Kristianstad ToR

Andra turen för min del började tidigt på dygnet. Strax innan klockan tre på onsdagsmorgonen svängde jag in på parkeringen utanför GC:s lokaler i Malmö. Jag mötte LP i fikarummet och tillsammans tog vi oss ner mot lokstallarna i södra änden av godsbangården för att hämta vårt Td-lok för dagen. Td är ett moderniserat T44 diesellok.

Vi började med att tanka loket med diesel. Nästan tre kubikmeter rymmer tanken på Td. Därefter startade vi upp maskinen och växlade fram oss till rätt spår på R-gruppen. Efter ett litet tag kom växlaren och hängde på vagnarna. Ett snabbt bromsprov och så var vi klara för avfärd. Tåget vägde nästan 1100 ton vilket är tungt för en ensam Td att dra. Vi rullade försiktigt ut från Mgb mot Arlöv och vid Hjärup gjorde vi en retardatioskontroll. Hastigheten sjönk till 30 km/h och sedan var det segt att få upp farten igen. Det var i princip fullgas på maskinen, och det dröjde nästan till nedförsluten efter Tjörnarp innan vi kom upp i 100 km/h. Vi fick vänta lite i Hässleholm på spår 1 innan vi kunde rulla vidare mot Kristianstad. Det blev ett flygande möte i Karpalund och sedan kunde vi rulla igenom triangelspåret i Kristianstad för att anlända till spår 23 på godsbangården. Vi fick lokalt av fjärren, kopplade av vagnarna och växlade sedan ut oss via ett långt och ensligt spår för att till slut stanna utanför GC:s lokaler. Vi lämnade loket till växlarna och gick iväg till hotellet för en välbehövlig frukost.

IMG_5624

Vid trettontiden träffades jag och LP igen efter lite vila. Vi bestämde oss för att gå och äta lunch och hittade ett trevligt ställe som serverade turkisk buffé. Personalen verkade känna igen LP. Efter maten tog vi en promenad genom centrala Kristianstad och plötsligt ringde LP:s tjänstetelefon. Det var växlarna som meddelade att tåget började bli klart ett par timmar tidigt. Vi gick tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor och checka ut rummen. Det blev en skön promenad ner till godsbangården för att där finna vårt tåg redo för avgång mot Malmö igen. Denna gång var tåget betydligt kortare och lättare. Vi ringde fjärren och anmälde oss klara. Strax kom signalen och vi rullade iväg. Det blev att stå ett litet tag på sidan i Karpalund för att vänta på ett sent öresundståg, men efter det gick det som på räls hela vägen ner till Tornhill där vi placerades på sidan igen för förbigång av två öresundståg och ett pågatåg. Vi anlände till Mgb nästan två timmar tidigt och kunde, efter att ha kopplat av vagnarna på I-gruppen, växla bort loket till stall för uppställning och genomgång. LP hängde på växlingsfotsteget och hoppade av för att lägga om växlarna där det behövdes. Det innebar att jag satt själv i hytten och körde några få minuter den här eftermiddagen. Det gick inte fort och det var inte så långt, men ändå en liten berusande försmak av vad som komma kan i framtiden.

Snabba svängar

I mars skrev en bloggarkollega och förare om det dystra besked som drabbat Green Cargo och andra tågoperatörer i landet. Man var tvungen att dra ner på personal överallt. Och inte lite heller. 600 personer i personalstyrkan skulle bort bara på GC. Framtiden såg onekligen dyster ut för oss lokförarelever och man undrade om man verkligen gjorde rätt som höll på att utbilda sig till förare. Alla som jag träffade frågade mig om det verkligen skulle finnas jobb när jag var klar med utbildningen.

Idag är bilden en helt annan. Dom flesta är övertygade att det inom ett eller ett par år kommer att saknas lokförare och utbildningarna i Sverige kommer inte att kunna täcka det behovet. Man har ju hört att det svänger snabbt inom järnvägsbranschen, men detta måste nog vara rekord? Det verkar inte bara vara ekonomin inom järnvägsunderhållet som man räknar fel på? Fast jag visste att jag gjorde rätt hela tiden. Jag valde med hjärtat och inte med hjärnan…

Nedan är ett intressant klipp från Sveriges Radio P4 Kristianstad, där man cirka en minut in i klippet pratar om lokförarsituationen i landet.

Nyhetssvep SR P4 Skåne – 2014-08-23

IMG_5664

Rätt men fel

Det har varit lite glest mellan uppdateringarna nu över sommaren, men jag håller på att sammanställa ett par inlägg som egentligen borde publicerats i våras.

Hur som helst. Jag vill bjuda på en liten rolig incident som vi hade på fjärren för ett par år sedan. En kollega till mig körde kust till kust banan, det vill säga sträckan från Värnamo till Kalmar via Alvesta och Växjö. Allt var lugnt och sista öresundståget för dagen hade lämnat Växjö på väg mot Kalmar. Strax efter Växjö passerar man en liten mötesdriftplats som heter Åryd. Här ringde föraren fjärren och meddelade att vägskyddet vid Skogstorpsvägen var felaktigt. Det var någon bom eller något annat som inte gick ner som den skulle. Fjtkl rapporterade felet i trafikverkets dataprogram Basun och ringde felavhjälpningen som genast skulle skicka ut någon att titta på felet.

Efter ett litet tag ringer det på en annan kollega som kör Blekinge kustbana den här natten. Jo, det var ju det här vägskyddet som var felanmält. Det kan omöjligt vara i Skogstorp för banan går ju uppe vid Tyskamöllan. Kollegan hade ingen aning om vad personen i telefonen pratade om. Vilket vägskydd? Ja, det var ju felanmält ett vägskydd vid Åryd uppe vid Skogstorp, men där finns ju inget vägskydd??

Efter lite efterforskning visade sig att det ligger en liten by mellan Karlshamn och Bräkne-Hoby som heter just Åryd och här finns ett litet område som heter Skogstorp. Men det som var felanmält var vägskyddet vid skogstorpsvägen i Åryd mellan Växjö och Hovmantorp nästa nittio kilometer norrut.

Vad är sannolikheten för detta?

åryd

Simulatorkörning

Lektionerna fortsätter med de mastiga bitarna ”Tågfärd i system H och M”, signaler och skyltar samt ATC. Björn gör vad han kan för att reda ut begreppen för oss. Vi packade in oss i skolans T43 så att Björn kunde visa och förklara uppstartsförfarandet på ATC:n.

Denna vecka har det varit ”övningskörning” i skolans Rc6 simulator. Övningarna fortsätter också nästa vecka. Simulatorn är en komplett Rc6 förarhytt som är hydrauliskt upphängd så att det rör sig trovärdigt när man gasar, bromsar eller går igenom växlar och annat. Framför rutan på förarplats sitter en tv-skärm där linjen Hbg – Åp presenteras för eleven. I filmen projiceras signalbilder så man kan se körtillstånden utan ATC. Dödskallar och vägsignaler syns också i videon.

140514- 15

I simulatorns mjukvara finns olika övningar programmerade. ATC-fel, balis-fel, signal-fel mm. Allt för att förbereda oss på första kör-LIA:n. Läraren kan via sin pulpet se och höra hur vi reagerar på de olika störningarna. Än så länge har det varit hanterbara situationer. Jag misstänker att det kommer att bli värre.

Sveriges kortaste linje?

Härom dagen var jag inne i Helsingborg i ett ärende och passade efteråt på att uppsöka ett för många barn fantastiskt ställe. När jag var mindre var jag här ett par gånger och nu upptäckte jag till min glädje att stället fanns kvar. Det var till på köpet i mycket gott skick. Jag talar om Fredrikstad. Lilleputtstaden på Olympia i centrala Helsingborg.

140516- 104

Olympiaområdet. Denna oas mitt i staden som innehåller så mycket fint. Ishall, bowlingbana, rackethallar, fotbollsplaner, curlingbana, den nya stadion, HIF:s hemmaplan, joggingspår och inte minst kulturområdet Fredriksdal. Och så lilla Fredrikstad.

140516- 111

Här har många av Helsingborgs barn lärt sig trafikvett. Den lilla staden innehåller det mesta man kan önska sig. Skola, finka, bostadshus, bensinmack och så givetvis en järnväg. Inte så stor men ändå. Här rullar tyvärr inga fordon, men plankorsningen signallerar emellanåt att tåg kommer. Linjen är väl cirka två meter. Kortast i Sverige?

140516- 110

Jag tror till och med jag har kvar diplomet som intygar att jag genomgått och klarat ”utbildningen”. Mitt minne av stället var att det var fantastiskt kul. Det kändes som man var ute i trafiken på riktigt när man cyklade runt på den lille lånecykeln.

Mitt egentliga ärende i staden? Jag ber att få återkomma med det!

Gammal beprövad teknik

Jag fick en liten present av en frände bakom stallporten som jag gläds oerhört mycket över. Anders kom till mig med en bok som jag sökt efter ett tag. Den finns att köpa begagnad, men oftast är priset högt och skicket dåligt. Nu fick jag ett i princip obläddrat exemplar i originalband. Jag pratar om ”Ångloklära” av Elis B. Höjers i omarbetad version från 1949. Den utkom första gången 1910 och kort efter utkom även två tilläg till boken. Andra revisionen kom 1912 och tredje 1921. Fjärde upplagan är den sista som kom ut. Då elektrifieringen av våra banor hade kommit igång ordentligt och ånglokens tid höll på att gå mot sitt slut, blev det aldrig aktuellt med en femte upplaga. Vilken upplaga som är bäst för föreningar och museer tvistar man om i olika forum.

140504- 54

Efter nerkopplingen av Ka 692 härom dagen bestämde jag mig för att läsa lite om slidstyrning. Ett inte helt enkelt kapitel skulle det visa sig.

En ångmaskins grundprinciper är väldigt enkla i sig. Jag väljer att inte fördjupa mig i dessa principer här. Det finns gott om information på nätet om detta. Jag kan dock kort beskriva grunden. Man eldar kol i en eldstad i ena ändan på pannan. Dom varma rökgaserna leds via rör till skorstenen. Dessa rör löper genom en tank med vatten så att vattnet värms upp och förångas. Ångan stiger och samlas upp i ångdomen på ovansidan av pannan. Ångan leds härifrån sen ner via rör till cylindrarna där ångan pressar kolven fram och åter. Den förbrukade ångan leds därefter via kanaler till skorstenen och släpps ut i luften. Det är därför ånglok låter tuff, tuff, tuff…

140504- 55

Slidrörelsen och slidstyrningen är maskineriet som styr hela denna process att omvandla ångans värme och tryck till en roterande rörelse till hjulen. Principen är enkel men mekaniken är oerhört komplicerad. Sliden är en liten smart del som med hjälp av hjulens rotationsrörelse glider fram och tillbaka i slidskåpet ovanpå cylindern. I ena ytterläget släpper sliden in ånga på ena sidan av kolven och släpper ut förbrukad ånga från den andra sidan. I andra ytterläget sker allt spegelvänt. Detta gör att kolven är dubbelverkande med ångtryck på ena sidan av kolven hälften av tiden och ångtryck på andra sidan andra halvan av tiden. Logiskt?

140504- 58

Så här står det i boken om slidstyrningen. ”Med en ångmaskins slidstyrning förstår man hela den anordning, genom vilken ångan på tjänligt sätt ledes in i cylindern och åter ut ur densamma”. 140504- 57Vidare står det ”Genom slidstyrningen inledes ångan växelvis på kolvens båda sidor i cylindern och bortledes efter uträttat arbete”. På Ka 692 är det en slidstyrning av Allan-typ. Det finns ett par olika typer av slidstyrning och just Allan-typen är den ovanligaste på svenska ånglok. Hela slidstyrningen är anpassad och inställd så att optimal verkan fås av ångan. Minsta fellställning eller felmontering gör att loket går som en kratta. Sambandet mellan kolven och slidens väg kan utläsas i Müllers sliddiagram här intill. Inte helt självklart vid en snabb anblick. Kraftigt förenklat fungerar det ungefär som tändföljden mellan de olika cylindrarna på en förbränningsmotor.

I boken finns det inte bara sådant spännande som slidstyrning. Här behandlas allt som rör ett ånglok. Ångbildning i pannan, överhettning av ångan, tenderns konstruktion och funktion, olika typer av ångpannor, hjul, axlar och bromsar, kompressorer, sotskåp, smörjoljesystem, buffertlyktor från AGA mm. Här finns mycket att fördjupa sig i för den som är intresserad av ångloksteknik. Undrar om den finns som ljudbok…

140504- 64

 

1:a Maj

I torsdags var det 1:a Maj. Det var också arbetsdag bakom stallporten i Ängelholm. Frugan tycker det är märkligt att jag inte kan hålla mig ifrån det stället ens när jag är ledig.

Idag var det meningen att vi skulle koppla ner ångloket Ka 692 för transport mot Gävle och vi skulle även måla vissa delar av korgen på 4463. Eftersom CFo4-vagnen måste flyttas ut ur stallet när F1200 kommer ner till Ängelholm, var det tvunget att slaskas på lite rostskyddsfärg på de ytor som lagats och hackats metallrena. Detta fixade Lasse när han dök upp kring lunch. Anders hade, till på köpet alldeles själv, krängt på alla presenningar över taket på vagnen, så nu är den klar och förberedd att förvaras utomhus i sommar.

140501- 53

Nåväl, jag var i vanlig ordning först på plats, ivrig som ett barn att lära något nytt. Martin dök upp strax efter mig och låste upp verkstaden så vi kunde komma in. Jag bytte om till arbetskläder och Martin satte på en kopp kaffe. Innan kaffet var urdrucket dök även Claes upp.

Vi började med att montera ner vevstakarna på utsidan av loket. Vevstaken är en av de vitala delarna av slidstyrningen. Slidstyrningen på Ka 692 är av Allan-typ och har bland annat till uppgift att omvandla kolvarnas fram- och tillbakagående rörelse till hjulens roterande rörelse. Vevstakarna på Ka-loket är ganska små, så att lyfta av dom med hjälp av bara tre man var inga problem. Martin hade varit med vid monteringen och kunde dra sig till minnes hur tvärstycken och annat skulle stå för att demontering skulle gå smidigt. Vi spettade loket till rätt position innan vi försökte oss på att lyfta av vevstaken på vänstersidan. Allt lossnade smidigt och lätt. Kilen som höll lagerskålen på plats i storänden gled ur med måttlig övertalning av ett litet spett. Vi var väldigt noga med att montera ihop allting efter att vi fått av delarna från loket. Risken finns annars att man blandar ihop alla komponenter och då kan man få svårt att passa ihop dessa igen när det är dags för montage. Höger sida gick i princip lika lätt att få av som vänster sida.

Nu var det dags att ge sig på excenterringarna och excenterstängerna. Dessa sitter innanför hjulen, två på varje sida. De tas av som en enhet genom att man delar excenterringarna i två delar. Det var lite pyssel att få ur saxsprintarna ur bultarna, men när dessa väl var ur gick det ganska smidigt att få av ringarna och stängerna. Toleranserna är dock väldigt små över allt. Loket måste flyttas till precis rätt position så att excenter-skivorna hamnar i rätt läge och kulissen också hamnar rätt. Medan jag och en annan smörjgropsknekt monterade ner ena sidan, tände Martin och Claes grillen och såg till att lunchkorven sveddes till en lagom svart nyans. Efter lunch monterade jag och Claes ned andra sidan. Lasse som dök upp precis lagom till lunch, åkte på rostskyddsmålningen på CFo4-vagnen.

Efter att donen monterats ur kom Martin ner i smörjgopen och fixerade kulisserna  med ståltråd så inte dessa skulle skramla runt under transporten. Samma gjorde han med tvärstyckena på utsidan. Vi placerade all nedmonterad materiel i resgodsvagnen F1 som också skall med till Gävle. Vår lokstallsninja hade gjort tydliga märklappar till alla don och han beseglade dessa på varje detalj med tydlig och officiell SJ-sigill. Färgen på loket bättrades även där det behövdes, både på ovansidan och undersidan. Nu är hon klar för resan. Nästa torsdag bär det av mot Gävle. Rapport kommer, det kan ni räkna med…