Slutet på början

Jag skulle som tidigare sagt göra min körpraktik på Arriva i Helsingborg. Det skulle bli enormt kul och spännande att få prova på pendlartrafik med motorvagnståg. IMG_6077Enligt min handledares schema skulle jag börja köra på tisdag kväll men redan på måndagen tog jag mig in till Arrivas lokaler på knutpunkten i Helsingborg. Här skulle jag hämta ut lite prylar inför praktiken. Jag fick fylla i ett papper med uppgifter om anhöriga samt skriva under att jag läst, förstått och förband mig att följa företagets regler. Självklart skrev jag på. Efter det fick jag kvittera ut en namnbricka, parkeringstillstånd, uniform och en nyckelknippa med nycklar till företagets lokaler, trafikverkets lokaler och till tågen. Nu var jag redo för praktik. Jag gillar att man får uniform, det känns mer på riktigt då. Vissa bolag låter oss elever köra i våra egna civila kläder och det är synd tycker jag. Eller som min handledare på Arriva sa. ”Det är väl viktigt att ni ser proffsiga ut. Inför våra kunder, det vill säga resenärerna är ni ju inte elever utan den personen som faktiskt kör tåget. Då är det bra att ni inte ser ut som PRAO-elever!” Jag kan bara hålla med.

På tisdagen dök jag upp i god tid innan passet och hittade min handledare med en kopp kaffe i näven. Så klart. Han hette Tommy och även denna gång gillade jag honom direkt. En lugn man med enormt skön humor. Detta skulle nog blir bra. Vi kollade igenom körordrar och säkerhetsordrar, hittade vår ombordare som vi skulle ha med och gick sedan gemensamt ner mot plattformarna för att ta över tåget som vi skulle köra mot Hässleholm via skånebanan.

Jag kom in i hytten på vårt pågatåg och visste i princip inget om hur man körde dessa vagnar eller hur det skulle kännas att gasa och bromsa. Jag var lite nervös, men när Tommy sa att han skulle köra en liten bit först så jag kunde se hur allt fungerade så kändes det genast bättre. Jag stod sidan om upp till Bjuv och tog in allt som Tommy sa. I Bjuv tog jag över spakarna och jag kände genast att jag hade kontroll på läget. Det var ganska lätt att köra själva tåget, så jag kunde koncentrera mig nästan helt på var jag skulle bromsa och vilken hastighet tåget hade på väg in mot plattformarna och u-tavlorna.

Är man stationerad i Helsingborg så kör man pågatåg mellan Ängelholm och Helsingborg, Helsingborg till Hässleholm och Kristianstad via Perstorp, Klippan och Åstorp (skånebanan), från Helsingborg till Simrishamn via Teckomatorp och Kävlinge (rååbanan och Ystadsbanan), från Helsingborg till Hyllie via Landskrona, Lund, Malmö (västkustbanan). Efter ett par pass på varje bana så börjar linjen att sitta riktigt bra. Jag vet precis var jag ska bromsa och var jag kan gasa på eller hålla igen efter trafikutbytet. Jag fick några aha-upplevelser om hur ATC:n beter sig och vad som gör att man kan köra som man gör.

IMG_6080Förarplatsen på en X61:a är riktigt trivsam. Om man börjar från höger i bilden syns nödstoppsknappen och till vänster om denna några vred att tända, släcka eller dimma belysningen i förarhytten och i mätartavlorna. Här är även en knapp att tända blinkande frontljus vid fara, manöver för magnetbromsen och reglage för vindrutetorkare och soljalusiet vid frontrutan. I bordet under dessa knappar finns styrningen för att öppna och stänga dörrarna på höger sida. Här finns även talknappar så att man kan ropa ut information i tåget eller prata med den andra förarhytten eller toalettutrymmet. Den vita knappen är till att fälla ut eller in sidospeglarna. Vidare till vänster sitter panelen för ”PISen”, det vill säga Passenger Information System. Detta är det system som automatiskt ropar ut i högtalarna vilken station man närmar sig. Det visar även informationen på tv-skärmar inne i tåget. Här finns en lång lista med färdiga utrop som man kan välja att ropa ut vid olika tillfällen t.ex ”Vi står nu stilla och vänta på ett mötande tåg”. Mycket användbart. På utsidan av tåget skyltas rätt destination upp på alla skyltar fram, bak och på sidan. I bordet under PISen sitter ”dildon”. Det är en löstagbar spak som reglerar tryckluftsbromsen ombord. Det finns bara en dildo på varje tåg, så glömmer man att ta med sig den när man byter ände på tåget får man en extra promenad på exakt 148,6 meter. Precis till vänster om ”dildon” finns körreglaget som man styr både gaspådrag och broms med. Den lilla spaken ovanför är till att reglera strålkastarnas styrka med. I panelen rakt framför föraren finns ATC:n, en analog hastighetsmätare, mätare för lufttrycket i bromssystemet och en mätare för linjespänningen. Nästa spak på skrivbordet är också ett körreglage och den gula knappen ovanför är till för tyfonen, eller tutan för alla er lekmän där ute. Panelen ovanför är den så kallade TSMS. På denna panel kan man se i princip allt och olika status om alla tekniska system ombord. IMG_6123Till vänster om denna panel sitter några fler knappar som har med strömavtagare, huvudbrytare, parkeringsbroms och körriktningsväljare att göra. GSM-R MobiSir-telefonen är också placerad här. I skrivbordet under telefonpanelen finns knappar för dörrar och sidospegeln på vänstersidan av tåget. I hytten finns det betydligt fler knappar, utrustning och olika säkringspaneler än jag nämnt ovan, men jag lämnar dessa därhän.

”Ja då var det Tyringe…Tyringe nästa”. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi gissa att jag en dag skulle sitta längst fram i ett tåg och i högtalarna ropa ut en sådan klassisk replik. Men av någon anledning så får allt som oftast PIS:en frispel i just Tyringe, första stoppet efter att man lämnat Hässleholm norrut mot Helsingborg på skånebanan. Mats tyckte att jag inte behövde ropa ut, men jag ville verkligen varje gång och gjorde mitt yttersta att låta som en van och lätt uttråkad lokförare…”Tyringe nästa…”. Ha. Jag kände mig som en riktig pågatågschaufför! Problemet med PIS:en och Tyringe, har jag fått från en säker källa, kommer att åtgärdas inför T15.

Ding, ding, dång…ding, ding, dång…ett elektroniskt plingande hördes i hytten och på PIS-skärmen kom bilden från övervakningskameran i vestibulen utanför toaletten upp. Jag kopplade upp ”nödlinjen” och hörde hur det spolade. ”Ja, hallå? Behöver du hjälp?” Hörde hur det spolade igen. ”Hallå? Har det hänt något?” Fortfarande inget svar. Jag kopplade ner förbindelsen. Tydligen trycker folk ofta på fel knapp när dom ska spola och kommer åt nödknappen istället? Jag gick bak till toaletten för att se hur det såg ut där inne. Väl inne på dasset kunde jag inte för mitt liv förstå hur man kan ta fel och ”råka” trycka på den röda nödknappen nästan ända nere vid golvet. Fast den vanligaste feltryckningen som hörs i hytten är nog ”Tågpersonal till dörr ett”. Det är den knappen man trycker på om man behöver hjälp med sin rullstol eller liknande. Många trycker på den för att öppna dörrarna när man stannat vid plattformen.

Dom fem veckorna gick otroligt fort. Jag fick uppleva det mesta som kan inträffa om man jobbar på pågatågen. Jag körde tidigt på morgonen och sent på kvällen. Jag körde enkelspår, dubbelspår, system M och system H. Jag växlade fram och bort vagnar. Jag multade olika vagnssätt, körde framåt och jag backade. Det blev en tur och retur till Markaryd från Hässleholm. Jag körde på några fåglar, fasaner och en stor hjort. Inga människor tack och lov. Dom tre första veckorna körde jag med Tommy och dom två sista med Mats. Det är roligt att byta handledare efter ett tag för då kan man jämföra olika inställning och attityd till samma sak. Jag är mycket tacksam över att fått förmånen att köra för dessa bägge herrar som med varm humor, ett stort kunnande och ett outslitligt tålamod förmedlade sin gedigna erfarenhet till mig under min praktik.

Det sista passet på söndagen innan skolan skulle börja körde jag med Mats. När vi körde förbi Helsingborgs godsbangård för sista gången på väg ner mot Knutpunkten kändes det lite vemodigt att behöva lämna Arriva, pågatågen och alla härliga människor som jobbar här. Jag sa det till Mats, men då tittade han på mig med ett leende och sade något som jag definitivt tar med mig vidare efter min praktik. Han sa ”Jo, det är klart att det kan kännas lite tråkigt, men glöm inte att detta är ju bara slutet på början!”

IMG_6221

Körpraktik på Arriva

Så var ännu en körpraktik över. Denna gång var det fem veckor praktik på Arriva som kör pågatågen för skånetrafikens räkning. Jag såg fram emot att få komma ut och köra igen, men måste nog erkänna att jag hade mina fördomar kring att köra motorvagnståg. Fördomar som kom helt på skam skulle det visa sig.

Dom flesta som ska bli lokförare verkar ha en uppfattning att lok och vagnar är det som gäller om man ska köra tåg ”på riktigt”. På godstrafiken drar man ofta tunga och långa tåg, bromsningen måste planeras i god tid på grund av lång tillsättning och lossning av bromsarna, man växlar och bromsprovar, ibland gör man uppgift till förare själv, man måste planera sin körning utifrån hur banan ser ut med upp- och nerförslut, strömlösa sektioner, lövhalka o.s.v. Köra motorvagnståg kan väl vilken apa som helst…väl?

Pågatågen är idag av typen Coradia Nordic littera X61, tillverkat av den franska koncernen Alstom. Tågsättet består av fyra fast sammansatta vagnkorgar och är 74,3 meter långt.Tågen tillverkades i Tyskland, men en del av monteringen och testningen sker i Västerås. 70 tåg är levererade och 30 till är beställda. Ungefär.

Hur är då X61 att köra? Mycket bra skulle jag vilja säga. Dom accelererar bra, rullar mycket lätt, bromsen tar nästan omedelbart och på ett bra sätt. Dom är lätta att köra rent tekniskt. Hytten är bra ljuddämpad och förarstolen bekväm om man ställer in den rätt. Men det ställer helt andra krav på föraren när det gäller linjekännedom och hur tekniken i tåget och ute på banan fungerar. Man har t.ex. ingen sand med sig att använda för att få traktion när lövhalkan sätter in. Jag upplevde att jag lärde mig mer om ATC:n och baliser än när jag körde för GC. Här gäller det att veta precis vilka baliser som uppdaterar ATC:n eller ej. Var ska man börja bromsa och var kan man gasa på? På godstågsidan är det ofta trafikledningen som genom signaler berättar vad som ska hända, det vill säga om man ska in på sidan för att släppa fram ett tåg eller om man ska stanna för att byta förare eller övergå till växling. På pendlartrafiken är det oftast grönt ljus hela tiden så det gäller att man som förare har koll på var man ska stanna när man kommer farande i 160 km/h och man ser knappt hundra meter framför sig. En annan skillnad är att man är aktiv hela tiden. Man stannar och släpper på eller av resande i princip hela tiden. Man kör sällan längre än 5 – 10 minuter innan man ska stanna igen. Dagen går otroligt fort.

IMG_6217

 

Tillbaka på skolan

Så var första körpraktiken över. Det överträffade mina förväntningar med råge. Jag hade en fantastiskt bra handledare och vi klickade direkt. Jag fick verkligen uppleva en massa intressanta saker på praktiken. Jag körde små lätta tåg, långa tunga tåg, långsamma tåg och snabba tåg. Jag körde på Stambanan mellan Malmö och Nässjö. Jag körde på Skånebanan till Hässleholm. Jag körde på Rååbanan och Markarydsbanan. Jag körde på Västkustbanan över Hallandsåsen. Det växlades i Malmö, Kristianstad, Alvesta och Helsingborg. Jag körde tidiga morgnar och sena kvällar. Jag körde på natten, mitt på dagen och i tjock dimma. Jag sov på hotell och GreenCargos övernattningsrum. Jag körde T44 och Td. Jag körde Rc4, Rc4P, Rd och Re. Jag träffade växlingspersonalen i Älmhult, Kristianstad och Alvesta. Jag gjorde till och med V-tecknet till Osby-Janne en mörk kväll när vi dundrade igenom Osby med posttåget söderut. Praktiken var fantastiskt kul och tog tyvärr slut alldeles för fort. Jag är mycket tacksam mot GC och deras handledare som ger oss elever denna möjlighet att få komma ut och öva i verkligheten. Nu längtar jag till nästa körpraktik i Oktober. Då blir det Arriva och pågatågen för min del. Det ska bli kul att jämföra persontåg med godståg.

Vi är tillbaka på skolan och har redan hunnit avverka två kurser med tillhörande prov. Personvagnar och grundläggande ellära. Nu blir det spärrfärdsteori för hela slanten innan vi ska ut och köra igen. Och mer prov…

 

Kristianstad ToR

Andra turen för min del började tidigt på dygnet. Strax innan klockan tre på onsdagsmorgonen svängde jag in på parkeringen utanför GC:s lokaler i Malmö. Jag mötte LP i fikarummet och tillsammans tog vi oss ner mot lokstallarna i södra änden av godsbangården för att hämta vårt Td-lok för dagen. Td är ett moderniserat T44 diesellok.

Vi började med att tanka loket med diesel. Nästan tre kubikmeter rymmer tanken på Td. Därefter startade vi upp maskinen och växlade fram oss till rätt spår på R-gruppen. Efter ett litet tag kom växlaren och hängde på vagnarna. Ett snabbt bromsprov och så var vi klara för avfärd. Tåget vägde nästan 1100 ton vilket är tungt för en ensam Td att dra. Vi rullade försiktigt ut från Mgb mot Arlöv och vid Hjärup gjorde vi en retardatioskontroll. Hastigheten sjönk till 30 km/h och sedan var det segt att få upp farten igen. Det var i princip fullgas på maskinen, och det dröjde nästan till nedförsluten efter Tjörnarp innan vi kom upp i 100 km/h. Vi fick vänta lite i Hässleholm på spår 1 innan vi kunde rulla vidare mot Kristianstad. Det blev ett flygande möte i Karpalund och sedan kunde vi rulla igenom triangelspåret i Kristianstad för att anlända till spår 23 på godsbangården. Vi fick lokalt av fjärren, kopplade av vagnarna och växlade sedan ut oss via ett långt och ensligt spår för att till slut stanna utanför GC:s lokaler. Vi lämnade loket till växlarna och gick iväg till hotellet för en välbehövlig frukost.

IMG_5624

Vid trettontiden träffades jag och LP igen efter lite vila. Vi bestämde oss för att gå och äta lunch och hittade ett trevligt ställe som serverade turkisk buffé. Personalen verkade känna igen LP. Efter maten tog vi en promenad genom centrala Kristianstad och plötsligt ringde LP:s tjänstetelefon. Det var växlarna som meddelade att tåget började bli klart ett par timmar tidigt. Vi gick tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor och checka ut rummen. Det blev en skön promenad ner till godsbangården för att där finna vårt tåg redo för avgång mot Malmö igen. Denna gång var tåget betydligt kortare och lättare. Vi ringde fjärren och anmälde oss klara. Strax kom signalen och vi rullade iväg. Det blev att stå ett litet tag på sidan i Karpalund för att vänta på ett sent öresundståg, men efter det gick det som på räls hela vägen ner till Tornhill där vi placerades på sidan igen för förbigång av två öresundståg och ett pågatåg. Vi anlände till Mgb nästan två timmar tidigt och kunde, efter att ha kopplat av vagnarna på I-gruppen, växla bort loket till stall för uppställning och genomgång. LP hängde på växlingsfotsteget och hoppade av för att lägga om växlarna där det behövdes. Det innebar att jag satt själv i hytten och körde några få minuter den här eftermiddagen. Det gick inte fort och det var inte så långt, men ändå en liten berusande försmak av vad som komma kan i framtiden.

Snabba svängar

I mars skrev en bloggarkollega och förare om det dystra besked som drabbat Green Cargo och andra tågoperatörer i landet. Man var tvungen att dra ner på personal överallt. Och inte lite heller. 600 personer i personalstyrkan skulle bort bara på GC. Framtiden såg onekligen dyster ut för oss lokförarelever och man undrade om man verkligen gjorde rätt som höll på att utbilda sig till förare. Alla som jag träffade frågade mig om det verkligen skulle finnas jobb när jag var klar med utbildningen.

Idag är bilden en helt annan. Dom flesta är övertygade att det inom ett eller ett par år kommer att saknas lokförare och utbildningarna i Sverige kommer inte att kunna täcka det behovet. Man har ju hört att det svänger snabbt inom järnvägsbranschen, men detta måste nog vara rekord? Det verkar inte bara vara ekonomin inom järnvägsunderhållet som man räknar fel på? Fast jag visste att jag gjorde rätt hela tiden. Jag valde med hjärtat och inte med hjärnan…

Nedan är ett intressant klipp från Sveriges Radio P4 Kristianstad, där man cirka en minut in i klippet pratar om lokförarsituationen i landet.

Nyhetssvep SR P4 Skåne – 2014-08-23

IMG_5664

Lite för nära…

Hört i en lokförarhytt för inte så länge sedan.

Handledaren – ”Du, det är nog dags att börja bromsa lite nu…”
Eleven – ”Jaha, jag trodde att du skulle säga ifrån när det var läge”?
Handledaren – ”Det är ju det jag gör nu. Men, nu är det verkligen dags att bromsa”!
Eleven – ”Ja, jag bromsar ju”!
Handledaren – ”Ta lite till…lite till…ännu mer…lite till…”!
Eleven – ”Du, nu är det fullbroms, tar jag ett hack till så blir det nödbroms”!
Handledaren – ”Aja, nu ska vi inte överdriva…”!

Det blev ingen OSPA, men loket stannade med antennen mitt mellan baliserna, så när tåget rullade iväg igen med grönt i signalen, trodde ATC:n att det blev en stoppassage. Learning by doing som det heter…

IMG_5632

Första körLIA:n

Så var dagen äntligen inne. Den 11:e augusti. Jag skulle på min första riktiga körpraktik och kände mig som ett litet barn inför julafton. Jag hade fått precis den plats jag önskade, nämligen på Green Cargo i Malmö. Informationen inför praktiken hade dock varit väldigt spartansk från GC:s sida, men det var ju trots allt i slutet på semesterperioderna. Jag visste att jag skulle börja mitt pass klockan 16:11 på skruvgatan i Malmö. Klockan 16 stod jag redo utanför personalingången med en massa känslor rusande runt i kroppen. Glädje, förväntan och lite nervositet inför vad som komma skulle. En anställd släppte in mig och innan för dörren i fikarummet stod min handledare med ett brett leende på läpparna. Vi hälsade artigt på varann och jag kände genast att jag nog skulle komma att gilla att jobba tillsammans med handledare LP.

IMG_5591

Vi drack en kopp kaffe och LP visade mig lokalerna, hur han tog ut tågorder och annan information samt gav mig en lokförarrygga innehållande en linjebok, GC:s lilla gröna, en flykthuva, ett par arbetshandskar, en varselväst samt en nyckel till GC:s lokaler. Resten av utrymmet i väskan lyckades jag med lätthet själv fylla ut med lite ”bra-att-ha”-grejor. Vi gick ut till taxin som LP hade beställt och som tog oss bort till Malmö centralstation där det i sin tur var meningen att vi skulle följa med ett pågatåg norrut till Helsingborg Godsbangård. Passresa som det kallas inom järnvägen. Eller ”deadhead” som man säger i det stora landet i väst.

Tåget var i tid och resan upp till Hbgb gick smärtfritt. När vi anlände till Ramlösa klev vi av tåget, tog på oss våra västar och knallade bort till godsbangården för att se om vårt tåg var klart. Personalen på bangården meddelade att våra vagnar stod på spår 13, men att vi väntade på ytterligare några vagnar som skulle in i tågsättet. Så det blev lite mer kaffe för min del och en banan för handledare LP. Efter en knapp timme gick vi ut till vårt lok för att klargöra detta och för att förbereda avgång. Loket var en grönmålad Rd, det vill säga ett moderniserat Rc-lok. Vi växlade in oss på spåret som vagnarna stod på, kopplade ihop, bromsprovade och fick avlämnat av växlingspersonalen att tåget var klart för avgång norrut på skånebanan mot Alvesta.

IMG_5587 IMG_5588

LP spakade ekipaget ut från Hbgb mot Ättekulla och efter Åstorp fick jag ta över. Det kändes overkligt att äntligen få sitta på förarplats och köra ett godståg genom det skånska landskapet. Det blev ett tågmöte med tillhörande balisfel i Finja strax innan Hässleholm, ytterligare ett balisfel i Mosselund stax efter Hässleholm och kollegan på fjärren passade på att skoja lite med mig. När jag ringde då vi stod på sidan för förbigång i Hästveda meddelade kollegan glatt”…och så fick jag tjuvbromslarm lågnivå på dig i Mosselund, axel 32 höger sida….hahaha…nä, jag bara skojar med dig…”. Jag gillar verkligen mina kolleger på fjärren.

Vi tog in god tid upp mot Alvesta och när vi började närma oss driftplatsen gick LP igenom hur ett bra och smidigt stopp skulle gå till. Jag var lite nervös, men kände ändå att jag hade koll och visste hur jag skulle göra. ATC:n gav besked om kör i infarten men stopp i någon efterföljande signal. Jag tog ett par hack på bromsen för att få ner hastigheten lite, lossade igen för att göra mig beredd att rulla igenom den strömlösa sektionen innan infarten. När vi rullade in mot spår fem, bromsade jag lite med lokbromsen för att packa ihop tågsättet till växlaren och spanade längs spåret mot dvärgen i änden där jag skulle stanna. Jag såg den avlösande föraren stå på plattformen och vänta och jag kan väl erkänna att jag fick lite prestationsångest. Jag bromsade in tåget och stannade cirka 50 meter innan dvärgen. Förarkollegan som väntade fick en liten promenad men jag var ändå nöjd. ”Hellre före än efter signalen” som LP utryckte det. Vi lämnade över tåget till nästa förare och knallade iväg mot hotellet där vi skulle övernatta. När jag låg på rygg i sängen uppe på rummet försökte jag att summera dagen för mig själv. Det kändes fantastiskt kul att äntligen göra det man drömt om så länge. Allt hade gått bra med körningen, jag var otroligt nöjd med min handledare och allt hade överträffat mina förväntningar. Jag somnade och drömde om att jag gled förbi signaler i stopp med mitt tunga godståg.

Morgonen bjöd på hotellfrukost och ytterligare en passresa söderut med ett krösatåg till Älmhult där vi skulle hämta ett annat godståg för vidare transport mot Malmö godsbangård. Vi anlände till Älmhult i god tid innan avgång och gick in på Green Cargos växelkontor för att snacka lite med växlarna och hämta uppgifter på vårt tåg. Vagnarna från Volvo i Olofström hade inte anlänt än, men han var tydligen i rätt tid. Det var kul att äntligen få träffa personalen i Äh som jag så många gånger pratat med i bangårdsradion när jag jobbat på fjärren.

När folk hör att jag jobbar på fjärren så blir det alltid lite snack om saker som man undrat över men aldrig kommit sig för att fråga. Jag försöker förklara och berätta så mycket jag kan om hur vi resonerar och hur vi upplever yttervärlden inifrån bunkern i Malmö, och varför vi gör saker på olika sätt. Jag ser mig själv som ett lysande tillfälle att överbrygga ”vi och dom” känslan som finns på många ställen i landet. Jag kommer ju samtidigt att kunna upplysa mina kolleger på fjärren hur vi upplevs ute och varför vissa saker fungerar på ett visst sätt och andra saker på ett annat sätt.

IMG_5595

När vi klargjorde vårt lok för dagen, en 185:a, såg vi att vagnarna vi skulle ha med till Malmö rullade in från Olofströmsbanan. Växlingspersonalen var på hugget och växlade snabbt bort vagnarna till vårt spår, trycksatte, bromsprovade och meddelade vårt tåg klart för avgång till oss och till fjärren i Malmö. Traxx 185 är ett annorlunda lok att köra om man jämför med våra svenska lok. Vår Traxx var också anpassad för europatrafik. Man satt på höger sida och körde, loket pratade tyska med oss och man måste hela tiden kvittera med säkerhetsgreppet, till skillnad från de svenska loken där man bara håller säkerhetsgreppet i rätt läge. Kvitterar man inte varje minut, hörs en tysk mansröst barskt förkunna ”SIFA, SIFA” och sedan nödbromsar tåget. Farthållaren bromsar även tåget om farten börjar öka högre än det inställda värdet. Det är fina lok minsann. Vårt tåg fick gå i 120 km/h ner till Malmö och hela resan gick nästan lite för bra. Inte för att man vill att saker ska strula, men man är ju trots allt ute och övar och lite pyssel är ju bara lärorikt. Det var intressant att rulla igenom och se den nya driftplatsen Vätteryd, som ligger strax norr om Tjörnarp. Byggandet av denna driftplats har vållat fjärren mycket merjobb och huvudbry på nätterna i mer än ett halvår nu.

IMG_5597IMG_5601

 

 

 

 

 

Vi rullade in på spår 10 på Malmö godsbangård och lämnade över tåget till den danska föraren som väntade vid dvärgen och som skulle köra tåget vidare mot Gent i Belgien. Min första tur på Green Cargo var till ända och jag var mer än nöjd med hela passet. Nästkommande fyra veckor ska bli hur kul som helst! Jag kan knappt vänta.