TC Malmö

I helgen var jag tillbaka till jobb på fjärren i Malmö. Jag hade inte jobbat här på sex veckor, så det kändes som att komma tillbaka efter en lång semester. På helgen jobbar jag alltid 12-timmarspass från 08 till 20. Men i lördags började jag 9 så jag fick en timmes sovmorgon.

Jag skulle köra Hässleholm hela lördagen så jag började med att starta upp datorn vid arbetsplatsen och försökte logga in alla system som behövs för att kunna arbeta. Medan datorn funderade på om den skulle släppa in mig i trafikverkets system gick jag bort till Micke som kört Hm från klockan 8 när han började. Micke meddelade mig att läget var lugnt, inga anordningar fanns och att han hade förberett och lagt in på driftplatsen för en del tåg. Jag fick grafen, tkl-boken och en del andra dokument som hör till driftsplatsen och gick bort till mitt skrivbord igen där datorn tydligen bestämt sig för att min behörighet fortfarande gällde. Jag tog behörigheten över Hässleholm i vårt styrsystem och fixade allt som behövdes för att kunna börja jobba. Jag ögnade snabbt igenom grafen för att bilda mig en uppfattning om hur dagen skulle komma att se ut. En blick på tåglägesbilderna sade mig att allt i princip var i rätt tid. Klockan blev 09:10 och jag lade grön körsignal för öresundstågen på spår 2 som skulle avgå 09:12.

Jag såg att dvärgarna gick upp i kör, växlarna gick om, huvudsignalerna tändes gröna och det gröna bandet sträckte ut sig mellan alla tända signaler. Även tågnumret multiplicerades längs den gröna tågvägen så jag kunde konstatera att numret var vänt på rätt håll och skulle således följa med tågbeläggningen ut ur Hm. Då hör jag Mickes röst ”Du Martin. Ska jag verkligen ha det tåget”? Men vafasen…jag hade lagt kör ut mot Mosselund, det vill säga längs stambanan, men tåget skulle ju mot Kristianstad. Jag ringde snabbt föraren för att kolla så tåget stod stilla samtidigt som jag förberedde kommandot att återta körsignalen. Tågvägen löste så jag kunde lägga rätt väg och öresundståget kunde lämna Hässleholm mot Kristianstad nästan fem minuter sent. Hur skulle resten av helgen bli?

IMG_6241

Skånebanans graf

Resten av helgen avlöpte utan fadäser vill jag meddela. På söndagen körde jag blekinge kustbana. Oftast har samma tkl både skånebanan och blekingebanan men denna helg var det totalavstängt på södra stambanan mellan Hässleholm och Eslöv. Det var en massa omledningar av trafik via just skånebanan och således behov av att dela på skåne och blekinge mellan två tkl. Grafer, tkl-böcker, säkerhetsblanketter och andra papper. Var gör vi av dessa kanske ni undrar.

Alla papper som används av oss när vi jobbar arkiveras och sparas i minst ett år. För detta ändamål har vi ett stort arkiv i källaren. Det finns ett system för arkiveringen, men det är ändå mycket svårt att hitta det man söker på ett snabbt sätt. Det blir att dyka ner i pappersbackarna och försöka läsa sig fram.

IMG_6239

En del av arkivet i källaren

Slutligen vill jag bjuda på en iscensatt nidbild av fjärren som jag arrangerat för att kunna skicka till kompisar som är ute och kör. När dom vet att jag jobbar händer det att dom ringer eller sms:ar för att fråga om både det ena och det andra. Oftast om hur länge dom ska få vänta på körsignal. Då brukar jag replikera med att det är bökigt just nu och att jag inte har tid riktigt…sedan skickar jag denna bild…bara på skoj givetvis!

IMG_6238

Tillbaka på skolan

Så var första körpraktiken över. Det överträffade mina förväntningar med råge. Jag hade en fantastiskt bra handledare och vi klickade direkt. Jag fick verkligen uppleva en massa intressanta saker på praktiken. Jag körde små lätta tåg, långa tunga tåg, långsamma tåg och snabba tåg. Jag körde på Stambanan mellan Malmö och Nässjö. Jag körde på Skånebanan till Hässleholm. Jag körde på Rååbanan och Markarydsbanan. Jag körde på Västkustbanan över Hallandsåsen. Det växlades i Malmö, Kristianstad, Alvesta och Helsingborg. Jag körde tidiga morgnar och sena kvällar. Jag körde på natten, mitt på dagen och i tjock dimma. Jag sov på hotell och GreenCargos övernattningsrum. Jag körde T44 och Td. Jag körde Rc4, Rc4P, Rd och Re. Jag träffade växlingspersonalen i Älmhult, Kristianstad och Alvesta. Jag gjorde till och med V-tecknet till Osby-Janne en mörk kväll när vi dundrade igenom Osby med posttåget söderut. Praktiken var fantastiskt kul och tog tyvärr slut alldeles för fort. Jag är mycket tacksam mot GC och deras handledare som ger oss elever denna möjlighet att få komma ut och öva i verkligheten. Nu längtar jag till nästa körpraktik i Oktober. Då blir det Arriva och pågatågen för min del. Det ska bli kul att jämföra persontåg med godståg.

Vi är tillbaka på skolan och har redan hunnit avverka två kurser med tillhörande prov. Personvagnar och grundläggande ellära. Nu blir det spärrfärdsteori för hela slanten innan vi ska ut och köra igen. Och mer prov…

 

Lite för nära…

Hört i en lokförarhytt för inte så länge sedan.

Handledaren – ”Du, det är nog dags att börja bromsa lite nu…”
Eleven – ”Jaha, jag trodde att du skulle säga ifrån när det var läge”?
Handledaren – ”Det är ju det jag gör nu. Men, nu är det verkligen dags att bromsa”!
Eleven – ”Ja, jag bromsar ju”!
Handledaren – ”Ta lite till…lite till…ännu mer…lite till…”!
Eleven – ”Du, nu är det fullbroms, tar jag ett hack till så blir det nödbroms”!
Handledaren – ”Aja, nu ska vi inte överdriva…”!

Det blev ingen OSPA, men loket stannade med antennen mitt mellan baliserna, så när tåget rullade iväg igen med grönt i signalen, trodde ATC:n att det blev en stoppassage. Learning by doing som det heter…

IMG_5632

Första körLIA:n

Så var dagen äntligen inne. Den 11:e augusti. Jag skulle på min första riktiga körpraktik och kände mig som ett litet barn inför julafton. Jag hade fått precis den plats jag önskade, nämligen på Green Cargo i Malmö. Informationen inför praktiken hade dock varit väldigt spartansk från GC:s sida, men det var ju trots allt i slutet på semesterperioderna. Jag visste att jag skulle börja mitt pass klockan 16:11 på skruvgatan i Malmö. Klockan 16 stod jag redo utanför personalingången med en massa känslor rusande runt i kroppen. Glädje, förväntan och lite nervositet inför vad som komma skulle. En anställd släppte in mig och innan för dörren i fikarummet stod min handledare med ett brett leende på läpparna. Vi hälsade artigt på varann och jag kände genast att jag nog skulle komma att gilla att jobba tillsammans med handledare LP.

IMG_5591

Vi drack en kopp kaffe och LP visade mig lokalerna, hur han tog ut tågorder och annan information samt gav mig en lokförarrygga innehållande en linjebok, GC:s lilla gröna, en flykthuva, ett par arbetshandskar, en varselväst samt en nyckel till GC:s lokaler. Resten av utrymmet i väskan lyckades jag med lätthet själv fylla ut med lite ”bra-att-ha”-grejor. Vi gick ut till taxin som LP hade beställt och som tog oss bort till Malmö centralstation där det i sin tur var meningen att vi skulle följa med ett pågatåg norrut till Helsingborg Godsbangård. Passresa som det kallas inom järnvägen. Eller ”deadhead” som man säger i det stora landet i väst.

Tåget var i tid och resan upp till Hbgb gick smärtfritt. När vi anlände till Ramlösa klev vi av tåget, tog på oss våra västar och knallade bort till godsbangården för att se om vårt tåg var klart. Personalen på bangården meddelade att våra vagnar stod på spår 13, men att vi väntade på ytterligare några vagnar som skulle in i tågsättet. Så det blev lite mer kaffe för min del och en banan för handledare LP. Efter en knapp timme gick vi ut till vårt lok för att klargöra detta och för att förbereda avgång. Loket var en grönmålad Rd, det vill säga ett moderniserat Rc-lok. Vi växlade in oss på spåret som vagnarna stod på, kopplade ihop, bromsprovade och fick avlämnat av växlingspersonalen att tåget var klart för avgång norrut på skånebanan mot Alvesta.

IMG_5587 IMG_5588

LP spakade ekipaget ut från Hbgb mot Ättekulla och efter Åstorp fick jag ta över. Det kändes overkligt att äntligen få sitta på förarplats och köra ett godståg genom det skånska landskapet. Det blev ett tågmöte med tillhörande balisfel i Finja strax innan Hässleholm, ytterligare ett balisfel i Mosselund stax efter Hässleholm och kollegan på fjärren passade på att skoja lite med mig. När jag ringde då vi stod på sidan för förbigång i Hästveda meddelade kollegan glatt”…och så fick jag tjuvbromslarm lågnivå på dig i Mosselund, axel 32 höger sida….hahaha…nä, jag bara skojar med dig…”. Jag gillar verkligen mina kolleger på fjärren.

Vi tog in god tid upp mot Alvesta och när vi började närma oss driftplatsen gick LP igenom hur ett bra och smidigt stopp skulle gå till. Jag var lite nervös, men kände ändå att jag hade koll och visste hur jag skulle göra. ATC:n gav besked om kör i infarten men stopp i någon efterföljande signal. Jag tog ett par hack på bromsen för att få ner hastigheten lite, lossade igen för att göra mig beredd att rulla igenom den strömlösa sektionen innan infarten. När vi rullade in mot spår fem, bromsade jag lite med lokbromsen för att packa ihop tågsättet till växlaren och spanade längs spåret mot dvärgen i änden där jag skulle stanna. Jag såg den avlösande föraren stå på plattformen och vänta och jag kan väl erkänna att jag fick lite prestationsångest. Jag bromsade in tåget och stannade cirka 50 meter innan dvärgen. Förarkollegan som väntade fick en liten promenad men jag var ändå nöjd. ”Hellre före än efter signalen” som LP utryckte det. Vi lämnade över tåget till nästa förare och knallade iväg mot hotellet där vi skulle övernatta. När jag låg på rygg i sängen uppe på rummet försökte jag att summera dagen för mig själv. Det kändes fantastiskt kul att äntligen göra det man drömt om så länge. Allt hade gått bra med körningen, jag var otroligt nöjd med min handledare och allt hade överträffat mina förväntningar. Jag somnade och drömde om att jag gled förbi signaler i stopp med mitt tunga godståg.

Morgonen bjöd på hotellfrukost och ytterligare en passresa söderut med ett krösatåg till Älmhult där vi skulle hämta ett annat godståg för vidare transport mot Malmö godsbangård. Vi anlände till Älmhult i god tid innan avgång och gick in på Green Cargos växelkontor för att snacka lite med växlarna och hämta uppgifter på vårt tåg. Vagnarna från Volvo i Olofström hade inte anlänt än, men han var tydligen i rätt tid. Det var kul att äntligen få träffa personalen i Äh som jag så många gånger pratat med i bangårdsradion när jag jobbat på fjärren.

När folk hör att jag jobbar på fjärren så blir det alltid lite snack om saker som man undrat över men aldrig kommit sig för att fråga. Jag försöker förklara och berätta så mycket jag kan om hur vi resonerar och hur vi upplever yttervärlden inifrån bunkern i Malmö, och varför vi gör saker på olika sätt. Jag ser mig själv som ett lysande tillfälle att överbrygga ”vi och dom” känslan som finns på många ställen i landet. Jag kommer ju samtidigt att kunna upplysa mina kolleger på fjärren hur vi upplevs ute och varför vissa saker fungerar på ett visst sätt och andra saker på ett annat sätt.

IMG_5595

När vi klargjorde vårt lok för dagen, en 185:a, såg vi att vagnarna vi skulle ha med till Malmö rullade in från Olofströmsbanan. Växlingspersonalen var på hugget och växlade snabbt bort vagnarna till vårt spår, trycksatte, bromsprovade och meddelade vårt tåg klart för avgång till oss och till fjärren i Malmö. Traxx 185 är ett annorlunda lok att köra om man jämför med våra svenska lok. Vår Traxx var också anpassad för europatrafik. Man satt på höger sida och körde, loket pratade tyska med oss och man måste hela tiden kvittera med säkerhetsgreppet, till skillnad från de svenska loken där man bara håller säkerhetsgreppet i rätt läge. Kvitterar man inte varje minut, hörs en tysk mansröst barskt förkunna ”SIFA, SIFA” och sedan nödbromsar tåget. Farthållaren bromsar även tåget om farten börjar öka högre än det inställda värdet. Det är fina lok minsann. Vårt tåg fick gå i 120 km/h ner till Malmö och hela resan gick nästan lite för bra. Inte för att man vill att saker ska strula, men man är ju trots allt ute och övar och lite pyssel är ju bara lärorikt. Det var intressant att rulla igenom och se den nya driftplatsen Vätteryd, som ligger strax norr om Tjörnarp. Byggandet av denna driftplats har vållat fjärren mycket merjobb och huvudbry på nätterna i mer än ett halvår nu.

IMG_5597IMG_5601

 

 

 

 

 

Vi rullade in på spår 10 på Malmö godsbangård och lämnade över tåget till den danska föraren som väntade vid dvärgen och som skulle köra tåget vidare mot Gent i Belgien. Min första tur på Green Cargo var till ända och jag var mer än nöjd med hela passet. Nästkommande fyra veckor ska bli hur kul som helst! Jag kan knappt vänta.

Gårdagens hjälte

Det är inte bara tråkigheter och bedrövligheter som inträffar på järnvägen i Sverige. Mycket bra händer dagligen och många skickliga och kunniga männsikor sliter varje dag med att få det stora järnvägspusslet att gå ihop, både i och utanför spåret. Men det talar man sällan om. Man hör oftast bara om det som inte går så bra. Till exempel så körde en förare på ett godståg idag som ett riktigt proffs söderut på skånebanan. Min planering höll perfekt och tack vare att denna förare gjorde ett bra jobb, så blev min insats också väldigt bra. Sådant kan man leva på ett tag! Föraren ringde i Ättekulla och tackade för god tågföring och jag replikerade med att tacka för en mycket bra körning. Sådant fungerar bara om alla gör sitt yttersta vilket man tyvärr inte kan säga om alla inom järnvägen.

Gårdagens hjälte var dock i min bok utan tvekan GreenCargos växlare i Älmhult. Han räddade ett liv. Så här var det…

Det låg tågväg igenom Älmhult på både upp- och nedspår. Norrut rullade ett öresundståg in i Älmhult för trafikutbyte så hastigheten var relativt låg. Söderut skulle strax ett godståg rulla igenom i hundratio kilometer per timme. När öresundståget rullar in ser föraren en äldre dam ta sig ner i uppspåret för att korsa spåren mot den andra plattformen. Föraren nödbromsar, tutar och tänder blinkande frontljus. Damen faller i nedspåret och blir liggande. Samtidigt rullar GreenCargos växlare förbi i sitt lilla växlingslok och ser vad som händer. Denna person reagerar snabbt. Han kastar sig ur sitt fordon och konstaterar att han hinner rädda damen innan nästa tåg passerar. Han hjälper den förvirrade damen ur spåret. Strax efter rullar godståget igenom. Växlaren lyckas få tag i ett telefonnummer via polisen till några av damens anhöriga och stannar med henne tills dom dyker upp.

Jag kan inget annat än lyfta på hatten för denna person som med sin kvicktänkthet och sitt snabba iniativ räddade livet på denna dam. Kanske även med viss fara för sitt eget liv. Gårdagens hjälte!

Igår gick det tack och lov bra. Inte i dag som dom danska rånare som valde en liten annorlunda parkeringsplats för sin flyktbil i Skodsborg på banan mellan Köpenhamn och Helsingör. Polisjakten slutade lite snörpligt när man kom till tågstationen verkar det som…

BIl skodsborg

Rätt men fel

Det har varit lite glest mellan uppdateringarna nu över sommaren, men jag håller på att sammanställa ett par inlägg som egentligen borde publicerats i våras.

Hur som helst. Jag vill bjuda på en liten rolig incident som vi hade på fjärren för ett par år sedan. En kollega till mig körde kust till kust banan, det vill säga sträckan från Värnamo till Kalmar via Alvesta och Växjö. Allt var lugnt och sista öresundståget för dagen hade lämnat Växjö på väg mot Kalmar. Strax efter Växjö passerar man en liten mötesdriftplats som heter Åryd. Här ringde föraren fjärren och meddelade att vägskyddet vid Skogstorpsvägen var felaktigt. Det var någon bom eller något annat som inte gick ner som den skulle. Fjtkl rapporterade felet i trafikverkets dataprogram Basun och ringde felavhjälpningen som genast skulle skicka ut någon att titta på felet.

Efter ett litet tag ringer det på en annan kollega som kör Blekinge kustbana den här natten. Jo, det var ju det här vägskyddet som var felanmält. Det kan omöjligt vara i Skogstorp för banan går ju uppe vid Tyskamöllan. Kollegan hade ingen aning om vad personen i telefonen pratade om. Vilket vägskydd? Ja, det var ju felanmält ett vägskydd vid Åryd uppe vid Skogstorp, men där finns ju inget vägskydd??

Efter lite efterforskning visade sig att det ligger en liten by mellan Karlshamn och Bräkne-Hoby som heter just Åryd och här finns ett litet område som heter Skogstorp. Men det som var felanmält var vägskyddet vid skogstorpsvägen i Åryd mellan Växjö och Hovmantorp nästa nittio kilometer norrut.

Vad är sannolikheten för detta?

åryd

Spöktåget i Tjörnarp

Jag fick bilden nedan av en kollega härom dagen. Är det en strömavtagare som är ute och åker? Ett osynligt spöktåg? Det ser onekligen lite mystiskt ut.

avtagare utan tåg

Visserligen är det ett ensamt lok med bakre strömavtagaren uppfälld, men jag har aldrig sett en liknande bild tidigare. Jag kan ju erkänna att man var lite brydd innan hjärnan han ifatt ögonen.