Gävle ToR del 2

Jag har aldrig varit i Gävle. Jag såg fram emot att äntligen komma upp till Järnvägsmuseet och få se allt som jag läst och hört om, men också för att få träffa alla människor som arbetar här uppe, både de som är anställda och alla de som arbetar ideellt. Vi anlände till spåren utanför Hennan och arbetet med att dela vårt tåg och växla undan vagnar och ånglok startade omedelbart. Vi hade blivit inbjudna till grillbufé av Jvmv:s avdeling i Gävle ute på Nynäs. Efter inspektion av museiområdet med tillhörande lokstallar, så vaskade vi av oss och snyggade till oss lite för avtransport med y7:an ut till Nynäs.

Väl ute på Nynäs blev vi bjudna på en fantastisk grillbufé. Det räckte och blev över till alla. Vissa blev till och med tvingade att ta två gånger. Efteråt var jag så mätt att jag knappt kunde röra mig! Innan kaffet tog vi en tur i stallarna. Vilken samling! Det var helt otroligt att strosa runt bland dessa klenoder. Vart man än vände sig fanns något spännande att se. Jag och Jimmy avvek nästan direkt från övriga gruppen som i princip sprang förbi allt intressant. Jimmy hade inte heller varit här förut och nu gick vi runt och glodde med hakorna i golvet som små barn i en leksaksbutik. Det var helt fantastiskt och jag rekommenderar verkligen ett besök ute på Nynäs för alla som inte varit här. Nedan kommer en liten bildkavalkad med utvalda delar av stallet.

Efter stallarna blev det kaffe och tårta och ännu mera tågsnack. När alla var nöjda skjutsade Hasse oss tillbaka i rälsbussen till vår vagn, där de flesta kröp till kojs mätta, belåtna och med huvudet fyllt med nya intryck. Fast några ”ickeskåningar” slank inom 2959 för att avrunda kvällen med en liten hutt fiskefjaes. Dagen efter skulle det bli en hel del att hinna med innan avfärd hemåt mot Ängelholm.

Gävle ToR del 1

Förra helgen var jag med om en riktigt rolig resa. Vi skulle transportköra vårt renoverade ånglok och några vagnar upp till trafikverkets järnvägsmuseum i Gävle. Väl där skulle vi lämna ångloket och byta vagnar. Vi skulle även hämta två andra ånglok för transport tillbaka till Ängelholm. Norrut skulle Da 888 dra tåget och på hemresan skulle Da 820 tjänstgöra som dragare.

140508- 23

När jag anslöt på torsdagseftermiddagen var tåget i princip färdigväxlat. Martin och Hasse hade jobbat sedan tidig morgon med att bygga ihop tågsättet. Da-loket var utväxlat på ett spår med ström i kontaktledningen ute på stationen. Det som skulle göras innan avfärd var att få ombord förnödenheter och lite annat smått och gott. Efter att ha burit ombord min packning och lite andra saker, fixade Claes och jag ”uppgifter till förare”. Det var första gången jag gjorde det skarpt, så jag räknade en extra gång så jag verkligen var säker på att det var rätt. Vi fick en bromsprocent på 57.

En efter en dök deltagarna upp för att hjälpa till med förberedelserna inför avfärd. Jag fick uppdraget att kontrollera med fjärren hur läget var och om det fanns möjligheter för oss att växla ut lite tidigare. ”Du stinsen. Kan inte du kolla med dina polare på fjärren hur det ser ut ikväll?” Efter att ha kollat av gällande graf ringde jag Robin som körde västkusten och förplanerade växlingen. Efter kvällsmat hos Patrik på restaurangen så gick vi ut för att växla en timme tidigare än beräknat. Det kändes lite märkligt att vara ”på andra sidan telefonen” och höra kollegan säga allt det som jag brukar säga. Växlingen gick smidigt och bara efter ett par minuter var vi klara för avfärd mot Gävle.

Vi fick signal efter Green Cargos Re som rullade igenom via spår 1 från Åstorp och vi var äntligen på väg! Dock inte så långt. Redan i Vejbyslätt stannade vi för att kolla av lager och axlar på vagnar och ånglok. Det är viktigt att kolla av så att smörjning och annat fungerar så det inte blir varmgång i grejorna. I början av resan kollas allt noga i täta kontroller, men efterhand som resan går kan kontrollerna glesas. Förutom ett par graders höjning i en lagerbox på lokets tender så var allt ok.

140508- 38

Jag tog plats i förarhytten nästan direkt för att se och lära så mycket som möjligt nu när vi läser signaler och ATC i skolan. Efter ett litet tag hamnade jag bakom körkontrollerna. Det var helt fantastiskt att äntligen få köra på riktigt ute på linjen! Ralf tog över och körde igenom Göteborg, men norr om götet körde jag vidare en bra sträcka till. Vilken upplevelse. I och med att hjulen är kopplade med koppelstång så vaggar Da-loket lite lustigt vid pådrag när loket får jobba lite! Vilken känsla!

Vid sex på morgonen när vi kommit till Laxå gick jag och lade mig i hytten, som väldigt fort döptes till snarkofagen av dom andra i sällskapet, jag förstår inte varför? Jag vaknade vid 10:30 utvilad av att solen lyste in i genom fönstret i hytten. Efter en bastant frukost tog jag och försökte göra mig lite nyttig genom att hjälpa till där det behövdes. På eftermiddagen letade jag mig framåt till förarhytten igen och gjorde tillsammans med Lasse Martin sällskap när han körde in oss till Gävle C och därefter växlade oss vidare till järnvägsmuseet. Resan hade gått fantastiskt bra utan några som helst problem.

140509- 46

Gammal beprövad teknik

Jag fick en liten present av en frände bakom stallporten som jag gläds oerhört mycket över. Anders kom till mig med en bok som jag sökt efter ett tag. Den finns att köpa begagnad, men oftast är priset högt och skicket dåligt. Nu fick jag ett i princip obläddrat exemplar i originalband. Jag pratar om ”Ångloklära” av Elis B. Höjers i omarbetad version från 1949. Den utkom första gången 1910 och kort efter utkom även två tilläg till boken. Andra revisionen kom 1912 och tredje 1921. Fjärde upplagan är den sista som kom ut. Då elektrifieringen av våra banor hade kommit igång ordentligt och ånglokens tid höll på att gå mot sitt slut, blev det aldrig aktuellt med en femte upplaga. Vilken upplaga som är bäst för föreningar och museer tvistar man om i olika forum.

140504- 54

Efter nerkopplingen av Ka 692 härom dagen bestämde jag mig för att läsa lite om slidstyrning. Ett inte helt enkelt kapitel skulle det visa sig.

En ångmaskins grundprinciper är väldigt enkla i sig. Jag väljer att inte fördjupa mig i dessa principer här. Det finns gott om information på nätet om detta. Jag kan dock kort beskriva grunden. Man eldar kol i en eldstad i ena ändan på pannan. Dom varma rökgaserna leds via rör till skorstenen. Dessa rör löper genom en tank med vatten så att vattnet värms upp och förångas. Ångan stiger och samlas upp i ångdomen på ovansidan av pannan. Ångan leds härifrån sen ner via rör till cylindrarna där ångan pressar kolven fram och åter. Den förbrukade ångan leds därefter via kanaler till skorstenen och släpps ut i luften. Det är därför ånglok låter tuff, tuff, tuff…

140504- 55

Slidrörelsen och slidstyrningen är maskineriet som styr hela denna process att omvandla ångans värme och tryck till en roterande rörelse till hjulen. Principen är enkel men mekaniken är oerhört komplicerad. Sliden är en liten smart del som med hjälp av hjulens rotationsrörelse glider fram och tillbaka i slidskåpet ovanpå cylindern. I ena ytterläget släpper sliden in ånga på ena sidan av kolven och släpper ut förbrukad ånga från den andra sidan. I andra ytterläget sker allt spegelvänt. Detta gör att kolven är dubbelverkande med ångtryck på ena sidan av kolven hälften av tiden och ångtryck på andra sidan andra halvan av tiden. Logiskt?

140504- 58

Så här står det i boken om slidstyrningen. ”Med en ångmaskins slidstyrning förstår man hela den anordning, genom vilken ångan på tjänligt sätt ledes in i cylindern och åter ut ur densamma”. 140504- 57Vidare står det ”Genom slidstyrningen inledes ångan växelvis på kolvens båda sidor i cylindern och bortledes efter uträttat arbete”. På Ka 692 är det en slidstyrning av Allan-typ. Det finns ett par olika typer av slidstyrning och just Allan-typen är den ovanligaste på svenska ånglok. Hela slidstyrningen är anpassad och inställd så att optimal verkan fås av ångan. Minsta fellställning eller felmontering gör att loket går som en kratta. Sambandet mellan kolven och slidens väg kan utläsas i Müllers sliddiagram här intill. Inte helt självklart vid en snabb anblick. Kraftigt förenklat fungerar det ungefär som tändföljden mellan de olika cylindrarna på en förbränningsmotor.

I boken finns det inte bara sådant spännande som slidstyrning. Här behandlas allt som rör ett ånglok. Ångbildning i pannan, överhettning av ångan, tenderns konstruktion och funktion, olika typer av ångpannor, hjul, axlar och bromsar, kompressorer, sotskåp, smörjoljesystem, buffertlyktor från AGA mm. Här finns mycket att fördjupa sig i för den som är intresserad av ångloksteknik. Undrar om den finns som ljudbok…

140504- 64

 

1:a Maj

I torsdags var det 1:a Maj. Det var också arbetsdag bakom stallporten i Ängelholm. Frugan tycker det är märkligt att jag inte kan hålla mig ifrån det stället ens när jag är ledig.

Idag var det meningen att vi skulle koppla ner ångloket Ka 692 för transport mot Gävle och vi skulle även måla vissa delar av korgen på 4463. Eftersom CFo4-vagnen måste flyttas ut ur stallet när F1200 kommer ner till Ängelholm, var det tvunget att slaskas på lite rostskyddsfärg på de ytor som lagats och hackats metallrena. Detta fixade Lasse när han dök upp kring lunch. Anders hade, till på köpet alldeles själv, krängt på alla presenningar över taket på vagnen, så nu är den klar och förberedd att förvaras utomhus i sommar.

140501- 53

Nåväl, jag var i vanlig ordning först på plats, ivrig som ett barn att lära något nytt. Martin dök upp strax efter mig och låste upp verkstaden så vi kunde komma in. Jag bytte om till arbetskläder och Martin satte på en kopp kaffe. Innan kaffet var urdrucket dök även Claes upp.

Vi började med att montera ner vevstakarna på utsidan av loket. Vevstaken är en av de vitala delarna av slidstyrningen. Slidstyrningen på Ka 692 är av Allan-typ och har bland annat till uppgift att omvandla kolvarnas fram- och tillbakagående rörelse till hjulens roterande rörelse. Vevstakarna på Ka-loket är ganska små, så att lyfta av dom med hjälp av bara tre man var inga problem. Martin hade varit med vid monteringen och kunde dra sig till minnes hur tvärstycken och annat skulle stå för att demontering skulle gå smidigt. Vi spettade loket till rätt position innan vi försökte oss på att lyfta av vevstaken på vänstersidan. Allt lossnade smidigt och lätt. Kilen som höll lagerskålen på plats i storänden gled ur med måttlig övertalning av ett litet spett. Vi var väldigt noga med att montera ihop allting efter att vi fått av delarna från loket. Risken finns annars att man blandar ihop alla komponenter och då kan man få svårt att passa ihop dessa igen när det är dags för montage. Höger sida gick i princip lika lätt att få av som vänster sida.

Nu var det dags att ge sig på excenterringarna och excenterstängerna. Dessa sitter innanför hjulen, två på varje sida. De tas av som en enhet genom att man delar excenterringarna i två delar. Det var lite pyssel att få ur saxsprintarna ur bultarna, men när dessa väl var ur gick det ganska smidigt att få av ringarna och stängerna. Toleranserna är dock väldigt små över allt. Loket måste flyttas till precis rätt position så att excenter-skivorna hamnar i rätt läge och kulissen också hamnar rätt. Medan jag och en annan smörjgropsknekt monterade ner ena sidan, tände Martin och Claes grillen och såg till att lunchkorven sveddes till en lagom svart nyans. Efter lunch monterade jag och Claes ned andra sidan. Lasse som dök upp precis lagom till lunch, åkte på rostskyddsmålningen på CFo4-vagnen.

Efter att donen monterats ur kom Martin ner i smörjgopen och fixerade kulisserna  med ståltråd så inte dessa skulle skramla runt under transporten. Samma gjorde han med tvärstyckena på utsidan. Vi placerade all nedmonterad materiel i resgodsvagnen F1 som också skall med till Gävle. Vår lokstallsninja hade gjort tydliga märklappar till alla don och han beseglade dessa på varje detalj med tydlig och officiell SJ-sigill. Färgen på loket bättrades även där det behövdes, både på ovansidan och undersidan. Nu är hon klar för resan. Nästa torsdag bär det av mot Gävle. Rapport kommer, det kan ni räkna med…

En mycket speciell påsk

Jag har varit med om något mycket spännande och intressant. Men jag varnar er redan nu. Detta blir ett långt inlägg. Nu ska ni få höra.

Det hela började på onsdagen då jag på kvällen anslöt min namne, a.k.a Vkm Ö, i Ängelholm. Vi inkvarterade oss i SJVM:s vagn, So11 2959, från 1934. Detta är en vagn som blivit ombyggd från WL11 till förstaklassig ”vandrarhemsstandard” av SJ till kulturtåget och hette då S28LT. Här finns toalett med dusch, några hytter med skrivbord och några hytter utan. Martin snöt genast direktörshytten medan jag ödmjukt installerade mig i en 1:a-klass hytt. I vagnen finns även ett stort vardagsrum med pentry och rinnande vatten. Här spenderades kvällen med lite traditionsenlig tågporr på TV:n, vilket innebär en dokumentär om Dm3 som avnjöts tillsammans med en kall öl. Vi kom i säng i hyffsad tid, det vill säga alldeles för sent, då vi skulle upp tidigt på torsdag morgon.

Klockan 04:30 var det revelj. Vi klädde oss och lommade iväg mot lokstallet. Martin gick upp till kontoret för att sätta på lite kaffe medan jag bytte om till lämpligare kläder. Efter kaffet startade vi den lilla lokomotorn och drog ut Ka 692 på gården. Idag skulle vi nämligen provköra ett ånglok efter vinterns alla reparationer. Vi förberedde allt vi skulle och klockan 05:00 började dom första försiktiga rökslingorna leta sig upp genom skorstenen. Vi matade fyrboxen försiktigt med ved under hela förmiddagen och sakta men säkert började temperatur och tryck öka i panna och lok.

Fram emot vanlig morgontid anslöt Anders leden och vi beslutade oss för att få upp tågvärmekabeln på resgodsvagnen F1 25074 som också renoverats under året som gått. Efter lite pyssel där Anders bevisade att uttrycket ”gammal är äldst” gäller i högsta grad bakom vår stallport, var kabeln på plats i sitt nya metallskydd. Snart dök även Tobias upp för att förbereda testkörningen av ångloket. Han kontrollerade status på panna och fyr innan han gick loss på att smörja allt som ska smörjas på ett ånglok innan körning, vilket inte är så lite det. Han försökte även lära mig lite om den ädla konsten utsmörjning, vilket han snabbt gav upp. Efter lunch dök även Lasse upp ivrig att göra en insats. På eftermiddagen kom också Claes, a.k.a stallkneckt H och Jimmy för att hjälpa till.

Vi hade tågläge mellan Ängelholm och Åstorp klockan 16:45 som 34715, så vid 16 började vi göra oss klara för att växla fram till växel 128 med resgodsfinkan på släp. Eftersom det blivit lite förseningar i ordinarie trafik dröjde det lite innan vi fick lokalt och kunde växla ut oss till spår två för avgång mot Åstorp. Vi backade hela vägen till Åp med vagnen i fören på loket. Tobias var eldare, Martin förare, Claes agerade förarbiträde och jag var bara i vägen. Väl ute på linjen slets jag mellan att som tågintresserad bara njuta av färden eller som fotograf dokumentera allt jag såg och var med om. Det var första gången jag åkte ånglok i hytten. Jag njöt i fulla drag. Vilken upplevelse! När vi närmade oss Åstorp såg jag på fristående försignalen att vi hade ”vänta stopp” medan stallkneckten ringde fjärren för att begära infart till driftplatsen. Det blev spår 4 i vanlig ordning. Väl framme kontrollerade vi att allt stod rätt till med loket. Efter en snabb rundgång via spår 1 stod så loket på rätt sida om vagnen. Vi väntade på vårt läge 18.20 då vi skulle gå som 34716 tillbaka till Ängelholm. Under tiden anlände pågatåget till spår 3 från Helsingborg och pågen till spår 1 från Hässleholm.

En rokad skedde i hytten inför tillbakaresan. Claes tog regulatorn, Martin fick på eldarkepsen, Lasse tog post vid kolluckan i tendern och Jimmy släppte generöst sin plats i hytten till mig. Tack för detta Jimmy, det uppskattas mycket! Färden tillbaka gick smidigt och lätt och jag tillät mig studera verksamheten i hytten mer ingående än på ditresan. Värt att notera är de olika stilar som förekommer bland personal och förare. Eldare B utför sitt värv med en saklig beslutsamhet medan Vkm Ö är mer av ninjatypen. Snabbt ska det gå. Resultatet blir säker det samma, det kan jag inte bedöma. Vi fick vänta lite på infart till Ängelholm, men när vi väl kom in kunde vi snabbt växla undan oss och lämna tillbaka växlarna till fjtkl. Denna gång i kontroll visade sig… Väl inne på området kopplade vi av godsvagnen vid vändskivan, för att sedan ta några extra turer fram och tillbaka på skolområdet. Nu fick både Lasse, Jimmy, jag och en polis(!) prova på att köra loket. Givetvis under vaksam uppsikt från både Tobias och Claes. Vilken upplevelse. Jimmy tog vant regulatorn, medan vi andra var lite mer trevande. Efter några rundor så parkerade vi loket utanför stallporten och förberedde det för avsvalning under natten. När allt var klart blev det kvällsmat ur Vkm Ö:s frys. Efter detta gick jag, Martin och Tobias och duschade och bytte om för att avsluta kvällen med en kall öl och mer tågfilm i 2959.

Dagen efter gick vi upp vid 07.30 för att se hur mycket loket svalnat och släppt tryck. Tydligen tillräckligt för att kunna dra in i lokstallet, men först skulle all ånga och varmt vatten tömmas ur pannan. Nu återstår det bara att koppla ner loket för transport till Gävle och järnvägsmuseet där. Anade jag ett visst vemod hos Martin och Tobias? Kan det vara så att dessa bägge herrar fäst sig vid Ka 692 lite mer än dom vill erkänna? Jag är hur som helst enormt tacksam för denna upplevelse och hoppas att det kommer att bli många fler gånger för min del!

 

Jobbtorsdag igen

Så var det torsdag igen vilket innebar prov i ämnet växling på förmiddagen och arbete med museivänner på eftermiddagen och kvällen. Eftersom jag redan var på plats i lokalerna på grund av skolutbildningen så var jag också först på plats bland ånglok och gamla tågvagnar. Jag tog vid där jag slutade förra gången, vid vagnen CFo4.

140403- 18Jag körde på med nålhammaren för att få av den tjocka svarta färgen på underredet av korgen. Det är ett tröttsamt verktyg. Jag tänkte att jag kör tills någon annan dyker upp. Jag hann nästan hela vagnssidan innan Tobias syntes i stallporten. Kort därefter dök även Lasse upp. Vi bestämde att all energi skulle läggas på att försöka få Ka-loket färdigt. Det var i princip bara några små detaljer som skulle åtgärdas enligt Tobias, så det borde vara snabbt avklarat. Trodde jag.

Alla som jobbar med ånglok vet tydligen bättre. Det är ofta trilskandes maskiner som kräver lika stora delar tålamod och finurlighet som finess och våld. Jag började med att krypa under loket för att återställa smörjrören till sliden som var nedmonterade tidigare. Lasse återställde andra änden på rören vid backventilerna. Redan här trilskades en skruv som fastnat i hålet och tappat sin skalle. Efter ett tag anslöt Claes nere i gropen och vi återställde gemensamt täckplåtarna kring sliderna och askröret från sotskåpet. Plåtarna kom på plats med hjälp av lite våld, finess och en tröskedomkraft.

140403- 44

Nu var det bara en liten saxsprint som skulle ur en axel så att en bricka kunde träs på och en ny sprint installeras. Denna sprint kommer att finnas kvar i historien som ”the saxsprint from hell”. Jag och Lasse började. Sedan blev Tobias involverad. Och Claes. Efter en timme, där våldet och svordomarna eskalerat till barnförbjuden nivå, kom slutligen sprinten ur hålet i axeln. Vi belönade oss med platta korvar utan senap men väl korvbröd, utanför porten i den ljuva vårkvällen. Trots besvären under eftermiddagen med plåtar, skruvar och sprintar, hann vi även med att bättra på färgen, ta ur mer ur skåran i ena hjulhuset där manöverspaken till någon draglucka till fyrboxen gick igenom och allmänt putsa och feja både här och där. Martin gav sig också på CF-vagnen senare på kvällen. Nu känns det i alla fall som om Ka 692 börjar bli i ett mycket dugligt skick.

 

Arbetstorsdag JVMV

I torsdags var det dags att dra till lokstallet i Ängelholm. Ciceron var Tobias den här gången. Martin var utsocknes på tjänsteresa och kunde inte närvara. Uppgifterna var att få till slidsmörjningen på Ka ångloket och att fortsätta slipa ner färgen på CFo4-vagnen.

140320- 11

Tobias och Claes gav sig på smörjrören. Tydligen har det kommit skräp i smörjrören till slidstyrningen vid en tidigare byggnation. Detta skulle nu lösas med en genomspolning av rören. Tobias hade tagit med vad han benämnde ”smörjrörsköljaradapter typ 3000” så nu skulle det nog lösa sig. Rören sköljdes med diesel och blåstes rena med tryckluft. Jag hoppas det löste sig. Jag var inte involverad i denna operation så jag vet inte riktigt hur resultatet blev.

Själv lade jag tillsammans med Lasse allt krut på den gamla vagnen. Det är en vagn med littera CFo4 som är byggd av Kockums i Malmö 1950, sista året som denna vagn tillverkades. Det är en tredjeklass sittvagn med kombinerad resgodsdel och tjänstekupé  för tågpersonalen. 21 vagnar byggdes och endast en finns kvar. Nr 4463.

Vagnen är i mina amatörögon i ett hyfsat skick. Taket är dock sönderrostat, sidorna är också rostangripna och boogierna behöver tydligen bytas då det inte går att få tag på reservdelar. Inredningen är också kass. Mycket jobb blir det att få vagnen i ordning, men det ska nog gå. Jag angrep den tjocka svarta färgen på underdelen av korgen. Till min hjälp hade jag en pneumatisk nålhammare. Ett mycket effektivt verktyg, men man blir fort trött. Inte bara i armarna utan hela kroppen. Jag knackade ner halva vagnslängden ungefär innan jag gav upp. Lasse ruggade upp den bruna färgen med en excenterslip. Tusan vad stor yta en järnvägsvagn trots allt är. Det märks verkligen när man börjar slipa med en liten slip eller när man knackar rost med en liten hammare. Men det är bara att streta på. Man får föreställa sig resultatet för sitt inre medan man jobbar.

Efter arbetet blev det traditionsenlig korvgrillning vid vändskivan. Trots det hårda arbetet blev det en kväll med mycket järnvägssnack och många skratt. Jag ser redan fram emot nästa arbetstillfälle!