Körpraktik på Arriva

Så var ännu en körpraktik över. Denna gång var det fem veckor praktik på Arriva som kör pågatågen för skånetrafikens räkning. Jag såg fram emot att få komma ut och köra igen, men måste nog erkänna att jag hade mina fördomar kring att köra motorvagnståg. Fördomar som kom helt på skam skulle det visa sig.

Dom flesta som ska bli lokförare verkar ha en uppfattning att lok och vagnar är det som gäller om man ska köra tåg ”på riktigt”. På godstrafiken drar man ofta tunga och långa tåg, bromsningen måste planeras i god tid på grund av lång tillsättning och lossning av bromsarna, man växlar och bromsprovar, ibland gör man uppgift till förare själv, man måste planera sin körning utifrån hur banan ser ut med upp- och nerförslut, strömlösa sektioner, lövhalka o.s.v. Köra motorvagnståg kan väl vilken apa som helst…väl?

Pågatågen är idag av typen Coradia Nordic littera X61, tillverkat av den franska koncernen Alstom. Tågsättet består av fyra fast sammansatta vagnkorgar och är 74,3 meter långt.Tågen tillverkades i Tyskland, men en del av monteringen och testningen sker i Västerås. 70 tåg är levererade och 30 till är beställda. Ungefär.

Hur är då X61 att köra? Mycket bra skulle jag vilja säga. Dom accelererar bra, rullar mycket lätt, bromsen tar nästan omedelbart och på ett bra sätt. Dom är lätta att köra rent tekniskt. Hytten är bra ljuddämpad och förarstolen bekväm om man ställer in den rätt. Men det ställer helt andra krav på föraren när det gäller linjekännedom och hur tekniken i tåget och ute på banan fungerar. Man har t.ex. ingen sand med sig att använda för att få traktion när lövhalkan sätter in. Jag upplevde att jag lärde mig mer om ATC:n och baliser än när jag körde för GC. Här gäller det att veta precis vilka baliser som uppdaterar ATC:n eller ej. Var ska man börja bromsa och var kan man gasa på? På godstågsidan är det ofta trafikledningen som genom signaler berättar vad som ska hända, det vill säga om man ska in på sidan för att släppa fram ett tåg eller om man ska stanna för att byta förare eller övergå till växling. På pendlartrafiken är det oftast grönt ljus hela tiden så det gäller att man som förare har koll på var man ska stanna när man kommer farande i 160 km/h och man ser knappt hundra meter framför sig. En annan skillnad är att man är aktiv hela tiden. Man stannar och släpper på eller av resande i princip hela tiden. Man kör sällan längre än 5 – 10 minuter innan man ska stanna igen. Dagen går otroligt fort.

IMG_6217

 

Tillbaka på skolan

Så var första körpraktiken över. Det överträffade mina förväntningar med råge. Jag hade en fantastiskt bra handledare och vi klickade direkt. Jag fick verkligen uppleva en massa intressanta saker på praktiken. Jag körde små lätta tåg, långa tunga tåg, långsamma tåg och snabba tåg. Jag körde på Stambanan mellan Malmö och Nässjö. Jag körde på Skånebanan till Hässleholm. Jag körde på Rååbanan och Markarydsbanan. Jag körde på Västkustbanan över Hallandsåsen. Det växlades i Malmö, Kristianstad, Alvesta och Helsingborg. Jag körde tidiga morgnar och sena kvällar. Jag körde på natten, mitt på dagen och i tjock dimma. Jag sov på hotell och GreenCargos övernattningsrum. Jag körde T44 och Td. Jag körde Rc4, Rc4P, Rd och Re. Jag träffade växlingspersonalen i Älmhult, Kristianstad och Alvesta. Jag gjorde till och med V-tecknet till Osby-Janne en mörk kväll när vi dundrade igenom Osby med posttåget söderut. Praktiken var fantastiskt kul och tog tyvärr slut alldeles för fort. Jag är mycket tacksam mot GC och deras handledare som ger oss elever denna möjlighet att få komma ut och öva i verkligheten. Nu längtar jag till nästa körpraktik i Oktober. Då blir det Arriva och pågatågen för min del. Det ska bli kul att jämföra persontåg med godståg.

Vi är tillbaka på skolan och har redan hunnit avverka två kurser med tillhörande prov. Personvagnar och grundläggande ellära. Nu blir det spärrfärdsteori för hela slanten innan vi ska ut och köra igen. Och mer prov…

 

Kristianstad ToR

Andra turen för min del började tidigt på dygnet. Strax innan klockan tre på onsdagsmorgonen svängde jag in på parkeringen utanför GC:s lokaler i Malmö. Jag mötte LP i fikarummet och tillsammans tog vi oss ner mot lokstallarna i södra änden av godsbangården för att hämta vårt Td-lok för dagen. Td är ett moderniserat T44 diesellok.

Vi började med att tanka loket med diesel. Nästan tre kubikmeter rymmer tanken på Td. Därefter startade vi upp maskinen och växlade fram oss till rätt spår på R-gruppen. Efter ett litet tag kom växlaren och hängde på vagnarna. Ett snabbt bromsprov och så var vi klara för avfärd. Tåget vägde nästan 1100 ton vilket är tungt för en ensam Td att dra. Vi rullade försiktigt ut från Mgb mot Arlöv och vid Hjärup gjorde vi en retardatioskontroll. Hastigheten sjönk till 30 km/h och sedan var det segt att få upp farten igen. Det var i princip fullgas på maskinen, och det dröjde nästan till nedförsluten efter Tjörnarp innan vi kom upp i 100 km/h. Vi fick vänta lite i Hässleholm på spår 1 innan vi kunde rulla vidare mot Kristianstad. Det blev ett flygande möte i Karpalund och sedan kunde vi rulla igenom triangelspåret i Kristianstad för att anlända till spår 23 på godsbangården. Vi fick lokalt av fjärren, kopplade av vagnarna och växlade sedan ut oss via ett långt och ensligt spår för att till slut stanna utanför GC:s lokaler. Vi lämnade loket till växlarna och gick iväg till hotellet för en välbehövlig frukost.

IMG_5624

Vid trettontiden träffades jag och LP igen efter lite vila. Vi bestämde oss för att gå och äta lunch och hittade ett trevligt ställe som serverade turkisk buffé. Personalen verkade känna igen LP. Efter maten tog vi en promenad genom centrala Kristianstad och plötsligt ringde LP:s tjänstetelefon. Det var växlarna som meddelade att tåget började bli klart ett par timmar tidigt. Vi gick tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor och checka ut rummen. Det blev en skön promenad ner till godsbangården för att där finna vårt tåg redo för avgång mot Malmö igen. Denna gång var tåget betydligt kortare och lättare. Vi ringde fjärren och anmälde oss klara. Strax kom signalen och vi rullade iväg. Det blev att stå ett litet tag på sidan i Karpalund för att vänta på ett sent öresundståg, men efter det gick det som på räls hela vägen ner till Tornhill där vi placerades på sidan igen för förbigång av två öresundståg och ett pågatåg. Vi anlände till Mgb nästan två timmar tidigt och kunde, efter att ha kopplat av vagnarna på I-gruppen, växla bort loket till stall för uppställning och genomgång. LP hängde på växlingsfotsteget och hoppade av för att lägga om växlarna där det behövdes. Det innebar att jag satt själv i hytten och körde några få minuter den här eftermiddagen. Det gick inte fort och det var inte så långt, men ändå en liten berusande försmak av vad som komma kan i framtiden.

Snabba svängar

I mars skrev en bloggarkollega och förare om det dystra besked som drabbat Green Cargo och andra tågoperatörer i landet. Man var tvungen att dra ner på personal överallt. Och inte lite heller. 600 personer i personalstyrkan skulle bort bara på GC. Framtiden såg onekligen dyster ut för oss lokförarelever och man undrade om man verkligen gjorde rätt som höll på att utbilda sig till förare. Alla som jag träffade frågade mig om det verkligen skulle finnas jobb när jag var klar med utbildningen.

Idag är bilden en helt annan. Dom flesta är övertygade att det inom ett eller ett par år kommer att saknas lokförare och utbildningarna i Sverige kommer inte att kunna täcka det behovet. Man har ju hört att det svänger snabbt inom järnvägsbranschen, men detta måste nog vara rekord? Det verkar inte bara vara ekonomin inom järnvägsunderhållet som man räknar fel på? Fast jag visste att jag gjorde rätt hela tiden. Jag valde med hjärtat och inte med hjärnan…

Nedan är ett intressant klipp från Sveriges Radio P4 Kristianstad, där man cirka en minut in i klippet pratar om lokförarsituationen i landet.

Nyhetssvep SR P4 Skåne – 2014-08-23

IMG_5664

Lite för nära…

Hört i en lokförarhytt för inte så länge sedan.

Handledaren – ”Du, det är nog dags att börja bromsa lite nu…”
Eleven – ”Jaha, jag trodde att du skulle säga ifrån när det var läge”?
Handledaren – ”Det är ju det jag gör nu. Men, nu är det verkligen dags att bromsa”!
Eleven – ”Ja, jag bromsar ju”!
Handledaren – ”Ta lite till…lite till…ännu mer…lite till…”!
Eleven – ”Du, nu är det fullbroms, tar jag ett hack till så blir det nödbroms”!
Handledaren – ”Aja, nu ska vi inte överdriva…”!

Det blev ingen OSPA, men loket stannade med antennen mitt mellan baliserna, så när tåget rullade iväg igen med grönt i signalen, trodde ATC:n att det blev en stoppassage. Learning by doing som det heter…

IMG_5632