Jobbhelg på nya turlistorna

Helgen spenderades på fjärren. Det är nya turlistor så bemanningen och tiderna är lite ovanliga innan man vant sig. Nu är det dagtid som gäller på helgerna framöver. Det var en relativt lugn helg utan några skandaler eller större störningar. Jag körde ”västkustbanan” vilket innebär Rååbanan mellan Helsingborg och Kävlinge, Lommabanan mellan Kävlinge och Arlöv, Västkustbanan mellan Halmstad och Helsingborg via Ängelholm och Helsingborg till Lund via Landskrona och Kävlinge. Man kör även banan Eldsberga – Hässleholm via Markaryd.

På lördagen var det dessutom familjedag på fjärren. Alla medarbetare kunde komma och ta med anhöriga eller andra intresserade för att visa upp sin arbetsplats. Det arrangerades rundturer, fiskdamm för barnen och korvgrillning på terassen. Jag tror att tillställningen blev mycket lyckad och uppskattad. Det var många som tog tillfället i akt att visa upp fjärren för släkt och vänner. På söndagen var de största incidenterna koppartjuvar i Landskrona och pågatågsmöte (!) i Vallåkra. Koppartjuvar ja. Trots tre patruller på plats i Landskrona inom tio minuter så lyckades banditerna smita. Men dom blev uppenbarligen avbrutna i sitt värv då konstaplarna fann verktyg och skadad material ute i spåret. Förseningarna blev måttliga på mellan tio och tjugo minuter.

140406- 18Pågatågsmöte i Vallåkra är ovanliga. Ovanliga för det bara finns plattform på spår 1 för trafikutbyte. Denna gång berodde det på att 1543 blev stående vid plattformen i Gantofta för att vänta på ambulans till en passagerare. Ambulansen tog nästan 50 minuter att dyka upp, så för att minska förseningen kördes 1538 upp till Vallåkra. Efter trafikutbyte kördes tåget ut på linjen mot Gantofta för att sedan köras in på spår 2 i Vallåkra igen för att vänta på 1543. 1538 blev ungefär tio minuter sen och kunde köra vidare så fort som 1543 inkommit på spår 1 nästan en timme sen.

En lustig sak jag också tänkte på, är när någon utan järnvägsbakgrund ringer in till oss eller felmottagaren och ska anmäla någon funktion eller något som inte fungerar på ett vägskydd. Ofta säger man till oss ”Ja, det är den vägen du vet, den efter kyrkan, precis vid kurvan mellan Markaryd och Knäred”…

Jag lägger upp en foto på hur vår bild av sträckan mellan Markaryd och Genevad ser ut, Där är ju några vägar att välja mellan…

140405- 8

Helsingborg Godsbangård

Idag var jag och tre andra klasskamrater tillsammans med Rickard, vår lärare i växling, några timmar på Hbgb och kollade in miljön lite mer noggrant. Vi började med att prata om olika signalbilder i dvärgarna och om vi kunde identifiera olika dvärgtyper. Därefter dök vi inom tågex för att värma oss lite. Det blev nämligen så att precis när vi parkerade vid bangården, rullade dimman in från sundet och skymde solen så det blev både ruggigt och kallt. Efter att ha snackat dvärgsignaler en stund ute i dimman, behövde vi värma oss!

140331- 18

Efter besöket hos ltkl, dök solen fram igen och det blev lite drägligare att vara ute på bangården. Vi klättrade upp till Mats i rangeringstornet för att kolla hur verksamheten bedrevs från denna plats. Mats förklarade och visade hur man gick till väga för att bygga ihop tågsätten via växlingsvallen. Han hade också GC:s märkligaste tjänstekeps. Efter tornet provade vi att lägga om de pneumatiska rangeringsväxlarna för hand.

Vi provade att rulla ihop vagnar för hand, vilket fungerade alldeles utmärkt, och kopplade sedan ihop vagnarna med koppel och bromsledning. Vi kollade in en stationär bromsprovanläggning, såg och pratade om hinderpålar, pratade om dvärgsignalsluttavla och vad den innebär, diskuterade idiotiska placeringar av växlingsdvärgar, pratade om elspärrsignaler, pratade om klotväxlar och sidospår, följde med växlingslaget ner i hamnen med T44 272 för att rangera lite tomma containervagnar osv. Förmiddagen och eftermiddagen gick fort. Nu är vi extremt sugna på att gå ut på LIA.

Dagen med stort D

Idag hände det. Idag kommer alltid att vara en speciell dag. Inte så att det konkurrerar med min bröllopsdag eller barnens födelsedag, men fortfarande en stor dag som för alltid kommer vara en milstolpe i mitt liv. Idag framförde jag ett rälsfordon för första gången någonsin. Det må så vara att det bara blev ett par vändor fram och tillbaka på järnvägsskolans område. Men ändå. Det var så roligt. Sällan har så jag sett så många vuxna med så breda leenden på läpparna som hos mina klasskamrater idag. Antagligen såg jag lika lycklig ut.

140210- 7

Maskinen vi körde var en liten dieselelektrisk sak med littera Z67. Vi körde maskinen i grupper om tre. Micke, vår lärare som med en stor nypa humor, lika stor nypa tålamod och i mitt tycke alldeles för stor nypa förtroende på vår körförmåga, lyckades lotsa oss igenom våra första skälvande och berusande rälsmetrar med handen på körreglaget. Ingen av oss ville släppa reglaget och lämna över till någon annan att köra. Men tiden gick på tok för fort och snart var det dags att låta en ny tregrupp ta över vårt lok för lite körning fram och tillbaka.

Efter dieselloket var det dags för Rc-simulatorn. En Rc6. Helt upphängd på hydraulik och helt autentiskt fungerande. Vi körde ett tåg med två hundra meter vagnar i kroken från knutpunkten i Helsingborg, via triangelspåret i Kattarp till spår 1 i Åstorp. Lite overkligt tyckte jag då godståg inte får gå igenom knutpunkten, men jag sade inget om det. Huvudsaken var ju att vi fick prova på att spaka lite själva. Vilken bra dag det blev. Tills jag kom till fjärren på eftermiddagen och fick en tråkig händelse på halsen. Men det kan jag berätta om en annan gång. I morgon ska klassen på studiebesök till…fjärren. Det ska bli intressant. Eller inte för mig kanske. Men jag följer med. Av solidaritet med klasskompisarna.

Hallandsåstunneln

Idag har klass 18 varit och tittat på utställningen om Hallandsåstunneln. Det verkar vara obligatoriskt om man utbildas på Järnvägsskolan i Ängelholm. Utställningen följer tydligen ett givet mönster, för det var exakt samma procedur som när jag var där 2010. Först ser man en propagandafilm om projektet. Sedan tar ett bildspel vid och därefter slussas man runt i utställningen innan man avslutar med att vandra upp till utsiktsplatsen vid de södra mynningsrören. Vår guide var dock mycket trevlig att lyssna på och hade svar på nästan alla frågor som dök upp.

Tunnelprojektet genom Hallandsåsen är ett kapitel för sig inom svensk infrastrukturhistoria. Tanken är bra och behovet finns. Det är väl genomförandet som inte är väl helt lyckat. Man räknar att projektet kommer att ha kostat 10,5 miljarder med 2008 års penningvärde när det är färdigt. Budgeten från början var 900 miljoner. Det lustiga är att det från början faktiskt fanns offerter med i upphandlingen som föreslog betongfodring av tunnelrören. Det är just den teknik man nu använt för att borra klart genom åsen, men dessa alternativ förkastades då på 90-talet som alldeles för dyra.

Nu visar alltså Skanska, Vici och Trafikverket i informationsutställningen hur hela projektet avlöpt under sina 22 år.  Man beräknar dra igång trafiken vid T16 det vill säga den 15:e december 2015.

BASÄVISTA

I går och i dag har vi haft genomgång om risker och vad man behöver tänka på när man vistas i spårmiljö. Alla som vistas ute i spåret måste gå denna kurs, annars begår man ett lagbrott om man befinner sig inom säkerhetszonen. BASÄVISTA heter kursen och är den enklaste nivån för att lagligt få vistas i och kring spåret.

Generellt innebär kursen att man får grundläggande information och praktisk kunskap om vilken farlig miljö järnvägen faktiskt är och hur man beter sig och planerar sina rörelser i spåret. Mycket kan hända om man slarvar och inte tänker sig för. Tåg kommer farande i en ryslig fart, vagnar rullar ljudlöst på bangårdar och växlar går om utan förvarning. Vissa växlar är grymt snabba. Pang, så går dom om. Marken är ofta full med hål och schakt som kan vara översnöade. Sliprar kan vara hala, speciellt dom gamla kreosotsyllarna i trä. Godsvagnar kan vara lastade med farliga ämnen. Luftledningar och tågvärmeposter innehåller högspänning och med alla saboterande kopparstölder så kan det gå illa när jordtrådar och annat är borta.

Lärdomen är att man ska ta det lugnt, använda sunt förnuft, vara uppmärksam, tänka sig för och vara fullt medveten om riskerna. Då ska det nog inte vara någon fara.

Vi började dagen med en promenad på Helsingborgs godsbangård. Här snackade vi om sth på olika bandelar, skruvbromsar, pneumatiska växlar, dvärgsignaler mm. Vi dök inom tågex också för att snabbt kolla in hur dom hade det. Kul att se. Jag har ju pratat med dom mängder av tillfällen på telefon, men aldrig hälsat på.

Efter det ställde vi oss ute på linjen vid Raus, relativt nära nerspåret på västkustbanan. Tanken var att vi skulle uppleva hur fort tågen faktiskt passerar och hur tysta moderna motorvagnar är. En X61 passerade i en ryslig fart bara några meter ifrån, och jag måste erkänna att det var lite obehagligt att faktiskt stå så nära! Jäklar vad fort det gick!

Trainrapporten

Jag sitter här i soffan med benen på fotpallen och en stor mugg nybryggt kaffe bredvid mig. Macbooken ligger bekvämt i knät och på den läser jag ”Trainrapporten” som vi fått till uppgift att läsa inför nästa vecka. Huset är tomt och tyst då barnen är iväg och leker hos kompisar och kära hustru är på ett stort möbelvaruhus för att skaffa lite saker vi behöver. Trainrapporten handlar om trafiksäkerhet och informationsmiljö för lokförare. Man analyserar riskerna och kommer med försiktiga förslag på vissa säkerhetshöjande åtgärder. Rapporten är från december 2001. Jag misstänker att rapporten hunnit dryftas både fram och tillbaka på dom 13 år den funnits ute i skolor och bland järnvägsoperatörer.

Med det sagt bjuder jag på en bild på förarmiljön i en X61 på väg ner i citytunneln i Malmö som jag tog i april 2011. Fräscht tycker jag. Och snygg färg.

11-04-12-67