga, effektiva och mycket lätta att ha och göra med. Värre kan det vara med vissa passerande förare. Men det är sällan man får skäll i Hässleholm. Värre är det när man kör banorna.

Avslutningsvis bjuder jag på en bild av Hässleholms tågexpedition som jag knäppte 2010.

Tågex