Tillbaka på skolan

Så var första körpraktiken över. Det överträffade mina förväntningar med råge. Jag hade en fantastiskt bra handledare och vi klickade direkt. Jag fick verkligen uppleva en massa intressanta saker på praktiken. Jag körde små lätta tåg, långa tunga tåg, långsamma tåg och snabba tåg. Jag körde på Stambanan mellan Malmö och Nässjö. Jag körde på Skånebanan till Hässleholm. Jag körde på Rååbanan och Markarydsbanan. Jag körde på Västkustbanan över Hallandsåsen. Det växlades i Malmö, Kristianstad, Alvesta och Helsingborg. Jag körde tidiga morgnar och sena kvällar. Jag körde på natten, mitt på dagen och i tjock dimma. Jag sov på hotell och GreenCargos övernattningsrum. Jag körde T44 och Td. Jag körde Rc4, Rc4P, Rd och Re. Jag träffade växlingspersonalen i Älmhult, Kristianstad och Alvesta. Jag gjorde till och med V-tecknet till Osby-Janne en mörk kväll när vi dundrade igenom Osby med posttåget söderut. Praktiken var fantastiskt kul och tog tyvärr slut alldeles för fort. Jag är mycket tacksam mot GC och deras handledare som ger oss elever denna möjlighet att få komma ut och öva i verkligheten. Nu längtar jag till nästa körpraktik i Oktober. Då blir det Arriva och pågatågen för min del. Det ska bli kul att jämföra persontåg med godståg.

Vi är tillbaka på skolan och har redan hunnit avverka två kurser med tillhörande prov. Personvagnar och grundläggande ellära. Nu blir det spärrfärdsteori för hela slanten innan vi ska ut och köra igen. Och mer prov…

 

Kristianstad ToR

Andra turen för min del började tidigt på dygnet. Strax innan klockan tre på onsdagsmorgonen svängde jag in på parkeringen utanför GC:s lokaler i Malmö. Jag mötte LP i fikarummet och tillsammans tog vi oss ner mot lokstallarna i södra änden av godsbangården för att hämta vårt Td-lok för dagen. Td är ett moderniserat T44 diesellok.

Vi började med att tanka loket med diesel. Nästan tre kubikmeter rymmer tanken på Td. Därefter startade vi upp maskinen och växlade fram oss till rätt spår på R-gruppen. Efter ett litet tag kom växlaren och hängde på vagnarna. Ett snabbt bromsprov och så var vi klara för avfärd. Tåget vägde nästan 1100 ton vilket är tungt för en ensam Td att dra. Vi rullade försiktigt ut från Mgb mot Arlöv och vid Hjärup gjorde vi en retardatioskontroll. Hastigheten sjönk till 30 km/h och sedan var det segt att få upp farten igen. Det var i princip fullgas på maskinen, och det dröjde nästan till nedförsluten efter Tjörnarp innan vi kom upp i 100 km/h. Vi fick vänta lite i Hässleholm på spår 1 innan vi kunde rulla vidare mot Kristianstad. Det blev ett flygande möte i Karpalund och sedan kunde vi rulla igenom triangelspåret i Kristianstad för att anlända till spår 23 på godsbangården. Vi fick lokalt av fjärren, kopplade av vagnarna och växlade sedan ut oss via ett långt och ensligt spår för att till slut stanna utanför GC:s lokaler. Vi lämnade loket till växlarna och gick iväg till hotellet för en välbehövlig frukost.

IMG_5624

Vid trettontiden träffades jag och LP igen efter lite vila. Vi bestämde oss för att gå och äta lunch och hittade ett trevligt ställe som serverade turkisk buffé. Personalen verkade känna igen LP. Efter maten tog vi en promenad genom centrala Kristianstad och plötsligt ringde LP:s tjänstetelefon. Det var växlarna som meddelade att tåget började bli klart ett par timmar tidigt. Vi gick tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor och checka ut rummen. Det blev en skön promenad ner till godsbangården för att där finna vårt tåg redo för avgång mot Malmö igen. Denna gång var tåget betydligt kortare och lättare. Vi ringde fjärren och anmälde oss klara. Strax kom signalen och vi rullade iväg. Det blev att stå ett litet tag på sidan i Karpalund för att vänta på ett sent öresundståg, men efter det gick det som på räls hela vägen ner till Tornhill där vi placerades på sidan igen för förbigång av två öresundståg och ett pågatåg. Vi anlände till Mgb nästan två timmar tidigt och kunde, efter att ha kopplat av vagnarna på I-gruppen, växla bort loket till stall för uppställning och genomgång. LP hängde på växlingsfotsteget och hoppade av för att lägga om växlarna där det behövdes. Det innebar att jag satt själv i hytten och körde några få minuter den här eftermiddagen. Det gick inte fort och det var inte så långt, men ändå en liten berusande försmak av vad som komma kan i framtiden.

Lite för nära…

Hört i en lokförarhytt för inte så länge sedan.

Handledaren – ”Du, det är nog dags att börja bromsa lite nu…”
Eleven – ”Jaha, jag trodde att du skulle säga ifrån när det var läge”?
Handledaren – ”Det är ju det jag gör nu. Men, nu är det verkligen dags att bromsa”!
Eleven – ”Ja, jag bromsar ju”!
Handledaren – ”Ta lite till…lite till…ännu mer…lite till…”!
Eleven – ”Du, nu är det fullbroms, tar jag ett hack till så blir det nödbroms”!
Handledaren – ”Aja, nu ska vi inte överdriva…”!

Det blev ingen OSPA, men loket stannade med antennen mitt mellan baliserna, så när tåget rullade iväg igen med grönt i signalen, trodde ATC:n att det blev en stoppassage. Learning by doing som det heter…

IMG_5632

Första körLIA:n

Så var dagen äntligen inne. Den 11:e augusti. Jag skulle på min första riktiga körpraktik och kände mig som ett litet barn inför julafton. Jag hade fått precis den plats jag önskade, nämligen på Green Cargo i Malmö. Informationen inför praktiken hade dock varit väldigt spartansk från GC:s sida, men det var ju trots allt i slutet på semesterperioderna. Jag visste att jag skulle börja mitt pass klockan 16:11 på skruvgatan i Malmö. Klockan 16 stod jag redo utanför personalingången med en massa känslor rusande runt i kroppen. Glädje, förväntan och lite nervositet inför vad som komma skulle. En anställd släppte in mig och innan för dörren i fikarummet stod min handledare med ett brett leende på läpparna. Vi hälsade artigt på varann och jag kände genast att jag nog skulle komma att gilla att jobba tillsammans med handledare LP.

IMG_5591

Vi drack en kopp kaffe och LP visade mig lokalerna, hur han tog ut tågorder och annan information samt gav mig en lokförarrygga innehållande en linjebok, GC:s lilla gröna, en flykthuva, ett par arbetshandskar, en varselväst samt en nyckel till GC:s lokaler. Resten av utrymmet i väskan lyckades jag med lätthet själv fylla ut med lite ”bra-att-ha”-grejor. Vi gick ut till taxin som LP hade beställt och som tog oss bort till Malmö centralstation där det i sin tur var meningen att vi skulle följa med ett pågatåg norrut till Helsingborg Godsbangård. Passresa som det kallas inom järnvägen. Eller ”deadhead” som man säger i det stora landet i väst.

Tåget var i tid och resan upp till Hbgb gick smärtfritt. När vi anlände till Ramlösa klev vi av tåget, tog på oss våra västar och knallade bort till godsbangården för att se om vårt tåg var klart. Personalen på bangården meddelade att våra vagnar stod på spår 13, men att vi väntade på ytterligare några vagnar som skulle in i tågsättet. Så det blev lite mer kaffe för min del och en banan för handledare LP. Efter en knapp timme gick vi ut till vårt lok för att klargöra detta och för att förbereda avgång. Loket var en grönmålad Rd, det vill säga ett moderniserat Rc-lok. Vi växlade in oss på spåret som vagnarna stod på, kopplade ihop, bromsprovade och fick avlämnat av växlingspersonalen att tåget var klart för avgång norrut på skånebanan mot Alvesta.

IMG_5587 IMG_5588

LP spakade ekipaget ut från Hbgb mot Ättekulla och efter Åstorp fick jag ta över. Det kändes overkligt att äntligen få sitta på förarplats och köra ett godståg genom det skånska landskapet. Det blev ett tågmöte med tillhörande balisfel i Finja strax innan Hässleholm, ytterligare ett balisfel i Mosselund stax efter Hässleholm och kollegan på fjärren passade på att skoja lite med mig. När jag ringde då vi stod på sidan för förbigång i Hästveda meddelade kollegan glatt”…och så fick jag tjuvbromslarm lågnivå på dig i Mosselund, axel 32 höger sida….hahaha…nä, jag bara skojar med dig…”. Jag gillar verkligen mina kolleger på fjärren.

Vi tog in god tid upp mot Alvesta och när vi började närma oss driftplatsen gick LP igenom hur ett bra och smidigt stopp skulle gå till. Jag var lite nervös, men kände ändå att jag hade koll och visste hur jag skulle göra. ATC:n gav besked om kör i infarten men stopp i någon efterföljande signal. Jag tog ett par hack på bromsen för att få ner hastigheten lite, lossade igen för att göra mig beredd att rulla igenom den strömlösa sektionen innan infarten. När vi rullade in mot spår fem, bromsade jag lite med lokbromsen för att packa ihop tågsättet till växlaren och spanade längs spåret mot dvärgen i änden där jag skulle stanna. Jag såg den avlösande föraren stå på plattformen och vänta och jag kan väl erkänna att jag fick lite prestationsångest. Jag bromsade in tåget och stannade cirka 50 meter innan dvärgen. Förarkollegan som väntade fick en liten promenad men jag var ändå nöjd. ”Hellre före än efter signalen” som LP utryckte det. Vi lämnade över tåget till nästa förare och knallade iväg mot hotellet där vi skulle övernatta. När jag låg på rygg i sängen uppe på rummet försökte jag att summera dagen för mig själv. Det kändes fantastiskt kul att äntligen göra det man drömt om så länge. Allt hade gått bra med körningen, jag var otroligt nöjd med min handledare och allt hade överträffat mina förväntningar. Jag somnade och drömde om att jag gled förbi signaler i stopp med mitt tunga godståg.

Morgonen bjöd på hotellfrukost och ytterligare en passresa söderut med ett krösatåg till Älmhult där vi skulle hämta ett annat godståg för vidare transport mot Malmö godsbangård. Vi anlände till Älmhult i god tid innan avgång och gick in på Green Cargos växelkontor för att snacka lite med växlarna och hämta uppgifter på vårt tåg. Vagnarna från Volvo i Olofström hade inte anlänt än, men han var tydligen i rätt tid. Det var kul att äntligen få träffa personalen i Äh som jag så många gånger pratat med i bangårdsradion när jag jobbat på fjärren.

När folk hör att jag jobbar på fjärren så blir det alltid lite snack om saker som man undrat över men aldrig kommit sig för att fråga. Jag försöker förklara och berätta så mycket jag kan om hur vi resonerar och hur vi upplever yttervärlden inifrån bunkern i Malmö, och varför vi gör saker på olika sätt. Jag ser mig själv som ett lysande tillfälle att överbrygga ”vi och dom” känslan som finns på många ställen i landet. Jag kommer ju samtidigt att kunna upplysa mina kolleger på fjärren hur vi upplevs ute och varför vissa saker fungerar på ett visst sätt och andra saker på ett annat sätt.

IMG_5595

När vi klargjorde vårt lok för dagen, en 185:a, såg vi att vagnarna vi skulle ha med till Malmö rullade in från Olofströmsbanan. Växlingspersonalen var på hugget och växlade snabbt bort vagnarna till vårt spår, trycksatte, bromsprovade och meddelade vårt tåg klart för avgång till oss och till fjärren i Malmö. Traxx 185 är ett annorlunda lok att köra om man jämför med våra svenska lok. Vår Traxx var också anpassad för europatrafik. Man satt på höger sida och körde, loket pratade tyska med oss och man måste hela tiden kvittera med säkerhetsgreppet, till skillnad från de svenska loken där man bara håller säkerhetsgreppet i rätt läge. Kvitterar man inte varje minut, hörs en tysk mansröst barskt förkunna ”SIFA, SIFA” och sedan nödbromsar tåget. Farthållaren bromsar även tåget om farten börjar öka högre än det inställda värdet. Det är fina lok minsann. Vårt tåg fick gå i 120 km/h ner till Malmö och hela resan gick nästan lite för bra. Inte för att man vill att saker ska strula, men man är ju trots allt ute och övar och lite pyssel är ju bara lärorikt. Det var intressant att rulla igenom och se den nya driftplatsen Vätteryd, som ligger strax norr om Tjörnarp. Byggandet av denna driftplats har vållat fjärren mycket merjobb och huvudbry på nätterna i mer än ett halvår nu.

IMG_5597IMG_5601

 

 

 

 

 

Vi rullade in på spår 10 på Malmö godsbangård och lämnade över tåget till den danska föraren som väntade vid dvärgen och som skulle köra tåget vidare mot Gent i Belgien. Min första tur på Green Cargo var till ända och jag var mer än nöjd med hela passet. Nästkommande fyra veckor ska bli hur kul som helst! Jag kan knappt vänta.

Simulatorkörning

Lektionerna fortsätter med de mastiga bitarna ”Tågfärd i system H och M”, signaler och skyltar samt ATC. Björn gör vad han kan för att reda ut begreppen för oss. Vi packade in oss i skolans T43 så att Björn kunde visa och förklara uppstartsförfarandet på ATC:n.

Denna vecka har det varit ”övningskörning” i skolans Rc6 simulator. Övningarna fortsätter också nästa vecka. Simulatorn är en komplett Rc6 förarhytt som är hydrauliskt upphängd så att det rör sig trovärdigt när man gasar, bromsar eller går igenom växlar och annat. Framför rutan på förarplats sitter en tv-skärm där linjen Hbg – Åp presenteras för eleven. I filmen projiceras signalbilder så man kan se körtillstånden utan ATC. Dödskallar och vägsignaler syns också i videon.

140514- 15

I simulatorns mjukvara finns olika övningar programmerade. ATC-fel, balis-fel, signal-fel mm. Allt för att förbereda oss på första kör-LIA:n. Läraren kan via sin pulpet se och höra hur vi reagerar på de olika störningarna. Än så länge har det varit hanterbara situationer. Jag misstänker att det kommer att bli värre.

Kort vecka

Veckan som gick var en riktigt kort vecka. Måndag, tisdag och onsdag berörde tågfärd och ATC. Lite korvstoppning om man så vill. Vi gick igenom huvudsignaler, försignalering och skyltar. På onsdagen skulle vi prata ATC, men jag var tvungen att jobba på brandkåren då hela nordvästra skåne verkade brinna på en gång. Jag får ta igen introduktionen till ATC vid ett senare tillfälle. Vi har nu haft våra första lektioner med Björn, vilket dom flesta sett fram emot. Han är, liksom Rickard, en lärare som förmedlar sin kunskap med stort kunnande och mycket humor och värme. Skönt att äntligen prata om det vi egentligen ska göra, nämligen köra tåg.

140429- 9

 

Teorivecka

Veckan som gick har ägnats åt teori. Först lite allmänt om järnvägsfordon med Göran E och därefter motorlära med Svante. Motorlära ja. Som någon i klassen utryckte det. ”Antingen gillar man motorer, eller så hatar man motorer”. Åter igen vet jag att många sitter med mycket pluggande inför provet på måndag. Men efter bara två dagar med lektioner och förevisningar misstänker jag att provet kommer att beröra det mest grundläggande av kunskap.

Med Göran körde lite vi lite T43. Min lista på körda fordon börjar bli lång. Fast ännu så länge har jag inte kört fordon på linjen utan bara på driftplats och sidospår. Så det räknas väl knappast. Inget som kanske platsar i CV:t inför en anställning. Jag ser dock fram emot att få börja köra ”på riktigt” vilket blir efter sommaren då vi går ut på vår andra LIA.

Jag lägger upp lite blandade bilder från veckan, håll till godo.