Rätt men fel

Det har varit lite glest mellan uppdateringarna nu över sommaren, men jag håller på att sammanställa ett par inlägg som egentligen borde publicerats i våras.

Hur som helst. Jag vill bjuda på en liten rolig incident som vi hade på fjärren för ett par år sedan. En kollega till mig körde kust till kust banan, det vill säga sträckan från Värnamo till Kalmar via Alvesta och Växjö. Allt var lugnt och sista öresundståget för dagen hade lämnat Växjö på väg mot Kalmar. Strax efter Växjö passerar man en liten mötesdriftplats som heter Åryd. Här ringde föraren fjärren och meddelade att vägskyddet vid Skogstorpsvägen var felaktigt. Det var någon bom eller något annat som inte gick ner som den skulle. Fjtkl rapporterade felet i trafikverkets dataprogram Basun och ringde felavhjälpningen som genast skulle skicka ut någon att titta på felet.

Efter ett litet tag ringer det på en annan kollega som kör Blekinge kustbana den här natten. Jo, det var ju det här vägskyddet som var felanmält. Det kan omöjligt vara i Skogstorp för banan går ju uppe vid Tyskamöllan. Kollegan hade ingen aning om vad personen i telefonen pratade om. Vilket vägskydd? Ja, det var ju felanmält ett vägskydd vid Åryd uppe vid Skogstorp, men där finns ju inget vägskydd??

Efter lite efterforskning visade sig att det ligger en liten by mellan Karlshamn och Bräkne-Hoby som heter just Åryd och här finns ett litet område som heter Skogstorp. Men det som var felanmält var vägskyddet vid skogstorpsvägen i Åryd mellan Växjö och Hovmantorp nästa nittio kilometer norrut.

Vad är sannolikheten för detta?

åryd

Trafikverket desarmerar bomb

Ja, nyheten om vilka trafikcentraler som ska finnas kvar slog onekligen ner som en bomb, både inom trafikverket och på sociala medier. Nu backar man från trafikverkets sida och menar på att uppgiften endast är en rekommendation från undersökningen som trafikverket själva gjort inför NTL. Ett beslutsunderlag alltså. Ordalydelsen är nu ändrad på intranätet. ”Inom Trafikledning utreds organisation i bemärkelse funktion; om vi är på rätt plats. Utredningen har kommit fram till ett beslutsunderlag som visar fyra trafikcentraler, nämligen i Malmö, Gävle, Göteborg och Stockholm. Beslut fattas under hösten” skriver Linus.

11-05-18-19

Klippan – Ljungbyheds Järnväg och en DEVA-vagn

En liten fågel viskade i mitt öra något om en gammal motorvagn i Ljungbyhed. Jag var helt enkelt tvungen att kolla om det låg sanning i ryktet. Enligt uppgift skulle det stå lite gamla vagnar och en gammal DEVA-motorvagn strandade i grustaget precis innan infarten till Ljungbyhed. Jag körde ut till gamla flygflottiljen F5. Detta är ett område jag känner väl till då jag i början av 2000-talet arbetade som flygledare här. Jag parkerade bilen och började promenera bort mot den gamla stationsbyggnaden.

Nuförtiden förvaltas banan av museiföreningen och används enbart till cykeldressinuthyrning. Sträckan är ungefär 10 km och spårvidden är 1435 mm. Föreningen bildades 1972 under namnet Helsingborgs Veteranjärnväg. Idag heter föreningen Veteranjärnvägen Klippan – Ljungbyhed.

Det gamla stationshuset är idag gjort om till bostadshus, men godshuset, spåren och den gamla semaforen finns kvar. Semaforen som för övrigt hämtades dit från Eriksdals station på Österlen. Man har idag byggt ett företag rakt över spåren, så det går inte att cykla hela vägen in till den gamla stationen. Jag hittade en äldre bild att jämföra med dom nya jag tog.

Efter att ha besökt stationsområdet, gick jag därefter längs en liten väg ut mot Klippanhållet och såg snart några gamla vagnar parkerade på ett sidospår. Dom var i ett bedrövligt skick. Däremot blev jag lite nyfiken på vad som fanns i beredskapsskjulet som också fanns här. Det får bli ett senare projekt…

Jag vandrade vidare och fann snart det jag sökte efter. Tyvärr var även dessa vagnar i ett miserabelt skick. Naturen håller på att återta både spår och materiel. Synd tycker jag. Vad är då en DEVA-motorvagn. Jo, det är som en personvagn med inbyggd motor för drivning. En föregångare till våra rälsbussar om man så vill. Idag finns det bara en eller två kvar i världen. Att då finna en i skogen utanför Ljungbyhed är lite spännande. Nu är den tyvärr bortom all räddning. Jag tror även att SJ byggt om vagnen till en ren personvagn för kanske 50 år sedan. Så den hade ändå aldrig blivit rälsbuss igen.

Varför skriver jag då om detta? Man brukar inte specificera var man hitta dessa gamla ”skatter” för att skydda dom från personer som inte förstår skillnaden på mitt och ditt. I detta fallet är stället välkänt och syns väldigt tydligt från banan där allmänheten cyklar förbi på dressinerna.

Promenad på LEJ

Härom dagen var jag ute igen för att kolla en del av sträckan LEJ (Landskrona – Engelholm järnväg) närmare bestämt den del som sträckte sig från Billesholm till Landskrona. Jag har kört förbi den gamla banvallen många gånger och tänkt att jag skulle kolla in den gamla linjen för att se om något fanns kvar från den gamla järnvägstiden.

140520- 38

Jag parkerade min bil i en skogsdunge ungefär mellan Billesholm och Ekeby och började promenera längs en grusväg ner mot den gamla banvallen. Banan har blivit ombyggd till en utmärkt cykelväg vilken idag sköts och underhålls av Bjuvs kommun. Där grusvägen korsade cykelvägen fann jag en gammal banvaktsstuga som någon nu har som sommarställ skulle jag gissa. En fantastiskt charmig liten stuga som verkar skötas omsorgsfullt för den såg väldigt välhållen och fin ut.

140520- 11

Jag vek av på cykelstigen och gick med raska steg mot Ekeby. Efter någon kilometer fann jag en gammal bro som var daterad till 1955. Jag tog några bilder innan jag gick vidare och njöt av stillheten och det skånska landskapet.

När jag började närma mig Ekeby så blev det svårare att se var den gamla banvallen hade gått. Cykelstigen verkade vika av bort från den gamla stationen med tillhörande godslager. Jag antar att det var här genomgångsspåret gick vidare mot Landskrona. Den första järnvägsbyggnaden var i fint skick och här verkade ägaren bedriva någon form av verksamhet. Stationshuset däremot var i ett bedrövligt skick. Jag gick igenom det gamla stationsområdet mot Ekeby centrum för att se om jag kunde finna var spåren hade gått förr i tiden. På andra sidan verkade en trädlinje över åkern vara det enda spåret som fanns kvar av den gamla linjen. Jag vände på klacken och började promenera tillbaka mot Billesholm.

Jag vandrade lugnt tillbaka längs den gamla banvallen mot Billesholm. Jag var helt ensam och njöt av det strålande vädret och all fågelsång. Detta måste varit en vacker bansträckning på sin tid och jag fantiserade om att komma åkandes i en gammal rälsbuss eller ett ångloksdraget sommartåg innehållande gamla vagnar med gjutjärnsgrindar och fernissade träbänkar. Det enda dock som skvallrade om att det var en gammal järnvägslinje var att makadamen tittade fram här och där längs banvallen. Och så den gamla banvaktsstugan förstås.

Gävle ToR del 2

Jag har aldrig varit i Gävle. Jag såg fram emot att äntligen komma upp till Järnvägsmuseet och få se allt som jag läst och hört om, men också för att få träffa alla människor som arbetar här uppe, både de som är anställda och alla de som arbetar ideellt. Vi anlände till spåren utanför Hennan och arbetet med att dela vårt tåg och växla undan vagnar och ånglok startade omedelbart. Vi hade blivit inbjudna till grillbufé av Jvmv:s avdeling i Gävle ute på Nynäs. Efter inspektion av museiområdet med tillhörande lokstallar, så vaskade vi av oss och snyggade till oss lite för avtransport med y7:an ut till Nynäs.

Väl ute på Nynäs blev vi bjudna på en fantastisk grillbufé. Det räckte och blev över till alla. Vissa blev till och med tvingade att ta två gånger. Efteråt var jag så mätt att jag knappt kunde röra mig! Innan kaffet tog vi en tur i stallarna. Vilken samling! Det var helt otroligt att strosa runt bland dessa klenoder. Vart man än vände sig fanns något spännande att se. Jag och Jimmy avvek nästan direkt från övriga gruppen som i princip sprang förbi allt intressant. Jimmy hade inte heller varit här förut och nu gick vi runt och glodde med hakorna i golvet som små barn i en leksaksbutik. Det var helt fantastiskt och jag rekommenderar verkligen ett besök ute på Nynäs för alla som inte varit här. Nedan kommer en liten bildkavalkad med utvalda delar av stallet.

Efter stallarna blev det kaffe och tårta och ännu mera tågsnack. När alla var nöjda skjutsade Hasse oss tillbaka i rälsbussen till vår vagn, där de flesta kröp till kojs mätta, belåtna och med huvudet fyllt med nya intryck. Fast några ”ickeskåningar” slank inom 2959 för att avrunda kvällen med en liten hutt fiskefjaes. Dagen efter skulle det bli en hel del att hinna med innan avfärd hemåt mot Ängelholm.

Simulatorkörning

Lektionerna fortsätter med de mastiga bitarna ”Tågfärd i system H och M”, signaler och skyltar samt ATC. Björn gör vad han kan för att reda ut begreppen för oss. Vi packade in oss i skolans T43 så att Björn kunde visa och förklara uppstartsförfarandet på ATC:n.

Denna vecka har det varit ”övningskörning” i skolans Rc6 simulator. Övningarna fortsätter också nästa vecka. Simulatorn är en komplett Rc6 förarhytt som är hydrauliskt upphängd så att det rör sig trovärdigt när man gasar, bromsar eller går igenom växlar och annat. Framför rutan på förarplats sitter en tv-skärm där linjen Hbg – Åp presenteras för eleven. I filmen projiceras signalbilder så man kan se körtillstånden utan ATC. Dödskallar och vägsignaler syns också i videon.

140514- 15

I simulatorns mjukvara finns olika övningar programmerade. ATC-fel, balis-fel, signal-fel mm. Allt för att förbereda oss på första kör-LIA:n. Läraren kan via sin pulpet se och höra hur vi reagerar på de olika störningarna. Än så länge har det varit hanterbara situationer. Jag misstänker att det kommer att bli värre.

1:a Maj

I torsdags var det 1:a Maj. Det var också arbetsdag bakom stallporten i Ängelholm. Frugan tycker det är märkligt att jag inte kan hålla mig ifrån det stället ens när jag är ledig.

Idag var det meningen att vi skulle koppla ner ångloket Ka 692 för transport mot Gävle och vi skulle även måla vissa delar av korgen på 4463. Eftersom CFo4-vagnen måste flyttas ut ur stallet när F1200 kommer ner till Ängelholm, var det tvunget att slaskas på lite rostskyddsfärg på de ytor som lagats och hackats metallrena. Detta fixade Lasse när han dök upp kring lunch. Anders hade, till på köpet alldeles själv, krängt på alla presenningar över taket på vagnen, så nu är den klar och förberedd att förvaras utomhus i sommar.

140501- 53

Nåväl, jag var i vanlig ordning först på plats, ivrig som ett barn att lära något nytt. Martin dök upp strax efter mig och låste upp verkstaden så vi kunde komma in. Jag bytte om till arbetskläder och Martin satte på en kopp kaffe. Innan kaffet var urdrucket dök även Claes upp.

Vi började med att montera ner vevstakarna på utsidan av loket. Vevstaken är en av de vitala delarna av slidstyrningen. Slidstyrningen på Ka 692 är av Allan-typ och har bland annat till uppgift att omvandla kolvarnas fram- och tillbakagående rörelse till hjulens roterande rörelse. Vevstakarna på Ka-loket är ganska små, så att lyfta av dom med hjälp av bara tre man var inga problem. Martin hade varit med vid monteringen och kunde dra sig till minnes hur tvärstycken och annat skulle stå för att demontering skulle gå smidigt. Vi spettade loket till rätt position innan vi försökte oss på att lyfta av vevstaken på vänstersidan. Allt lossnade smidigt och lätt. Kilen som höll lagerskålen på plats i storänden gled ur med måttlig övertalning av ett litet spett. Vi var väldigt noga med att montera ihop allting efter att vi fått av delarna från loket. Risken finns annars att man blandar ihop alla komponenter och då kan man få svårt att passa ihop dessa igen när det är dags för montage. Höger sida gick i princip lika lätt att få av som vänster sida.

Nu var det dags att ge sig på excenterringarna och excenterstängerna. Dessa sitter innanför hjulen, två på varje sida. De tas av som en enhet genom att man delar excenterringarna i två delar. Det var lite pyssel att få ur saxsprintarna ur bultarna, men när dessa väl var ur gick det ganska smidigt att få av ringarna och stängerna. Toleranserna är dock väldigt små över allt. Loket måste flyttas till precis rätt position så att excenter-skivorna hamnar i rätt läge och kulissen också hamnar rätt. Medan jag och en annan smörjgropsknekt monterade ner ena sidan, tände Martin och Claes grillen och såg till att lunchkorven sveddes till en lagom svart nyans. Efter lunch monterade jag och Claes ned andra sidan. Lasse som dök upp precis lagom till lunch, åkte på rostskyddsmålningen på CFo4-vagnen.

Efter att donen monterats ur kom Martin ner i smörjgopen och fixerade kulisserna  med ståltråd så inte dessa skulle skramla runt under transporten. Samma gjorde han med tvärstyckena på utsidan. Vi placerade all nedmonterad materiel i resgodsvagnen F1 som också skall med till Gävle. Vår lokstallsninja hade gjort tydliga märklappar till alla don och han beseglade dessa på varje detalj med tydlig och officiell SJ-sigill. Färgen på loket bättrades även där det behövdes, både på ovansidan och undersidan. Nu är hon klar för resan. Nästa torsdag bär det av mot Gävle. Rapport kommer, det kan ni räkna med…