Promenad på LEJ

Härom dagen var jag ute igen för att kolla en del av sträckan LEJ (Landskrona – Engelholm järnväg) närmare bestämt den del som sträckte sig från Billesholm till Landskrona. Jag har kört förbi den gamla banvallen många gånger och tänkt att jag skulle kolla in den gamla linjen för att se om något fanns kvar från den gamla järnvägstiden.

140520- 38

Jag parkerade min bil i en skogsdunge ungefär mellan Billesholm och Ekeby och började promenera längs en grusväg ner mot den gamla banvallen. Banan har blivit ombyggd till en utmärkt cykelväg vilken idag sköts och underhålls av Bjuvs kommun. Där grusvägen korsade cykelvägen fann jag en gammal banvaktsstuga som någon nu har som sommarställ skulle jag gissa. En fantastiskt charmig liten stuga som verkar skötas omsorgsfullt för den såg väldigt välhållen och fin ut.

140520- 11

Jag vek av på cykelstigen och gick med raska steg mot Ekeby. Efter någon kilometer fann jag en gammal bro som var daterad till 1955. Jag tog några bilder innan jag gick vidare och njöt av stillheten och det skånska landskapet.

När jag började närma mig Ekeby så blev det svårare att se var den gamla banvallen hade gått. Cykelstigen verkade vika av bort från den gamla stationen med tillhörande godslager. Jag antar att det var här genomgångsspåret gick vidare mot Landskrona. Den första järnvägsbyggnaden var i fint skick och här verkade ägaren bedriva någon form av verksamhet. Stationshuset däremot var i ett bedrövligt skick. Jag gick igenom det gamla stationsområdet mot Ekeby centrum för att se om jag kunde finna var spåren hade gått förr i tiden. På andra sidan verkade en trädlinje över åkern vara det enda spåret som fanns kvar av den gamla linjen. Jag vände på klacken och började promenera tillbaka mot Billesholm.

Jag vandrade lugnt tillbaka längs den gamla banvallen mot Billesholm. Jag var helt ensam och njöt av det strålande vädret och all fågelsång. Detta måste varit en vacker bansträckning på sin tid och jag fantiserade om att komma åkandes i en gammal rälsbuss eller ett ångloksdraget sommartåg innehållande gamla vagnar med gjutjärnsgrindar och fernissade träbänkar. Det enda dock som skvallrade om att det var en gammal järnvägslinje var att makadamen tittade fram här och där längs banvallen. Och så den gamla banvaktsstugan förstås.

”Asmundtorp – en minut – ingen på och ingen ut!”

I går tog jag en liten tur på Landskrona & Hälsingborgs Järnväg. Inte med tåg. Det har inte gått sedan 1983. Jag gick till fots en bit österut från Asmundtorp. Det är en trevlig tur som går på asfalt hela vägen från företagsparken Kronan i Landskrona till stationen i Billeberga. Nu för tiden är det en cykelväg på den gamla banvallen.

L & HJ

När Sveriges riksdag beslöt att börja anlägga stambanor i landet, såg vissa kommuner enorma möjligheter om man kunde ansluta sig till dessa riksbanor. Efter lite gnäll fram och tillbaka beslöts att Helsingborg och Landskrona skulle göra gemensam sak och anlägga banor mellan städerna och Eslöv där anslutningen till södra stambanan skulle ske. Knutpunkten mellan banorna från Helsingborg och Landskrona blev i Billeberga. 31:a juli 1865 skedde invigningen med pompa, ståt och kunglig närvaro. Enda stationen på sträckan Billeberga – Landskrona var just Asmundtorp. KLSAsmundtorp var tydligen ingen betydande station. Enligt uppgift brukade konduktören på tåget ropa ”Asmundtorp – en minut! Ingen på och ingen ut!” 12:e juni 1982 gick sista persontåget på banan och ett år efter började man riva upp rälsen.

Jag gillar att man valt att behålla banvall och kontaktledningsstolpar. Dom blir som historiska dokument om ett svunnet järnvägsskåne. Att människor tar över och renoverar gamla stationer och godsbyggnader är riktigt kul. Om det görs på rätt sätt vill säga…

Jag blev sugen på att leta upp fler gamla järnvägsrester i skåne för att se hur dom gamla privatbanorna överlevt i vårt moderna samhälle. Fler inlägg kommer.