1:a Maj

I torsdags var det 1:a Maj. Det var också arbetsdag bakom stallporten i Ängelholm. Frugan tycker det är märkligt att jag inte kan hålla mig ifrån det stället ens när jag är ledig.

Idag var det meningen att vi skulle koppla ner ångloket Ka 692 för transport mot Gävle och vi skulle även måla vissa delar av korgen på 4463. Eftersom CFo4-vagnen måste flyttas ut ur stallet när F1200 kommer ner till Ängelholm, var det tvunget att slaskas på lite rostskyddsfärg på de ytor som lagats och hackats metallrena. Detta fixade Lasse när han dök upp kring lunch. Anders hade, till på köpet alldeles själv, krängt på alla presenningar över taket på vagnen, så nu är den klar och förberedd att förvaras utomhus i sommar.

140501- 53

Nåväl, jag var i vanlig ordning först på plats, ivrig som ett barn att lära något nytt. Martin dök upp strax efter mig och låste upp verkstaden så vi kunde komma in. Jag bytte om till arbetskläder och Martin satte på en kopp kaffe. Innan kaffet var urdrucket dök även Claes upp.

Vi började med att montera ner vevstakarna på utsidan av loket. Vevstaken är en av de vitala delarna av slidstyrningen. Slidstyrningen på Ka 692 är av Allan-typ och har bland annat till uppgift att omvandla kolvarnas fram- och tillbakagående rörelse till hjulens roterande rörelse. Vevstakarna på Ka-loket är ganska små, så att lyfta av dom med hjälp av bara tre man var inga problem. Martin hade varit med vid monteringen och kunde dra sig till minnes hur tvärstycken och annat skulle stå för att demontering skulle gå smidigt. Vi spettade loket till rätt position innan vi försökte oss på att lyfta av vevstaken på vänstersidan. Allt lossnade smidigt och lätt. Kilen som höll lagerskålen på plats i storänden gled ur med måttlig övertalning av ett litet spett. Vi var väldigt noga med att montera ihop allting efter att vi fått av delarna från loket. Risken finns annars att man blandar ihop alla komponenter och då kan man få svårt att passa ihop dessa igen när det är dags för montage. Höger sida gick i princip lika lätt att få av som vänster sida.

Nu var det dags att ge sig på excenterringarna och excenterstängerna. Dessa sitter innanför hjulen, två på varje sida. De tas av som en enhet genom att man delar excenterringarna i två delar. Det var lite pyssel att få ur saxsprintarna ur bultarna, men när dessa väl var ur gick det ganska smidigt att få av ringarna och stängerna. Toleranserna är dock väldigt små över allt. Loket måste flyttas till precis rätt position så att excenter-skivorna hamnar i rätt läge och kulissen också hamnar rätt. Medan jag och en annan smörjgropsknekt monterade ner ena sidan, tände Martin och Claes grillen och såg till att lunchkorven sveddes till en lagom svart nyans. Efter lunch monterade jag och Claes ned andra sidan. Lasse som dök upp precis lagom till lunch, åkte på rostskyddsmålningen på CFo4-vagnen.

Efter att donen monterats ur kom Martin ner i smörjgopen och fixerade kulisserna  med ståltråd så inte dessa skulle skramla runt under transporten. Samma gjorde han med tvärstyckena på utsidan. Vi placerade all nedmonterad materiel i resgodsvagnen F1 som också skall med till Gävle. Vår lokstallsninja hade gjort tydliga märklappar till alla don och han beseglade dessa på varje detalj med tydlig och officiell SJ-sigill. Färgen på loket bättrades även där det behövdes, både på ovansidan och undersidan. Nu är hon klar för resan. Nästa torsdag bär det av mot Gävle. Rapport kommer, det kan ni räkna med…

En mycket speciell påsk

Jag har varit med om något mycket spännande och intressant. Men jag varnar er redan nu. Detta blir ett långt inlägg. Nu ska ni få höra.

Det hela började på onsdagen då jag på kvällen anslöt min namne, a.k.a Vkm Ö, i Ängelholm. Vi inkvarterade oss i SJVM:s vagn, So11 2959, från 1934. Detta är en vagn som blivit ombyggd från WL11 till förstaklassig ”vandrarhemsstandard” av SJ till kulturtåget och hette då S28LT. Här finns toalett med dusch, några hytter med skrivbord och några hytter utan. Martin snöt genast direktörshytten medan jag ödmjukt installerade mig i en 1:a-klass hytt. I vagnen finns även ett stort vardagsrum med pentry och rinnande vatten. Här spenderades kvällen med lite traditionsenlig tågporr på TV:n, vilket innebär en dokumentär om Dm3 som avnjöts tillsammans med en kall öl. Vi kom i säng i hyffsad tid, det vill säga alldeles för sent, då vi skulle upp tidigt på torsdag morgon.

Klockan 04:30 var det revelj. Vi klädde oss och lommade iväg mot lokstallet. Martin gick upp till kontoret för att sätta på lite kaffe medan jag bytte om till lämpligare kläder. Efter kaffet startade vi den lilla lokomotorn och drog ut Ka 692 på gården. Idag skulle vi nämligen provköra ett ånglok efter vinterns alla reparationer. Vi förberedde allt vi skulle och klockan 05:00 började dom första försiktiga rökslingorna leta sig upp genom skorstenen. Vi matade fyrboxen försiktigt med ved under hela förmiddagen och sakta men säkert började temperatur och tryck öka i panna och lok.

Fram emot vanlig morgontid anslöt Anders leden och vi beslutade oss för att få upp tågvärmekabeln på resgodsvagnen F1 25074 som också renoverats under året som gått. Efter lite pyssel där Anders bevisade att uttrycket ”gammal är äldst” gäller i högsta grad bakom vår stallport, var kabeln på plats i sitt nya metallskydd. Snart dök även Tobias upp för att förbereda testkörningen av ångloket. Han kontrollerade status på panna och fyr innan han gick loss på att smörja allt som ska smörjas på ett ånglok innan körning, vilket inte är så lite det. Han försökte även lära mig lite om den ädla konsten utsmörjning, vilket han snabbt gav upp. Efter lunch dök även Lasse upp ivrig att göra en insats. På eftermiddagen kom också Claes, a.k.a stallkneckt H och Jimmy för att hjälpa till.

Vi hade tågläge mellan Ängelholm och Åstorp klockan 16:45 som 34715, så vid 16 började vi göra oss klara för att växla fram till växel 128 med resgodsfinkan på släp. Eftersom det blivit lite förseningar i ordinarie trafik dröjde det lite innan vi fick lokalt och kunde växla ut oss till spår två för avgång mot Åstorp. Vi backade hela vägen till Åp med vagnen i fören på loket. Tobias var eldare, Martin förare, Claes agerade förarbiträde och jag var bara i vägen. Väl ute på linjen slets jag mellan att som tågintresserad bara njuta av färden eller som fotograf dokumentera allt jag såg och var med om. Det var första gången jag åkte ånglok i hytten. Jag njöt i fulla drag. Vilken upplevelse! När vi närmade oss Åstorp såg jag på fristående försignalen att vi hade ”vänta stopp” medan stallkneckten ringde fjärren för att begära infart till driftplatsen. Det blev spår 4 i vanlig ordning. Väl framme kontrollerade vi att allt stod rätt till med loket. Efter en snabb rundgång via spår 1 stod så loket på rätt sida om vagnen. Vi väntade på vårt läge 18.20 då vi skulle gå som 34716 tillbaka till Ängelholm. Under tiden anlände pågatåget till spår 3 från Helsingborg och pågen till spår 1 från Hässleholm.

En rokad skedde i hytten inför tillbakaresan. Claes tog regulatorn, Martin fick på eldarkepsen, Lasse tog post vid kolluckan i tendern och Jimmy släppte generöst sin plats i hytten till mig. Tack för detta Jimmy, det uppskattas mycket! Färden tillbaka gick smidigt och lätt och jag tillät mig studera verksamheten i hytten mer ingående än på ditresan. Värt att notera är de olika stilar som förekommer bland personal och förare. Eldare B utför sitt värv med en saklig beslutsamhet medan Vkm Ö är mer av ninjatypen. Snabbt ska det gå. Resultatet blir säker det samma, det kan jag inte bedöma. Vi fick vänta lite på infart till Ängelholm, men när vi väl kom in kunde vi snabbt växla undan oss och lämna tillbaka växlarna till fjtkl. Denna gång i kontroll visade sig… Väl inne på området kopplade vi av godsvagnen vid vändskivan, för att sedan ta några extra turer fram och tillbaka på skolområdet. Nu fick både Lasse, Jimmy, jag och en polis(!) prova på att köra loket. Givetvis under vaksam uppsikt från både Tobias och Claes. Vilken upplevelse. Jimmy tog vant regulatorn, medan vi andra var lite mer trevande. Efter några rundor så parkerade vi loket utanför stallporten och förberedde det för avsvalning under natten. När allt var klart blev det kvällsmat ur Vkm Ö:s frys. Efter detta gick jag, Martin och Tobias och duschade och bytte om för att avsluta kvällen med en kall öl och mer tågfilm i 2959.

Dagen efter gick vi upp vid 07.30 för att se hur mycket loket svalnat och släppt tryck. Tydligen tillräckligt för att kunna dra in i lokstallet, men först skulle all ånga och varmt vatten tömmas ur pannan. Nu återstår det bara att koppla ner loket för transport till Gävle och järnvägsmuseet där. Anade jag ett visst vemod hos Martin och Tobias? Kan det vara så att dessa bägge herrar fäst sig vid Ka 692 lite mer än dom vill erkänna? Jag är hur som helst enormt tacksam för denna upplevelse och hoppas att det kommer att bli många fler gånger för min del!

 

Jobbtorsdag igen

Så var det torsdag igen vilket innebar prov i ämnet växling på förmiddagen och arbete med museivänner på eftermiddagen och kvällen. Eftersom jag redan var på plats i lokalerna på grund av skolutbildningen så var jag också först på plats bland ånglok och gamla tågvagnar. Jag tog vid där jag slutade förra gången, vid vagnen CFo4.

140403- 18Jag körde på med nålhammaren för att få av den tjocka svarta färgen på underredet av korgen. Det är ett tröttsamt verktyg. Jag tänkte att jag kör tills någon annan dyker upp. Jag hann nästan hela vagnssidan innan Tobias syntes i stallporten. Kort därefter dök även Lasse upp. Vi bestämde att all energi skulle läggas på att försöka få Ka-loket färdigt. Det var i princip bara några små detaljer som skulle åtgärdas enligt Tobias, så det borde vara snabbt avklarat. Trodde jag.

Alla som jobbar med ånglok vet tydligen bättre. Det är ofta trilskandes maskiner som kräver lika stora delar tålamod och finurlighet som finess och våld. Jag började med att krypa under loket för att återställa smörjrören till sliden som var nedmonterade tidigare. Lasse återställde andra änden på rören vid backventilerna. Redan här trilskades en skruv som fastnat i hålet och tappat sin skalle. Efter ett tag anslöt Claes nere i gropen och vi återställde gemensamt täckplåtarna kring sliderna och askröret från sotskåpet. Plåtarna kom på plats med hjälp av lite våld, finess och en tröskedomkraft.

140403- 44

Nu var det bara en liten saxsprint som skulle ur en axel så att en bricka kunde träs på och en ny sprint installeras. Denna sprint kommer att finnas kvar i historien som ”the saxsprint from hell”. Jag och Lasse började. Sedan blev Tobias involverad. Och Claes. Efter en timme, där våldet och svordomarna eskalerat till barnförbjuden nivå, kom slutligen sprinten ur hålet i axeln. Vi belönade oss med platta korvar utan senap men väl korvbröd, utanför porten i den ljuva vårkvällen. Trots besvären under eftermiddagen med plåtar, skruvar och sprintar, hann vi även med att bättra på färgen, ta ur mer ur skåran i ena hjulhuset där manöverspaken till någon draglucka till fyrboxen gick igenom och allmänt putsa och feja både här och där. Martin gav sig också på CF-vagnen senare på kvällen. Nu känns det i alla fall som om Ka 692 börjar bli i ett mycket dugligt skick.

 

Da 888

140305- 95Jag har ofta sagt att för mig är standardloket 1a ett orange Rc. Om jag tänker på ett tåg bestående av lok och vagnar, är det alltid ett Rc som drar. I mitt huvud då. När jag var liten var det inte så. Då var loket ett Da. Jag har alltid hoppats på att få köra ett Rc någon dag. Kanske inte just ett orange precis, men likväl ett Rc. Dessa används fortfarande flitigt ute på våra banor. Da-loket har varit betydligt mer avlägset. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att det faktiskt skulle bli så att jag körde ett Da innan jag körde Rc! Eller att jag ens skulle få tillfälle att spaka ett Da-lok över huvud taget.

Men igår hände just det. Igår körde jag mitt barndoms drömlok. Loket som jag anser vara ”loket” med stort L. Standardloket. Det riktiga. Det gamla. Det som man bara ska ha till sin modelljärnväg. Det som jag sedan barnsben bara drömt om att få åka med. Lok littera Da. Nu blev det i och för sig ingen lång tur, men ändå. Jag är fortfarande helt lyrisk.

140305- 83Jag hade lite tur och såg också till att jag fick kontakt med killarna inne på museet som skulle prova att starta upp det nyrenoverade museiloket Da nr 888. Man har målat om hela korgen och bytt strömavtagare. Nu var det dags att prova om loket skulle starta. Vi började med att dra ut loket med Z67an till ett spår på stationen som hade ström på kontaktledningen. Loket hade stått på laddning hela dagen så det borde varit tillräckligt med kräm i batterierna att starta hjälpkompressorn för att få tryck till att hissa strömavtagaren och få i huvudbrytaren. Men icke. Trycket gick upp till knappt fyra bar. Jag stod i hytten och såg den gula lampan för hjälpkomressorn fladdra lika svagt som solen en eftermiddag i december. Men med lite finurlighet lyckades vi till slut få upp strömavtagaren. Men brytaren vägrade envist gå till innan trycket var tillräckligt högt. 140305- 86Till slut konstaterades att luftläckaget var lika stort som hjälpkompressorns kapacitet under rådande batteriladdning, så vi kom ingen vart alls. Vi kopplade istället in en slang mellan Z67ans kompressor och Da-lokets högtryckssystem. Nu så gick det bättre. Trycket smög upp till 5 bar och brytaren gick i precis som den skulle.

Mattias på fjärren i Malmö beviljade lokalt i växlarna så vi kunde växla ut oss på spår tre och prova att köra lite fram och tillbaka. Syftet var att bland annat se så inte strömavtagaren studsade upp och ner mot kontaktledningen när man körde med lite fart. Efter en tur norrut på spår tre fick jag alla tre besticken i näven och kommentaren ”Jaha, då ska vi åt andra hållet”. 140305- 130Ett stick av nervositet gick genom min kropp. Skulle jag köra nu? Tror dom att jag ens vet lite om hur det går till? Tankarna fladdrade fram och tillbaka medan jag gick genom maskinrummet mot den andra hytten. Men jag kunde vara lugn. Jag fick exakta instruktioner om hur allt skulle gå till, och jag blev genast lugnad och kunde istället njuta av upplevelsen och ynnesten att få vara med om något som var så spännande. Efter en stund ute på spår tre var vi nöjda och växlade vi in oss på sidospåret och lämnade tillbaka de lokala växlarna till Malmö. Vi drog in Da-loket igen på skolans område och parkerade loket på sticken utanför museets entré.

140305- 122Efter denna ytterst trevliga upplevelse så avslutades det hela med lite korvgrillning borta vid lokstallarna. Jag slukade två tjocka med Johnnys sötstarka. Det var ett trevligt gäng med nördar…förlåt. Entusiaster ska det vara. Jag har redan anslutit till leden och ser fram emot nästa tillfälle att träffas. Tack Claes, Martin och alla andra i JVMv Ängelholm.

Avslutningsvis en bild från förarplatsen i Da 888.

140305- 91

Järnvägslag, järnvägsmuseum och pension

I dag fortsatte den allmänna informationen om järnvägslagen, roller inom järnvägen, ekonomiska strömningar genom hela järnvägssystemet och lite extremt grundläggande om olika fordonstyper. Jag såg på när mina kurskamrater, förutom några få undantag, skrev ner allt som vår lärare Göran sade. Den mannen är en aldrig sinande brunn med information och anekdoter från järnvägen. Han snöar lätt in på axelföljder och annat. Folk skrev och skrev. Jag är dock övertygad att det som sades kommer att bli lika naturligt som olika biltyper för alla i klassen inom en ganska snar framtid.

Efter lunch fick vi en rejäl rundvandring på museet med vår ciceron Göran. Jag vet inte hur han såg på dagen, men för oss elever var det lite vemodigt. Det kändes lite som en epok gick i graven. I morgon är Görans sista dag som lärare och utbildningsansvarig på järnvägsskolan i Ängelholm. Göran började på SJ den 26:e januari 1976, så han har säkert hunnit med att se både det ena och det andra. Han har också säkert lämnat sitt avtryck hos både skola och elever. Jag är i och för sig tämligen övertygad att han kommer att dyka upp igen på något sätt i andra sammanhang.

I morgon är vi lediga för att bedriva lite hemstudier och jag väljer att i natt brottas med växlar ur kontroll på fjärren.

Lycka till med pensionen Göran önskar vi elever i JSLOKF18

140130- 9